Under årets sex första veckor dödades fem kvinnor i Finland. I alla fem fall är den misstänkta gärningspersonen offrets tidigare eller nuvarande partner.
År 2025 var inte ett bättre år när det kommer till kvinnor som dödas i nära relationer. Då fick 20 kvinnor sätta livet till. Det här har tidningen Eeva rapporterat om tidigare.
Närståendevåld och våld mot kvinnor är inte ovanliga fenomen i Finland.
Istanbulkonventionen som styr bekämpningen av våld mot kvinnor trädde i kraft för över ett decennium sedan, men det syns inte i dödsstatistiken.
I uppgifter från Statistikcentralen kan man se att våld mot kvinnor krävt i snitt tjugo offer per år under de senaste tio åren.
Det som är särskilt oroväckande är att siffrorna inte visar någon tydlig nedåtgående trend, trots att närståendevåld sedan 2011 inte längre är ett målsägandebrott.
Det betyder att polisen måste utreda brottet även om offret inte själv vill anmäla eller kräva straff.
Närståendevåld är bredare än partnervåld
När vi pratar om våld mot kvinnor i nära relationer handlar det inte uteslutande om partnervåld.
Det är viktigt att förstå att närståendevåld (finska: lähisuhdeväkivalta) är ett bredare begrepp än enbart partnervåld.
Närståendevåld omfattar våld mellan alla personer som kvinnan har eller har haft en nära relation till, vilket inkluderar:
Partnervåld:
- Våld mellan nuvarande eller tidigare makar, sambor eller partner.
- Är den vanligaste formen av dödligt våld mot kvinnor.
Våld mot föräldrar:
- Vuxna barn som utövar våld mot sina föräldrar, ofta mammor. Äldre kvinnor kan utsättas för våld och dödligt våld av sina vuxna söner.
- Ofta ha de vuxna barnen missbruksproblem, lider av psykisk ohälsa eller har ekonomiska problem.
Av de tjugo kvinnor som i fjol miste livet till följd av våld dödades sex av dem av en vuxen son, styvson eller person som de varit stödfamilj för. De andra fjorton fallen var parrelationsvåld av antingen en nuvarande eller före detta partner.
Den gemensamma nämnaren är ändå att alla de döda är kvinnor och alla förövare är män.
Vem ska skydda kvinnorna?
Under förra året dödades bland andra en 60-årig kvinna av sin man. Kvinnan hade gjort flera anmälningar till polisen om sin makes våld från och med år 2019.
Mannen fick inga domar, eftersom brotten ansågs vara för ringa, och offret krävde inte själv straff.
I oktober hittades hon död i skogen, efter att ha varit försvunnen sedan i augusti. Hennes make häktades misstänkt för dråp och kränkning av griftefrid.
Yle skriver att polisen blivit prickade för att ha lagt ner förundersökningar utan skälig grund. Fallet ovan är ett av de fallen där förundersökningen lades ner.
Polisen vill se våld i nära relationer som ett grövre brott
Kriminalkommissarie Kristina Boholm, undersökningsledare vid polisinrättningen i Österbotten och medlem i så kallade Marak-grupper, vill se en förändring i strafflagen som skulle ge strängare straff för våld i närstående relationer.
– Det är viktigt att både offer och förövare får information om hjälptjänster. Det hjälper inte bara att offret får hjälp, utan det är väldigt viktigt att förövaren också får stöd för att kunna sluta det våldsamma beteendet, säger Boholm.
Efterlyser förändring i lagstiftningen
Kristina Boholm vill se en förändring i strafflagen.
– Så att våld i närstående relation skulle ge ett strängare straff. Det skulle kunna var minst två års fängelse.
Hon menar att det är två olika brott om någon blir slagen på gatan av en främling eller hemma av en partner.
– Det är ju mycket allvarligare med våld i nära relationer. Jag skulle vilja att det sågs som ett grövre brott helt enkelt. Det kanske skulle ha en preventiv verkan.
Strängare straff skulle också underlätta polisens arbete genom bättre tillgång till tvångsmedel, läkarintyg och möjlighet till häktning.
Boholm säger att polisens arbete försvåras när offer inte vill tala.
Vid lindrig misshandel har polisen inte ens rätt att få ut läkarintyg på offrets skador. Då behöver polisen målsägandes samtycke.
Polisen kan skaffa läkarintyg endast för grov misshandel eller för våldsbrott med samma straffskala.
Generationsskifte i synen på våld
Boholm förhåller sig ändå positiv och hon ser en förändring i attityder mellan generationer.
– Jag tycker att det verkar som om yngre personer vet mer och bättre känner till andra möjligheter. De stannar inte i en destruktiv relation.
Hon lyfter fram Gisèle Pelicot från Frankrike som ett exempel på en attitydförändring.
Pelicots man drogade sin fru i nästan tio år och bjöd in främmande män för att våldta henne då hon sov. Hon har valt att tala öppet om det och söka rättvisa.
– Skammen ska ligga på förövaren och inte på offret. Det här är en gammalmodig attityd som jag tror kommer att ändras i framtiden, säger Boholm.