I augusti i fjol tog skolorna i Finland i bruk en ny modell för stöd i lärandet. Den nya modellen går i korthet ut på att mer stöd ska erbjudas i den egna klassen och att stödet kan läggas in med låg tröskel.
Pargas stad har anställt två koordinatorer, en för de svenska och en för de finska skolorna, som ska stödja skolornas personal i arbetet med den nya stödmodellen. Specialläraren Mirella Uddström fungerar som koordinator för de svenskspråkiga skolorna.
– Fokus ligger på att i ett tidigt skede kunna ge stöd åt eleverna och att stödet riktas till den egna gruppen, men såklart också till den enskilda eleven. För att det här ska lyckas krävs ett samarbete mellan klasslärare, ämneslärare, speciallärare och ibland också med elevvården, säger Uddström.
Koordinatorn ser till att alla skolor jobbar på samma sätt
Tanken med en koordinerande speciallärare är att en person ser över helheten. Då blir det mer jämlikt samtidigt som skolorna inte behöver göra sina egna tolkningar.
– Jag fungerar som ett bollplank för alla lärare som vill kontakta mig. Nu då modellen är ny kan det vara svårt för lärarna att veta vilken stödmodell en elev hör till. Då kan det vara skönt för lärarna att det finns någon att diskutera och fundera med, säger Uddström.
Positivt med mindre byråkrati
Malms skolas rektor Pia Lindfors ser flera fördelar med den nya stödmodellen, bland annat att byråkratin minskar.
– Det ska inte handla om byråkrati när ett barn ska få det stöd det behöver, utan det ska tas in i ett tidigt stadium och helst ges i den egna gruppen, säger Lindfors.
Förr behövdes det ett förvaltningsbeslut på alla elever som ansågs vara i behov av intensifierat och särskilt stöd. Men numera är det endast de som får det elevspecifika stödet som måste få ett förvaltningsbeslut, konstaterar Lindfors.
Även kraven på att dokumentera alla stödåtgärder har minskat, vilket också minskar lärarnas arbetsbörda.
En annan skillnad är att ansvaret för att eleverna får de stödåtgärder som behövs ligger på hela skolans och inte enbart på den enskilda klasslärarens eller speciallärarens ansvar.
Lindfors medger att den nya modellen väckt mycket frågor hos personalen.
– Den här reformen togs i bruk väldigt snabbt och de som planerat modellen har heller inte alltid haft svar på alla frågor. Därför har det varit guld värt att Mirella haft tid att ta reda på hur modellen är tänkt att fungera. Det blir mera enhetligt här i Pargas när en och samma människa svarar på frågor, säger Lindfors.
Endast lite respons från föräldrarna
När det gäller responsen från elevernas familjer har den nya stödmodellen inte lett till många frågor.
– Det är väldigt få föräldrar som har tagit kontakt och varit oroliga. I sådana fall kan det handla om elever som har haft ett starkt särskilt stöd tidigare och familjen har oroat sig för om deras barn kommer att få samma stöd som förut. Men jag tror att de nu har märkt att stödet fortsatt som tidigare, säger Uddström.
”Viktigt att undervisningsgrupperna hålls tillräckligt små”
Överlag ser både Mirella Uddström och Pia Lindfors främst fördelar med den nya modellen, men de medger också att det finns saker att förbättra.
– Det som vi har jobbat med men som vi ännu kommer behöva fortsätta jobba mycket med är samsynen gällande stödet, att det verkligen är alla lärares och hela skolans ansvar att ge stöd i ett tidigt skede, säger Uddström.
– När det gäller beslutsfattandet är det också viktigt att det finns resurser för det här och att undervisningsgrupperna hålls tillräckligt små. Vi kan inte ha stora klasser och samtidigt tro att vi lyckas genomföra det här stödet i gruppen, säger Lindfors.
