Personalens sjukfrånvaro har ökat, förtroendet och kommunikationen brister mellan personal och förtroendevalda och församlingsmedlemmarnas antal har sjunkit dubbelt så snabbt jämfört med andra församlingar i motsvarande storlek. Dessutom är Sjundeå kyrkliga samfällighets ekonomi dålig.
Det här är ett plock ur en omfattande utredning som domkapitlen i svenska Borgå stift och finska Esbo stift låtit göra. Utredarna skriver om konflikter som pågått sedan delningen i en svensk och en finsk församling år 2000.
Biskop Bo-Göran Åstrand vid Borgå stift är bekymrad över samarbetssvårigheterna mellan de två församlingarna.
Hur har konflikterna fått pågå så länge?
– Det var en bra fråga. Efter att man började identifiera de här problemen, runt 2010, har domkapitlen gjort flera utredningar och gett förslag på vad församlingarna borde göra, säger Åstrand.
Församlingarna har däremot inte följt råden eller anvisningarna, tillägger biskopen.
Gemensamma möten men inte så mycket samarbete
Bland de mest konkreta åtgärderna som domkapitlen kommer med i den nya och nu aktuella utredningen är gemensamma kaffepauser, arbetsplatsmöten och utvecklingssamtal.
När vi ses i korridorerna så är det nog trevligt att prata med varandra
Finska kyrkoherden Tanja Louhivuori
– Det fanns en tid utan möten mellan finska och svenska församlingen, men i juni i fjol började vi faktiskt med gemensamma möten igen, säger Tanja Louhivuori.
Hon är tf kyrkoherde i Sjundeå finska församling och har jobbat i Sjundeå ungefär lika länge som de här gemensamma mötena har hållits.
Också Tom Bergman, kyrkoherde i den svenska församlingen, berättar att det har hållits gemensamma möten sedan fjolåret.
Vi har inte så mycket samarbete, men församlingarna är verksamhetsmässigt självständiga och således behöver det inte heller vara så digert
Svenska kyrkoherden Tom Bergman
Både Louhivuori och Bergman bedömer att stämningen är god i den egna församlingen. På frågan hur de upplever samarbetet och kontakterna till den andra församlingen svarar Bergman att förhållandet till finska församlingens medarbetare är sakligt.
”Vi har inte så mycket samarbete, men båda församlingarna är ju verksamhetsmässigt självständiga och således behöver det inte heller vara så digert”, skriver Bergman i ett mejl.
– Vi har inte så många tillfällen tillsammans, men när vi ses i korridorerna så är det nog trevligt att prata med varandra. På det viset tycker jag att vi har en bra gemenskap, säger Tanja Louhivuori om sina kolleger i svenska församlingen.
Ekonomin är dålig och det är också församlingshemmets inneluft
Det är inte bara konflikter mellan församlingarna i Sjundeå som domkapitlens utredning lyfter fram. Det sjunkande antalet församlingsmedlemmar gör att skatteintäkterna minskar och ekonomin blir sämre.
På fem år har medlemsantalet minskat med nästan tio procent.
Skatteintäkterna ligger nu på cirka 1,4 miljoner per år, berättar Sirkkaliisa Cavonius. Hon är ekonomidirektör i Kyrkslätts kyrkliga samfällighet, men har också hand om Sjundeåförsamlingarnas ekonomi. Sjundeå kyrkliga samfällighet har ingen egen ekonomichef längre utan köper de tjänsterna av Kyrkslätt.
Sjundeå kyrkliga samfällighets bokslut väntas faktiskt stanna på ett litet plus för 2025, men framtidsutsikterna är inte speciellt ljusa. Det kommer att bli svårt att få pengarna att räcka till både verksamheten och fastigheterna, konstaterar Cavonius. Sjundeås församlingar har redan sålt mycket mark och fastigheter, så det finns inte så mycket kvar att sälja.
Sjundeåbon Martin Lindell är inne på samma linje som Cavonius.
Han är medlem i Sjundeå svenska församling och också förtroendevald, det vill säga medlem i svenska församlingsrådet och i gemensamma kyrkofullmäktige. Dessutom är Lindell vice ordförande i det gemensamma kyrkorådet som leder de båda församlingarnas förvaltning.
– Den stora bomben är fastigheterna, säger Martin Lindell.
Församlingarnas samlingslokal Capella finns numera i en hyrd lokal i Sjundeå centrum, efter att gamla Capella revs. Den nya lokalen är för liten, båda församlingarnas verksamheter får inte plats och församlingshemmet i kyrkbyn har i sin tur problem med dålig inomhusluft.
– Där har sanerats ganska ordentligt, men finska teamet har valt att arbeta i Capella. På svenska sidan har man inte haft problem, utan det är mera på finska, säger Martin Lindell.
Undersökningarna är inte färdiga, men ifall församlingshemmet måste stänga blir den ekonomiska situationen väldigt svår, säger Lindell. Då måste samfälligheten hitta nya lokaler och betala hyra för dem.
Finska röster vinner över svenska?
Också inom det kyrkliga beslutsfattandet har Martin Lindell märkt att församlingarna i Sjundeå drar åt olika håll.
– Det kan bli konflikt när svenska och finska församlingen vill olika saker. Finska församlingen har majoritet såväl i gemensamma kyrkorådet som i fullmäktige, de driver genom sin linje så vi är mer eller mindre i konfliktsituationer när vi förlorar.
Kyrkslätts kyrkliga samfällighet – räddaren i nöden?
I den nu aktuella utredningen finns ett förslag att Sjundeå församlingar på sikt borde utreda möjligheten att bilda en gemensam samfällighet med Kyrkslätt.
– Om man ser till ekonomin så skulle det nog lösa en del problem, säger Martin Lindell.
Skulle det bli bättre att gå ihop?
– Om samarbetet fungerar. Vi har ju en hel del kontakter redan nu och gemensamma möten, svarar Lindell försiktigt optimistiskt.
Utredningen om Sjundeå församlingars problem kommer att följas upp var sjätte månad av domkapitlen.
Från domkapitlet i Borgå blir det Mikaela Strömberg-Schalin som får till uppgift att följa upp och granska att församlingarna i Sjundeå följer domkapitlens långa åtgärdslista.
Biskop Bo-Göran Åstrand, hur vanliga är sådana här konflikter i församlingarna?
– Konflikter förekommer, men på de flesta ställen fungerar konfliktlösningsmodellerna ganska bra. Konflikterna växer sig inte så stora som i de här två församlingarna och den här samfälligheten.