Det soliga vintervädret lockade ut Jan-Ole Haglunds vuxna barn ut på biltur i Larsmo skärgård. Hjulspåren de följde gav dem en känsla av att tryggt kunna färdas, två bilar med två personer i vardera.
– De har kört mycket ute i vår skärgård och känner till ställen man inte ska köra, och var man kan köra, säger Haglund.
Efter en och en halv timme fick han samtal om att bilen hade gått genom isen och man höll på att försöka få upp sonen ur vattnet. Det blev snabbt utryckning mot platsen, men tack vare handlingskraftiga ungdomar med både isvana och räddningserfarenhet hade båda tagit sig upp, dels med hjälp av ungdomarna i den andra bilen.
– Ena pojken slapp ut genom fönstret på passagerarsidan. Isen höll för honom så han hamnade inte i vattnet. Vid chaufförens sida var isen så tunn att han hamnade i vattnet och crawlade sig genom isen cirka åtta meter, tills en kompis kom och hjälpte upp honom, säger Haglund.
Han lovordar handlingskraften bland ungdomarna och säger de gjort exakt enligt föreskrifterna när något motsvarande händer.
– Gänget som körde efter är också utbildade avtalsbrandmän och ytbärgare, säger han.
I den andra bilen fanns torra kläder, som han kunde klä sig i. Och de hade ringt räddningsverket och avgett rapport om det skedda. Eftersom ingen människa längre var i fara kunde man koncentrera sig på hur man bärgar bilen.
– Viktigast var att höra att alla hade kommit upp ur vattnet, och att de var uppe i värmen, säger Haglund.
Stark talko-anda
I den frivilliga brandkåren i Larsmo har man enligt honom ett bra kontaktnät, med stark vilja att hjälpa varandra, vilket underlättade då bilen skulle lyftas ur vattnet. Det som krävdes var ett textmeddelande i den interna gruppen för avtalsbrandkåren.
– Genast ställde nästan 20 personer upp och kom och hjälpte oss. All utrustning från halva Larsmo kom dit på släpkärran inom en timme och snart var bilen upp. Så man är jättetacksam dessa gånger, det händer något att man har vänner och bekanta, säger Haglund.
Bilen står och torkar i hallen vid Larsmo brandstation. Textilierna är våta, men i övrigt tyder inte mycket på att olyckan varit framme. Men Jan-Ole Haglund räknar ändå med att bilen nu är skrot.
– Bilar är bilar. Det är en stor ekonomisk skada, men det spelar ingen roll, så länge personer och husdjur blir räddade. Så idag känner jag en lättnad, säger Haglund.
Räddningsväsendet i Larsmo får uppdrag i skärgården både under vinter- och sommarhalvåret. Men tillbuden är få, trots mycket trafik på både vatten och is, säger Haglund.
Lita inte på andras spår
Även om Larsmoborna har isvana och god lokalkännedom om farliga ställen, där isarna kan vara förrädiska, finns det alltid skäl att vara försiktig på isarna.
– Gå aldrig ut på isarna om man inte är hundra procent säker på var man rör sig. Och speciellt om man rör sig med fordon. Och alltid är det på egen risk man åker, säger Haglund.
Han påpekar också att man inte kan lita på att bil- eller snöskoterspår längs en rutt är någon garanti för att det är tryggt att åka samma väg.
– Vi har en kall vinter, så alla tror att nu är isen tjock och man kan åka överallt. Men vattennivån kan stiga, så bråkar det om isen och strömmarna ändrar, så tänk efter två gånger innan ni åker ut, säger Jan-Ole Haglund.