Konflikten mellan USA och Iran kring Hormuzsundet har fått världens energipriser att stiga och orsakat oro i den globala ekonomin.
Men oljan är inte den enda avgörande varan som färdas genom den känsliga havskorridoren i slutet av Persiska viken.
Stora mängder livsviktig gödsel fraktas i normala fall genom sundet. Stängningen får snart följder för hela världen, men i synnerhet för Asien och Afrika.
En global riskris och utbredd hungersnöd kan vara resultatet om krisen inte kan lösas inom kort.
Mellanöstern producerar inte bara olja
Gulfregionen och Mellanöstern är tillsammans med Ryssland och Kina världens viktigaste producenter av framförallt kväve- och svavelbaserad gödsel, som utgör en omfattande del av de gödseltyper som används i världen.
Dessa gödseltyper når nu inte marknaden alls och driver upp både efterfrågan och pris samtidigt som tillgången sinar.
Också Europa påverkas av gödseltillgången, inte minst Finland.
Många långsiktiga gödselkontrakt som tecknades innan konflikten har avslutats med hänvisning till oförutsägbara omständigheter, skriver branschtidningen Global agriculture.
Det här har tvingat många köpare att betala de priser som råkar råda för dagen och som nu är mycket dyrare än för de långsiktiga kontrakten.
De globala gödselpriserna väntas bli omkring 15–20 procent högre under första halvan av 2026 än vid samma tid i fjol.
Asiens risbönder pressas från alla håll
Många länder som är kraftigt beroende av gödsel, LNG och diesel finns i Afrika och Sydostasien, där de i det senare fallet används för att producera regionens viktigaste basvara: ris.
Omkring maj börjar den viktigaste odlingsperioden för risbönder i Asien, då merparten av den årliga risproduktionen i många länder produceras.
Enligt tidningen Bloomberg, står bönderna inför flera problem.
För att kunna skörda och förbereda nästa plantering krävs maskiner för att bevattna risfälten. Maskinerna använder stora mängder diesel. Det stigande dieselpriset trissar också upp transportkostnaderna.
Samtidigt är planteringen av nästa omgång också ett problem.
Ris är mycket gödselkrävande, och kostnaderna för att odla är nu för många asiatiska bönder det dubbla eller till och med tredubbla jämfört med tidigare.
Svåra val
Det stigande priset tvingar bönder som odlar mer småskaligt att överväga om de måste plantera mindre eller helt avstå från plantering.
Det här kommer i sin tur att påverka de kommande odlingssäsongerna.
Ett jordbruksföretag i Kambodja säger till Bloomberg att 200 av 2 000 bönder de arbetar med redan har sagt att de inte kommer att plantera alls utan garanti om ett minimipris för skörden.
I Filippinerna förväntas risproduktionen minska med omkring 10 procent i år på grund av de skyhöga insatskostnaderna.
Landet är både en stor producent och världens största importör av ris, och därför dubbelt utsatt.
Också Bangladesh, Sri Lanka, Indien, Sudan, Egypten, Kenya och Moçambique anses vara särskilt sårbara för ökande gödselbrist och skenande pris på livsmedel.
Avbrottet kan få långtgående konsekvenser
Mindre skörd innebär mindre utsäde att spara för nästa plantering. Bönder som hoppar över en säsong förlorar också inkomst, vilket gör det ännu svårare att sedan ha råd med gödsel och utsäde för nästa säsong.
Om bönder planterar mindre eller inte alls den här säsongen, blir skörden mindre, vilket leder till matbrist och högre priser.
Minskad produktion flera säsonger i rad kan till och med leda till hungersnöd, särskilt i länder där ris är en basföda
Problemet kan dessutom förvärras om många bönder minskar produktionen samtidigt. Det kan skapa en regional eller global risbristskris som kan ta flera år att återhämta sig från.
Matbrist kan bli nästa steg
Ännu råder ingen omedelbar kris för världens risförsörjning på grund av läget.
I nuläget har marknaden ett överskott på ungefär 200 miljoner ton, som kan användas för att täcka upp för förlusterna från årets skördar.
Det kan också till viss mån hjälpa att stabilisera priserna, vilket för bönderna inte nödvändigtvis är en bra sak.
Priset på ris kommer sannolikt att öka i takt med att konflikten i Mellanöstern blir utdragen, men då kommer det kanske vara för sent.
Risodlingen i Asien görs mest av bönder med små odlingar, och de saknar möjligheter att lagra ris i väntan på ett bättre pris. De saknar också kapital för att hålla produktionen i gång då produktionskostnaderna är höga, men rispriset ännu inte hunnit ikapp.
Många av de här bönderna odlar mest för egna behov och säljer bara sitt överskott. Om priserna går upp måste de bokstavligen äta upp sitt överskott och kommer kanske aldrig i gång igen.
Risbrist kan leda till politisk kris
Utöver bönderna är även stadsbor beroende av risproduktionen. Riset är basvara i många asiatiska hushåll och högre priser, både nu och senare, skapar tryck på hushållens budget.
Det här är i synnerhet ett problem för de fattiga som använder en avsevärd del av sina inkomster på mat.
Många regeringar i asiatiska länder försöker kontrollera priset på ris genom olika statliga program, eftersom dyrt ris snabbt leder till missnöje och får politiska konsekvenser.
Enligt chefekonomen vid FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation Máximo Torero, krävs omedelbara insatser för att lösa krisen i Hormuzsundet, annars väntar allvarliga och omvälvande konsekvenser på lång sikt.