Det är bråda dagar för konservatorn Nea Satta. Iklädd vit skyddsdräkt från topp till tå och med en dammfiltermask över halva ansiktet står hon och penslar damm från en liten gipsstaty på bordet framför sig, samtidigt som hon med andra handen suger upp dammet med hjälp av en dammsugare.
Just den här lilla statyn, som föreställer kejsar Alexander II, är bara en i raden. Hundratals andra statyer och skulpturer i olika storlekar står och väntar på att bli putsade, dokumenterade och nerpackade i måttbeställda trälådor.
Det är ett ganska fysiskt jobb, men framförallt måste man vara ytterst noggrann och omsorgsfull med de gamla konstföremålen, säger Satta, och visar på en liten svart fläck på Alexanders ena arm.
– Den här armen har kanske skadats i något skede, här finns en hårfin spricka. Det är sådant jag skriver ner och dokumenterar så att de som sedan packar upp statyn igen vet att vara extra försiktiga.
Nea Satta är anställd som projektarbetare av Borgå Museum för att ansvara för rengöringen och flytten av Walter Runebergs skulptursamling.
Det är dålig inomhusluft och mikrober i den gamla museibyggnaden som tvingar samlingen att flytta. Och det är ingen liten samling; sammanlagt handlar det om omkring 300 skulpturer.
Satta inledde sitt arbete i mars med att planera hela projektet - allt från packnings- och rengöringsmaterial till flyttlådor och transporter - och i oktober ska byggnaden vara tömd. Det är ett digert arbete, men Satta tror att tiden ska räcka till.
– Jag har klarat av ungefär 50 skulpturer i det här skedet. I ett sådant här projektarbete blir det ingen egentlig sommarsemester heller, så jag borde nog hinna.
Det kan förstås uppstå överraskningar i ett projekt av den här kalibern. En lite större sådan har Nea Satta redan varit med om, då det visade sig att det fanns ett stort antal skulpturer också uppe på andra våningen i museet.
De 200 skulpturer som Satta ursprungligen skulle ansvara för blev plötsligt omkring 300. Men hon klagar inte, snarare tvärtom.
– För mig är det här ett drömjobb! Jag blev utexaminerad som konservator för ett par år sedan och går personligen igång just på skulpturkonst, så det här är en verkligt fin möjlighet för mig, säger hon.
Satta påpekar att hon har erfarenhet av Walter Runeberg sedan tidigare, då hon har konserverat hans stora gipsskulptur ”Pax” som finns i det gamla huvudbiblioteket i Åbo. Här i Borgå får hon ändå förkovra sig i Runebergs produktion och hela hans konstnärliga utveckling från unga år till de allra sista.
De flesta verken föreställer personer som Nea Satta inte har känt till tidigare, men visst finns här också många bekanta. Förutom kejsar Alexander II till exempel en gipskopia av den Per Brahe-staty i brons som står utanför Åbo domkyrka, och naturligtvis ett antal verk föreställande konstnärens föräldrar, Fredrika och Johan Ludvig Runeberg.
Albert Edelfelt har för sin del just blivit nerpackad i en låda och sitter där med säkerhetsbältet fastspänt, redo att åka vidare, medan många många fler alltså ännu väntar på sin tur.
Flyttas till stadens lager – men vad händer sen?
Från museibyggnaden på Alexandersgatan i centrala Borgå går flyttlasset till ett av stadens lager, som av säkerhetsskäl är hemligt. Där ska de hundratals skulpturerna lagras i sina lådor, men hur länge de förblir nerpackade är ovisst.
Förhoppningen är att Walter Runebergs skulptursamling småningom ska få en permanent plats i Konsthallen på Konstfabriken.
– Det är slutmålet med hela det här projektet – att få en egen utställningslokal för samlingen, säger Nea Satta.
I dagens läge är det ändå oklart om och när det kan bli verklighet, Borgå stad har fortfarande inte fattat något beslut om den saken.
Tills det klarnar får de runebergska skulpturerna vila i sina lådor, nyputsade och rena.