Vi kollar skräckfilm med praon. Paranormal Activity: The Ghost Dimension är den sjätte i ordningen för den framgånsrika skräckfilmsserien. Nicke Aldén tog med praoeleven Matilda Torrkulla från Tegengrensskolan i Vörå för att se filmen.
Halloween närmar sig. Det märks i biograferna då nya skräckfilmer har premiär. Förra veckan var det Guillermo del Toros senaste alster Crimson Peak som hade premiär. Den här veckan är det en nygammal trotjänare som kan ses på vita duken.
År 2007 kom den första Paranormal Activity-filmen ut. Den gjordes på en budget på 15 000 dollar. Den kammade in närmare 110 miljoner dollar. Succén var ett faktum och bland andra filmregissörslegenden Steven Spielberg hyllade filmen som en av de bästa skräckfilmerna han någonsin sett.
Sedan började uppföljarna komma. Fyra stycken till antalet. Den femte, Paranormal Activity: The Ghost Dimension, har Finlandspremiär den här veckan. Nicke från Veckoslutskommittén tog med sig praoeleven Matilda på en pressvisning för att höra vad hon tyckte om filmen.
Var du bekant med de tidigare filmerna?
- Nej, har inte sett de tidigare filmerna i serien. Jag var bekant med namnet, men det är första gången jag ser en av filmerna, säger Matilda.
Vad gav filmen för intryck?
- Det kändes aningen råddigt, men jag fick ändå någonting ut av upplevelsen. Det var helt underhållande och så hoppade jag till några gånger.
Vad var bäst med filmen?
- Det hände en massa hela tiden. Men samtidigt var det fattigt med förklaringarna varför det händer, säger Matilda.
Vad var sämst med filmen?
- Den var inte tillräckligt tydlig och jag upplevde att slutet var ganska konstigt. Slutet kändes väldigt plötsligt, säger Matilda.
Skulle du rekommendera filmen åt en kompis?
- Inte åt mina kompisar. Det tycker inte om skräckfilmer, berättar Matilda.
På en skala från 1-10 onda andar, vad ger du för vitsord åt den nya Paranormal Acitivity-filmen?
- 5½ onda andar, jag kollar inte själv vanligtvis på skräckfilm.
Nicke tycker till
Det är synd att en filmserie sakta men säkert blir sämre och sämre. Jag tyckte väldigt mycket om den första filmen, den kändes nyskapande och lyckades skrämma skiten ur mig med hjälp av väldigt små medel. Efter den har det tyvärr varit nedförsbacke.
Historien både känns och har blivit mer och mer råddig för varje film. Det som ändå drar mest ner på poängen är överanvändningen av specialeffekter. I den första filmen räckte det med en gungande taklampa. I den senaste är det specialeffektsdrivna demoner som konstant tar över det visuella.
Visst hoppar man till ibland, men den här filmen är inget jag kommer att minnas så värst mycket av om en vecka. Den första filmen kommer jag aldrig att glömma. Synd att filmskaparna tänkt more is more då det tidigare har vari just less is more som varit det absolut starkaste och mest nyskapande kortet för filmserien. Vi får hoppas att det här var den sista delen.