– Jag har aldrig känt inom mig den här längtan som många talar om eller som en del kallar den biologiska klockan, säger Bianca Ortiz Holmberg i Karis.
Trots att hon inte kunde känna igen sig när kompisarna pratade om framtiden och barn, så kände hon sig inte heller udda eller konstig.
Men hon insåg att normen ser ut på ett visst sätt och att få pratar högt om att man kanske inte har en given längtan efter barn.
Därför vill hon bredda diskussionen: det är inte självklart att alla vill ha barn och att det gäller att visa hänsyn också till dem, oberoende av vilka orsaker som ligger bakom.
– Man är inte heller nödvändigtvis självisk eller tycker inte om barn, bara för att man själv inte vill bli förälder. Jag har hört båda de här åsikterna och tycker det är väldigt ledsamt.
Jag tänkte att risken är större att jag ångrar mig om jag aldrig öppnar för möjligheten
Bianca Ortiz Holmberg
Hon tillägger att hon är glad över att man pratar allt öppnare om utmaningarna att få barn. Det är inte en självklarhet att man blir gravid och för många är det en stor sorg att de inte kan få barn, trots att de väldigt gärna vill det.
– Men jag skulle så gärna se att alla på något sätt skulle få komma med sin berättelse utan att behöva bli dömd.
Att välja bort barn – och välja varandra
När Bianca Ortiz Holmberg träffade sin nuvarande man Juan Ortiz Holmberg försökte hon förklara sin ståndpunkt för honom. Men det tog ett tag innan han insåg vad det egentligen innebar: att om han väljer henne, så kanske han väljer bort barn.
– När han sen förstod det en bit in i vårt förhållande så måste vi faktiskt ta en paus. Han var tvungen att fundera vad han egentligen ville.
Valet blev att stanna i förhållandet med premissen att de två kanske inte skulle bli föräldrar.
Efteråt var känslan av lättnad väldigt stark. Nu visste de båda vad de gick in i, och ett möjligt framtida barn var inte längre avgörande för deras förhållande. Det fanns inte längre någon risk för missförstånd kring den här frågan.
Logiken vann över känslan
I dag är Bianca Ortiz Holmberg mamma till Leonie Ortiz Holmberg, som är drygt ett och ett halvt år gammal.
Jag säger aldrig att jag är mamma, utan jag säger att jag har barn
Bianca Ortiz Holmberg
Det var ett logiskt resonemang som till sist ledde till att Bianca och Juan Ortiz Holmberg beslöt att försöka bli föräldrar. Fördelar vägdes mot nackdelar.
– Helt krasst kan jag väl säga att jag till slut tänkte att risken är större att jag ångrar mig om jag aldrig öppnar för möjligheten än om jag bestämmer mig för att nej, konstaterar hon i dag.
Hennes kristna tro har också varit avgörande då hon grubblat över hur man ska våga göra barn till världen, så som det ser ut med klimatförändring och krig.
Rädslan att inte räcka till som förälder är lättare att klara av då hon föreställer sig att Guds händer bär upp henne och hennes familj om det behövs.
Aldrig oklart att barnet skulle bli älskat
Trots att det inte var självklart att bli förälder, så tvivlade Bianca Ortiz Holmberg aldrig på att hon skulle älska ett eventuellt barn. Däremot trodde hon att det skulle vara tråkigare att vara mamma.
– När jag beslöt att försöka bli förälder bestämde jag mig också för att gå in i det helt och fullt; att då förändras mitt liv och jag lever det på barnets villkor. Det har hjälpt väldigt mycket.
Att vara mamma har ändå varit förvånansvärt roligt. För Bianca Ortiz Holmberg har det alltid varit svårt att veta hur man ska vara med små barn, men med sin egen dotter har hon aldrig haft det problemet.
Samtidigt har hon svårt att identifiera sig med det hon upplever att ordet mamma ofta innebär.
– Jag säger aldrig att jag är mamma, utan jag säger att jag har barn. Det är en del av allt det jag gör och är, men det är inte på något sätt den ultimata identiteten för mig.
På sommaren ska Leonie Ortiz Holmberg få en lillebror. Än så länge förstår hon inte så mycket av vad det innebär, men hon upprepar ordet baby och pekar på mammas mage.
För Bianca Ortiz Holmberg är det både spännande och nervöst och hon är inställd på att hon kanske har sitt livs tyngsta år framför sig.
Å ena sidan har hon svårt att föreställa sig framtiden eftersom den är så annorlunda än det liv hon hittills levt, å andra sidan är hon glad över att hennes barn kommer att ha sällskap av varandra.
– Jag hoppas att vi kommer göra mycket saker tillsammans och att vi får upplevelser tillsammans som skapar minnen. Sen får vi ta utmaningarna som de kommer.
