Start

Ny robotdräkt hjälper barn med cp-skada att gå

Forskare vid Nya barnsjukhuset i Helsingfors har testat en särskild robotdräkt på ett tiotal barn. Med hjälp av tekniken kan barnen, som delvis är förlamade, gå lättare.

Här kan du se en demonstration där Juha-Pekka Kulmalas son Veikka visar hur tekniken bärs i praktiken. Han har själv inga svårigheter att gå. Video: Ulrica Fagerström

Forskningen handlar om barn med hemiplegisk cp-skada. Det innebär att ena sidan av kroppen delvis är förlamad och personen inte kan använda den sidans ben normalt.

Barnen har i studien fått testa bärbar robotik som styr vristens rörelser med motorer och kablar nere i skosulan.

– Med gångroboten kan man göra gången lättare och enklare, berättar akademiforskare Juha-Pekka Kulmala vid Nya barnsjukhuset, som varit med och forskat i ämnet.

– Den största nyttan av apparaten är att vristens rörelse i den förlamade kroppsdelen korrigeras så att den nästan liknar den friska sidan, och rörelsen kan nästan bli helt normal med apparaten, säger Kulmala.

Blomkonstverk i snön föreställande jätterosor utanför Nya barnsjukhuset i Tölö i Helsingfors.
I Nya barnsjukhuset har man i några år forskat i teknik som kan hjälpa barn med nedsatt rörelseförmåga gå mer obehindrat. Bild: Ulrica Fagerström / Yle

Sensorer som berättar

Den bärbara robotiken fästs vid höften och styr via kablarna fotens rörelser med hjälp av sensorer i skon.

– En elmotor styr de två kablarna. Den främre kabeln böjer vristen och den bakre kabeln sträcker vristen och dessutom i rätt tid under gång.

Hur vet tekniken när den ska göra vad?

– Sensorn i skon berättar när foten har markkontakt och när kontakten upphör. Baserat på det justerar enheten hjälpens mängd och timing.

Tekniken är utvecklad i USA och används även för rehabilitering av personer med hjärnskada.

Hjälp till barnen

I Finland har forskningsprojektet koncentrerat sig på barn med hemiplegisk cp-skada där ena sidan av kroppen är försvagad.

Ett tiotal barn i huvudstadsregionen har deltagit i forskningen vid HUS. Ungefär hundra barn föds årligen i Finland med den funktionsnedsättningen.

– Vi ville ta reda på hur den fungerar för vår målgrupp, alltså barn med cp-skada. Tidigare forskning har gjorts på vuxna, mest patienter med hjärninfarkt, och vi ville jämföra hur den fungerar för barn, säger Kulmala.

Nya barnsjukhuset.
Barnen har i några års tid tagit sig till Nya barnsjukhuset för att testa tekniken. Bild: Ulrica Fagerström / Yle

Behöver utvecklas

I den aktuella studien har doktoranden Maxwell Thurston gjort en delstudie till sin doktorsavhandling om detta, men utöver det har Kulmala och andra seniorforskare deltagit.

Barnens respons har varit positiv och forskarna har kunnat visa att apparaten kan korrigera ankelns rörelse och göra gången mer normal.

Den nuvarande versionen är fortfarande tung, väger fyra kilogram, och svår att använda i vardagen.

– Användbarheten måste bli bättre och apparaten mindre. Först då blir den verkligen användbar, säger Kulmala.

Pojke tittar in i kameran.
Veikka Kulmala, som här agerade modell, tyckte att apparaten var väldigt tung då den var stängd, men då tekniken kopplades på blev den plötsligt lättare. Bild: Ulrica Fagerström / Yle

Nästa steg

Forskningen fortsätter med samma barn som hittills. Resultaten delas internationellt och kommer på så sätt också andra till nytta.

Tekniken kan som sagt användas även i andra sammanhang, till exempel för den som varit med om en olycka och i samband med hjärnskador. Det innebär att målgruppen blir betydligt större.

– Det fungerar lika bra om man till exempel fått muskelsvaghet efter en olycka och någon nervskada, så att vristens muskler inte fungerar ordentligt, då kan detta fungera väldigt bra. Kablarna fungerar som extra muskler och rör vristen i rätt tid under gång, säger Juha-Pekka Kulmala.

Man tittar i kameran, fotograferad i Nya barnsjukhusets forskningsutrymmen.
Akademiforskare Juha-Pekka Kulmala är nöjd över resultaten i forskningsprojektet. Bild: Ulrica Fagerström / Yle

Kulmala hoppas att tekniken i framtiden utvecklas och blir tillgänglig för alla.

– Så att den kan användas inte bara vid träning eller rehabilitering utan även i vardagen.

Efter flera år av forskning känns det nu ändå bra att ett delresultat är klart.

– Det känns bra, det har varit en lång väg, säger Kulmala.