Petra Laitis förhållande till Kiasma har inte alltid varit lätt.
För tio år sedan protesterade hon mot att ett konstverk visades på en samlingsutställning på museet för samtidskonst i Helsingfors. Videoverket var Jenni Hiltunens GRIND.
På videon ser man twerkande rumpor i extrem närbild och ultrarapid. De dansande kropparna är klädda i fejkade samedräkter.
Verket ville kritisera musikvideornas estetik där man rätt hänsynslöst blandar olika kulturella uttryck. I det här fallet slog kritiken fel eftersom det för många samer var oerhört sårande med fejkade koltar, gákti, i det här sammanhanget.
Kiasma svarade på kritiken genom att säga att verket inte egentligen handlade om samer. Debatten tog fart.
På videon förklarar forskaren Sigga-Marja Mágga varför gáktin, den traditionella samiska dräkten, är ett så känsligt ämne. Klippet är från dokumentärserien Nordiska kulturskandaler:
Begreppet kulturell appropriering var rätt nytt i Finland år 2016 och fallet startade en stor samhällsdebatt. För många samer var det här ytterligare ett led i en lång tradition av att porträtteras som svåra, gnälliga och omedgörliga i media.
Petra Laiti var en av dem som gick i bräschen för debatten, och har sedan dess varit en aktiv samhällsdebattör i bland annat samefrågor.
Nu har hon kuraterat, det vill säga planerat och valt ut konstverk för en stor utställning med samisk samtidskonst på Kiasma.
– Det är sant att Kiasma och jag personligen har en historia, men det är också jätteviktigt för mig personligen att vara med i det här projektet och själv uppleva hur mycket vi har gått framåt.
En stor utställning på egna villkor
Vi som är kvar är en utställning som berättar om samer på samernas egna villkor. Initiativet togs av samemuseet Siidas chef Taina Máret Pieski, och tillsammans med Kiasma bad man Laiti att kuratera utställningen.
– Den samiska nutidskonsten är internationellt väldigt etablerad. Därför kändes det relevant att få en utställning med samisk nutidskonst till Finland, säger Pieski på utställningens presskonferens.
Senare i höst ska delar av utställningen visas på Siida i Enare. Men bara de delar som handlar om hem, traditioner och framtid. Den brutala historien behöver samerna själv inte påminnas om mer än nödvändigt, säger Pieski.
– Det centrala i utställningen är Sápmis existens som samfund, säger Petra Laiti. Man skulle tro att det är ett enkelt arbete. Men det är det ju inte. Inte i någon av de stater som samerna lever i.
Utställningen påminner om att Sápmi existerade långt före de moderna nationalstaterna etablerades i Norden. Med över 20 deltagande konstnärer spänner verken från 1970-talet fram till 2020-talet – en period då det samiska samhället gått från marginalisering till att få erkännande i nordisk lagstiftning och internationell medvetenhet.
Förvaltare av traditioner, förmedlare av kunskap
Kristoffer Unga Pirak är en av konstnärerna som ställer ut på Kiasma. Med hans partner Lina Johdet utgör de konstnärsduon Johdet x Pirak och bor i den delen av Sápmi som ligger i Tornedalen.
I sina performanceverk utgår de från den plats de kallar för hem. Det är mer än bara en byggnad, det är ett helt geografiskt område, förklarar Pirak.
– Vi fascineras av historierna och berättartraditionen väldigt starkt. Man är väldigt nära till tidiga generationer som inte längre finns. Vi är som förvaltare av en plats för framtida generationer. Så vi bor bara här låns, och vi jobbar lite utifrån det.
Pirak påpekar att många av dem som ställer ut på Kiasma är erkända internationella konstnärer, men att man sällan får ställa ut på hemmaplan.
– För scenen här i Helsingfors verkar det vara viktigt att folk faktiskt ska få ta del av konsten. Och att det nu fick bli en sådan här utställning känns fint.
Tomas Colbengtsons bild pryder reklambanderollen på Kiasmas fasad. På den finns en vägskylt med texten Lappland. Den är spraymålad med texten Sápmi.
– Jag är sydsame född i gränstrakten mellan Sverige och Norge. Med mina verk försöker jag påvisa vår anknytning till vårt land, säger Colbengtson.
Hans verk Lappland, översvämmat koloniserat landskap i Tärna handlar om ett område som det svenska vattenkraftbolaget Vattenfall fyllde med vatten på 1960-talet.
– Jag minns när folk fick lov att flytta ifrån det här området. Konstverket är ett minne av ett ödelagt landskap, beskriver Colbengtson.
Ett nytt slags samarbete
Tvångsförflyttningar, gränsstängningar, separationer från det egna hemmet. I slutrapporten som Sannings- och försoningskommissionen för samer gav i december 2025 berättade närmare 400 personer om sina berättelser om diskriminering och kränkningar.
Rapporten innehöll också 68 konkreta förslag för att stärka samernas ställning, språk, kultur och rättigheter, särskilt för traditionella näringar.
Utställningen i Helsingfors kan också ses som ett led i det här arbetet, påpekar Petra Laiti i museets pressmeddelande. Också konst är en väg till försoning.
Det har aldrig varit någon öppen konflikt mellan institutionen Kiasma och Laiti, säger Petra Laiti nu.
Men, påpekar hon, konst- och kulturvärlden och museerna som institutioner har varit blinda för sitt ansvar för relationen mellan urfolk och majoritetsbefolkningen, och vad som krävs för att börja bära det ansvaret.
– Det har varit ett jättefint samarbete med Kiasma. Det är ett jättestort steg som Kiasma har tagit å hela kulturbranschens vägnar i Finland. Det visar hur fina resultat man kan få när man jobbar tillsammans, säger Laiti.