I veckans avsnitt av relationspodden diskuterar vi en rad dilemman som publiken skickat in till oss på sistone.
Bland annat funderar vi på det här med meddelandeetikett och hur man lägger en vänskapsrelation på is:
Ibland svarar jag inte på meddelanden för att jag helt enkelt inte längre vill ha vissa människor så nära. Inte för att jag är arg eller vill såra någon, utan för att jag har blivit bättre på att känna efter vem jag faktiskt mår bra av att umgås med. Först brukar jag svara undvikande eller säga att jag har förhinder, men så kan jag inte hålla på hur länge som helst. Måste jag alltid svara bara för att någon skriver? Och vad göra om den andra fortsätter skicka meddelanden fast jag inte svarar?
49 år och kräsen med mitt lugn
Hannah svarar:
Jag försöker alltid svara på meddelanden så fort som möjligt. Det är respektlöst att ghosta någon eller låta den andra bli hängande, speciellt om hen ställt en fråga och väntar sig ett svar.
Men i det här fallet är det ju snarare fråga om att få en bekant att inse att man inte har tid eller lust att umgås längre.
En lösning är ju att ta tjuren vid hornen och helt enkelt förklara saken för personen. Jag är själv för feg för det, så jag brukar snarare bli sval och kort i tonen när jag inte vill umgås, och hoppas att den andra fattar.
Man måste få sätta gränser för sitt umgänge och sociala måsten. Jag har ganska fullt upp i mitt liv och förklarar ibland helt ärligt för mina vänner att jag inte hinner och orkar hänga med på saker som de föreslår.
Det hör livet till att vänskaper kommer och går, jag har slutat stressa över saken. Men man kan alltid försöka förklara hur man känner på ett vänligt sätt.
Eva svarar:
Jag har inget riktigt bra svar att ge här, för det är ju inte speciellt snällt att låta en bekant skicka mängder av meddelanden utan att du någonsin svarar och därmed hoppas att hen ska tröttna och ge upp.
Å andra sidan kan det bli onödigt dramatiskt om du i klartext förklarar att du inte vill ha med personen att göra.
Kanske det här är en människa som du inte direkt tycker illa om, kanske kommer det ett skede i livet när ni igen är mera på samma våglängd. Att då ”göra slut” med buller och bång kan göra det hela till en onödigt stor sak.
Men ett påtvingat umgänge är nog inte det som vännen hoppas på, så där kan man försöka vara uppriktig: ”Jag kan inte just nu vara den typ av kontakt du hoppas på, som skriver roliga meddelanden och hänger med på träffar. Hoppas verkligen att du hittar någon annan som kan ge dig det här.”
Men knepigt är det, och det finns inga bra patentlösningar på detta dilemma.
