Inom dejtingvärlden talas det ofta om så kallade red flags eller röda flaggor, dvs. varningsklockor som börjar ringa när en potentiell partner beter sig märkligt.
Samma fenomen går att notera i vänskapsrelationer. En vän kan också ghosta dig, förminska dig, svika sina löften eller vara så självcentrerad att du inte får en syl i vädret.
Men när ska man sätta ner foten? Hur länge ska vännen få bete sig illa innan man avslutar bekantskapen helt?
Och hur ska man veta vad ens egen roll är i det hela? Tänk om det är man själv som är den krångliga och orimliga?
Det här funderar vi på i veckans poddavsnitt, några av de brev vi fick in kan du läsa här.
Välmåendet viktigare än vänskapen
”När jag var yngre hade jag en vän vars beteende jag tidigt reagerade på. Utåt sett verkade hon snäll, men när vi väl blev vänner kom hon med pikar när man minst anade det.
Hon var osäker och försökte alltid trycka ner andra med sina kommentarer. Det kunde gälla ens personlighet, relationer, kläder, you name it.
Det kändes som att hon betedde sig värst mot mig. Jag var då en ung partypingla, som flirtade mycket och hade lätt att få killar. Det var något som hon ständigt hånade mig för.
Ens psykiska hälsa är viktigare än en toxisk vänskap. Vill uppmana alla att ta alla varningsflaggor på allvar. Inte så att man behöver sticka direkt något känns lite tokigt, men snälla gör inte om mitt misstag.
Ingen ska behandla en så illa som den här personen behandlade mig.”
Lyckligare kvinna
Jag dög som skjuts, bank och supkompis
”Jag hade en vän som led av svår psykisk ohälsa. Nästan varje gång vi träffades blev det som en terapisession. Jag oroade mig konstant och behövde vara noga med vad jag sade, så att hen inte skulle bli sårad.
Till sist insåg jag att den enda gången hen kontaktade mig privat (utanför vår gruppchatt med andra vänner) var då hen ville ha skjuts, låna pengar eller ha någon att supa med. Hen visade inga tecken på att bry sig om mig som vän.
Det var inte lätt, men jag valde min egen mentala hälsa och avbröt vänskapen.
Tänker på hen ibland, men ångrar inte mitt beslut. Man kan inte hjälpa någon som inte genuint vill ha hjälp.”
Kvinna 32
Ska jag fortsätta tolerera hennes on/off-vänskap?
”Jag har upplevt några dåliga vänskapsrelationer som blivit bättre med tiden, då jag väntat ut det som fick relationen att tillfälligt vara sämre.
Men jag har just nu en vänskapsrelation som gör mig frustrerad.
När vännen ifråga började dejta sin senaste partner blev vi andra i kompisgänget ignorerade. Vännen flyttade ihop med partnern till en annan stad, dit jag nog lätt hade kunnat ta mig ifall jag blivit inbjuden. De ordnade fester och visade bilder på sociala medier.
Vi träffades bara om jag tog initiativ, och ibland ställde hon in i sista minuten.
Men sedan gjorde vännen slut med sin partner och flyttade till en egen bostad. Då blev jag plötsligt spammad som aldrig förr med videor på sociala medier. När jag svarade med att skicka videor tillbaka fick jag dock inget svar.
I år tänker jag bara försöka ordna en eller två träffar, och om vännen då inte är samarbetsvillig, ja då får vi nog ta det där allvarliga snacket jag undvikit i många år.
Jag har all förståelse för att vännen har det tufft just nu och är beredd att ge en andra chans om det så låter sig göras. Är jag ändå för snäll månntro?”
People-pleaser utan gränser
