Bristen på gödsel under våren kommer att drabba kommande skördar kring hela norra halvklotet.
FN varnar nu för att 45 miljoner människor kan drabbas av hungersnöd och svält om inte gödsel snart släpps igenom Hormuzsundet. Iran har sedan krigets utbrott begränsat trafiken i sundet genom vilket en tredjedel av världens gödsel vanligen fraktas.
Jorge Moreira da Silva är verkställande direktör för UNOPS, en projektorganisation inom FN som sysslar med upphandling och utveckling av FN-projekt. Han varnar för att tidsfristen för att öppna upp Hormuzsundet håller på att löpa ut. Om det inte sker inom några veckor riskerar världen en ”massiv humanitär kris”.
Samtidigt är det klart att kriget redan har minskat kommande skördar runt om i världen.
Den största produktionsminskningen väntas i USA där bönderna sådde 60 procent mindre vårvete än normalt. Där har gödseln inte bara varit dyr. På många håll har det varit svårt att överhuvudtaget få tag på det, och vete kräver mycket gödsel.
På södra halvklotet skördades årets första skörd redan på våren. Bristen på handelsgödsel har minskat sådden också där eftersom många länder, som till exempel Australien, har varit beroende av gödsel från Mellanöstern.
Många länder som vanligen brukar exportera gödsel såsom Kina och Ryssland har strypt exporten med förbud.
Långvariga effekter
Max Schulman är spannmålsombudsman på Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK. Han varnar också för att risken för en global matbrist är överhängande.
I Iran har alla gödselfabriker förstörts. Landet kommer under långa tider att vara helt beroende av import.
Ett av världens största fält som har producerat 30 procent av världens LNG ligger i Qatar. Den produktionsanläggningen har skadats i kriget, och det förväntas ta ett till tre år innan produktionen återigen kommer upp i de volymer den hade innan kriget bröt ut.
Matbristen väntas slå särskilt hårt mot länder i Afrika och Asien.
I många fall skulle de länder som lider brist på gödsel behöva mera LNG-gas för att kunna tillverka gödsel själva.
I Europa har bristen på naturgas efter Rysslands storanfall mot Ukraina fått flera producenter av handelsgödsel att stänga fabriker.
Max Schulman säger att Europa ännu för ett par år sedan kunde producera 80 procent av EU:s behov av gödsel. Nu ligger kapaciteten kring 60 procent.
– Så här långa störningar betyder att gödselbristen redan nu börjar påverka skördarna 2027 och 2028. Odlarna i Europa gör redan nu upp planer för vad de tänker odla efter det här året, säger Schulman.
Han påpekar att de odlare som väljer att plantera växter som binder kväve på sina åkrar lägger dem i träda för två år.
– Vi ligger redan nu ganska illa till på längre sikt.
Global matbrist
Det som för tillfället erbjuder en lättnad för rikare länder är att skördarna globalt sett blev bra i fjol. Det betyder att det finns en del spannmål i lager.
Samtidigt ledde överutbudet på säd i fjol till att världsmarknadspriserna på den globala spannmålsmarknaden har varit låga.
Därför har jordbrukarna kämpat med ekonomiska problem redan innan kriget mot Iran bröt ut. De började söka grödor som skulle ge bättre avkastning redan före kriget.
Nu har gödselbristen lett till att odlarna har minskat arealerna för spannmålsodling ännu mera.
De exporterande länderna skär ner på sin produktion och kommer i första hand att värna om sina egna behov, och därför exportera mindre än förr.
Max Schulman oroar sig för att länder som är beroende av import kommer att känna av bristen på spannmål redan i slutet av sommaren.
– Situationen är mycket svårare än många överhuvudtaget kan tänka sig.
Allt beror på hur långt de gamla lagren på världsmarknaden räcker.
Risk för ransonering av mat i Europa
Max Schulman säger att det finns en överhängande risk att också länder i Europa kan tvingas ransonera mat inom en överskådlig framtid.
Ett exempel är England som aldrig har blivit helt självförsörjande på livsmedel. Där kan problemen uppkomma ganska snabbt.
Max Schulman oroar sig också för länderna vid Medelhavet. Spanien, södra Frankrike, Italien och Grekland har de senaste åren drabbats av torka som kan minska skördarna med upp till 60 procent av det normala.
Då tvingas de också försöka importera mera spannmål, vilket minskar den totala tillgången för alla andra. Visserligen har Europa bra köpkraft, men om den globala matbristen blir stor kan också länder här tvingas till tider av ransonering av en del typer av livsmedel.