Varje måndag efter skolan kommer en grupp flickor från Sjundeå svenska skola till Flickis. Där tar barnledaren Maria Damén från Sjundeå svenska församling emot flickorna som går i femman och sexan.
Gruppen startade 2024 för att ge flickorna en trygg plats efter skolan.
Nu är Flickis så populärt att Maria Damén, som leder gruppen ensam, inte kan ta emot fler än de åtta flickor som nu deltar.
Killsnack på Flickis
Elinor Grandell har varit med sedan början.
– Det var roligt även om vi inte var så många i början. Vi dansade, lekte, pratade och lagade mat.
I dag är de betydligt fler och gör fortfarande samma saker, men nu är det helt klart att även killsnack är viktigt.
– Killsnack betyder att vi skvallrar lite, berättar vem vi tycker om, vad som hänt och vad pojkarna gjort.
Ett av de bästa minnena är när Flickis hade läger tillsammans med Maria Damén och de fick klappa djur. Dessutom tar Maria Damén kaninen Lumi med till Flickis och han får många kramar på måndagarna.
Skönt att bara vara flickor
Juni Nyberg, Ingrid Roselius och Elinor Grandell tycker om att gruppen endast är för flickor.
– Pojkarna kunde vara med om de var lite mognare, men de är så högljudda att det är bra att det är bara flickor i gruppen.
Ibland knackar pojkar på dörren och det kan hända att de får komma in, i synnerhet om deltagarna bakat pepparkakor. Pojkarna får då smaka på pepparkakorna.
Tycker ni att ni lär er något inför framtiden via Flickis?
– Att samarbeta, svarar Ingrid Roselius med detsamma. Vi har ett starkt band till varandra, vi berättar allt och man behöver inte vara ensam om man blir ledsen.
Flickis startade då Maria Daméns kollega i Karis-Pojo svenska församling tyckte att det också kunde finnas en liknande grupp i Sjundeå svenska församling. Damén startade gruppen i liten skala och antalet deltagare har bara växt och växt.
Församlingen bjuder på mellanmål och ibland får flickorna baka eller pyssla. Men det är också viktigt att bara få hänga med varandra, säger Damén.
Finns det alls möjlighet att ha en grupp för pojkar?
– Det skulle behövas en Pojkis eftersom pojkarna ofta står utanför dörren till Flickis, men församlingen har inte råd med fler klubbar.
Maria Damén har testat på en blandad grupp. Det var roligt, säger hon, men det blev ganska livligt i gruppen.
– Det räcker inte med en ledare om gruppen är blandad. Flickor har dessutom större behov av att prata i en grupp, medan pojkarna har andra behov.
Maria Damén har planer på hur Flickis kunde utvecklas.
– Gruppen kunde vara större, men då behövs en ledare till. Jag planerar också att ha olika teman, till exempel bjuda in någon som kan baka med flickorna.
