Veckans avsnitt av NHL-podden tar sista pulsen på OS-hockeyn innan showen börjar. Mattias och Toffe från Milano, Anders babblar på från Böle.
I september blir det 50 år sedan premiären för best on best-turneringar. Canada Cup 1976 blev samtidigt premiären för matcher med finländska och svenska hockeyproffs från Nordamerika i landslagströjan.
Första supermatchen mellan Lejonen och Tre Kronor slutade med Finland som segrare. Liksom den senaste för exakt ett år sedan.
Allt som allt har Finlands bästa möjliga hockeylandslag slagit Sveriges motsvarande fyra gånger.
Som aptitretare inför fredagens prestigemöte presenteras här de finländska triumferna i några nötskal.
Canada Cup 1976
Sverige kunde redan 1976 stoltsera med tre NHL-spelare – Börje Salming, Inge Hammarström och Juha Widing (född i Finland) och hela sex spelare från WHA. Bland dem fanns två av utmanarligans största stjärnor: Winnipeg Jets radarpar Ulf Nilsson och Anders Hedberg.
Finland fick sitt första NHL-proffs genast efter Canada Cup då 21-åriga Matti Hagman skrev på för Boston Bruins. Fem spelare kom ändå till turneringen med WHA-erfarenhet i bagaget: Veli-Pekka Ketola, Heikki Riihiranta, Pekka Rautakallio, Juhani Tamminen och Seppo Repo.
Lejonen var turneringens slagpåse. Kanada slog Finland med 11–2, Tjeckoslovakien manglade Lejonen med 8–0, mot Sovjetunionen blev det stryk med 3–11 och USA vann över Finland med 6–3.
Sverige i sin tur gjorde en fin turnering: oavgjort mot Sovjet och segrar över USA och Tjeckoslovakien. Endast Kanada fick Tre Kronor på fall. Och såklart Finland.
En seger över turneringens poängautomat Finland hade gett Tre Kronor biljetten till turneringens finalserie mot Kanadas drömlag.
Det nordiska rivalmötet i Winnipeg den 9 september 1976 bjöd ändå på alla tiders blåvita vändning. Tre Kronor ledde med 3–1 efter första perioden och när Mats Åhlberg sköt in 4–1 i början av period två verkade allt klappat och klart. Inte den här gången.
Bara 17 sekunder efter 4–1-målet reducerade Matti Hagman, knappa två minuter senare sköt Kari Makkonen Finlands tredje mål och innan perioden var halvvägs kvitterade backen Tapio Levo.
Sverige återtog ännu ledningen, men sedan gjorde Finland fyra mål på raken: två strutar av Juhani ”Solkungen” Tamminen och två av 34-veteranen, Lejonikonen Lasse Oksanen.
Finland vann matchen med 8–6, räddade lagets ära och puffade Sverige ut ur finalen.
Canada Cup 1991
1980-talet var mörkt för Finland i bäst mot bäst-turneringar. Lejonen platsade inte ens med till turneringen 1984 medan det både 1981 och 1987 blev blytunga jumboplatser. Båda gångerna fick Lejonen spö av Tre kronor.
Sedan kom 1990-talet och hela världen förändrades. Också blåvit landslagshockey. I Canada Cup 1991 placerade det tidigare Team Terrible sig som trea efter att i gruppspelet spelat oavgjort med självaste Kanada och segrat över Tjeckoslovakien. Och såklart över Sverige.
Att Lejonen blev trea i turneringen avgjordes av den interna matchen mot Tre Kronor, då båda förlorade sina semifinaler och Finland slutade trea i gruppspelet, en poäng framför Sverige.
Nästan 35 år senare kan det kännas rätt överraskande att varken Sverige eller Finland ställde upp med ens närapå renodlade NHL-lag.
Då Jari Kurri gjort en avstickare till Europa mitt i sin NHL-karriär fanns det bara sex aktiva NHL-spelare i Lejonen och inte heller Tre Kronor hade fler än 12 man från NHL. Bland annat alla tre målvakterna spelade i Sverige – och Börje Salming hade år 1991 AIK som klubbadress.
Målvakten Rolf Ridderwall fick en otrevlig kväll mot grannen från öst. Petri Skriko, en av Lejonens NHL-spelare, förde Lejonen upp i ledning redan efter dryga fem minuter och åtta minuter senare sköt blivande NHL-backen Janne Laukkanen segermålet 2–0.
I mitten av andra perioden pangade Winnipeg Jets backklippa Teppo Numminen in 3–0-pucken och en efterlängtad blåvit triumf över ett toppat svenskt hockeylandslag började ta form.
I såväl de finländska som svenska tv-sofforna fanns det säkert många som väntade sig en klassisk svensk vändning. Av den blev det inget. Ett sent mål med under tre minuter kvar av matchen var allt Tre Kronor åstadkom mot ett disciplinerat och beslutsamt Finland.
En seger som smakade ytterst gott och säkrade Finlands tredje placering bland hockeyvärldens sex bästa landslag.
OS i Nagano 1998
Första gången någonsin som NHL-spelarna deltog i OS. Förhandshajpen var enorm i alla länder med möjlighet till att ställa upp med proffs från världens bästa liga.
En av förhandsfavoriterna var regerande OS-mästaren Sverige, som i World Cup hösten 1996 kom svindlande nära till att slå ut Kanada i semifinalen. Inför OS myntade svensk media gänget med ”Sudden”, ”Foppa”, ”Lidas” och ”Alfie” i spetsen som den gyllene generationen.
Finland skulle bli en munsbit på vägen mot att igen spela om guldet. Svensk media verkade känna till endast Teemu Selänne, övriga spelare noterades knappast. Inte när de stora pojkarna var med. Det var så mycket NHL-glans över Tre Kronor att spelarna snackade engelska på avbytarbänken.
Annat var det i Lejonlaget som innehöll hela sex FM-ligaspelare. I och för sig var det ju klockrent av de svenska journalisterna att rikta fokus på Selänne. Det var The Finnish Flash som sänkte Sverige i matchen där Finlands segersiffror skrevs 2–1.
Selänne orsakade totalt glädjefnatt i Finland – mitt på en vardag – med att göra två mål i tredje perioden.
Speciellt det andra i powerplay är en klassiker. Finlands PP-femma – Saku Koivu, Jere Lehtinen, Selänne, Teppo Numminen och Janne Niinimaa – sågade Sveriges boxplay i bitar med ett halvt dussin snabba passningar. Till slut styrde Selänne in segermålet från bakre stolpen.
Peter Forsbergs reducering 12 sekunder för slutsignalen var det enda Sverige fick till stånd i anfallsväg när Finland visade upp ett beundransvärt kompakt lagspel i tre perioder.
Utan tvivel en av Lejonens bästa enskilda matcher någonsin.
Four Nations Face Off 2025
I World Cup 2004 kryssade Lejonen och Tre Kronor i gruppspelets avslutningsmatch. En poäng från matchen var vad Finlands behövde för att vinna gruppen och få en lättare kvartsfinal. Den poängen tog man, så på sitt sätt var också det en seger.
Följande konkreta seger i en bäst mot bäst-match över Tre Kronor fick finländska hockeyvänner ändå vänta på i 27 år.
Precis som 49 år tidigare, i det första mötet mellan Finland och Sverige i en turnering med alla de bästa spelarna, betydde segern över Sverige att Four Nations-turneringen inte blev en total blåvit flopp. Tack Mikael Granlund – än en gång.
På fredag klockan 13.10 är det dags för nästa batalj mellan de kära fienderna. Dags att glömma floppen mot Slovakien.
Tack för att du läste!
Anders är Yle Sportens NHL-skribent och -poddare som minns när Matti Hagman skrev på för Boston.