Gospelmusiken föddes i Chicago på 1930-talet med rötter i afrikansk-amerikansk tradition. Den kännetecknas av starka körharmonier och texter om tro och hopp, ofta sjungen med stor energi.
Musiken domineras av sång, ofta med call-and-response mellan försångare och kör, eller mellan kör och publik.
Sören Lillkung är något av en pionjär inom gospelmusiken i Svenskfinland. Han grundade gospelkören His Master's Noise år 1988 i Helsingfors, och var dirigent under körens fem första år.
– Det unika i gospeln är kraften, friheten och framför allt texterna, som är enkla men djupa. Vi människor behöver någonting större för att vi ska kunna klara av vardagen, säger han.
Elna Romberg har sjungit med i His Master's Noise och var också ledare för kören i tolv år.
– Gospel är musik som tar hela kroppen. Rytmen får dig att stampa med fötterna vare sig du vill eller inte, säger hon.
Hon tillägger att även om en sång kanske handlar om någonting svårt eller ledsamt så finns alltid ljuset i tunneln.
Sören Lillkung säger att gospelmusiken i de afroamerikanska kyrkorna inte bara är musik, gospel är själva gudstjänsten. Predikanter börjar sjunga mitt i sin predikan, folk har tamburiner i handväskan.
Han säger att gospelmusiken inte innehåller strikta regler, man sjunger mer på känsla.
Soundet skiljer sig från vanlig körsång, det är kraftfullt och råare.
– Man sjunger med mycket twang och vibrato, och hela kroppen är med. Och när 50 personer gör det tillsammans blir ljudet övertonsrikt och tjockt.
Kompgruppen till en gospelkör består vanligtvis av piano eller hammondorgel, trummor och bas.
De stora namnen inom gospeln internationellt är Edwin Hawkins, Aretha Franklin, Andraé Crouch, Kirk Franklin och CeCe Winans. I Sverige är de stora gospelnamnen Per-Erik Hallin, Cyndee Peters och Samuel Ljungbladh.