Då USA ingrep i Venezuela i januari och president Nicolás Maduro fördes bort hade amerikanerna kontakt med personer inom den venezuelanska regimen.
USA sägs nu aktivt söka ”insiders” också inom maktapparaten i Kuba för att få bort den kommunistiska regimen.
Fredrik Uggla, docent vid statsvetenskapliga institutionen på Uppsala universitet, säger att det verkar som om amerikanarna har fått blodad tand och vill åstadkomma något liknande i Kuba.
– Men det blir förmodligen svårare.
Han påpekar att styrkan som skyddade president Maduro till stor del bestod av kubaner, och att man inte litade på venezuelaner. Ett trettiotal kubaner – Maduros personliga livvakter – dödades i USA:s räd i Venezuela.
Osannolikt med militärt ingripande
Man kan inte förutse vad USA kommer att göra i Kuba, säger Uggla, men Kuba är en betydligt hårdare nöt att knäcka militärt än Venezuela.
– Kuba är också ett mer slutet land där man förmodligen inte har samma typ av underrättelser från amerikanernas sida som venezuelanerna verkade ha.
I en fullskalig militär konflikt kan Kuba, ett litet och ganska fattigt land, inte försvara sig mot USA, men nog hålla emot den typ av kommandoräd som USA genomförde i Venezuelas huvudstad Caracas, bedömer Uggla.
– Och det är väl tillräckligt för att president Donald Trump inte skulle vara speciellt sugen på att ge sig in i en militär konflikt här. USA vill inte starta ett krig.
I Venezuela sitter regimen kvar – men lyder
Enligt Uggla kan det i Kuba uppstå något som liknar läget i Venezuela där vicepresidenten Delcy Rodríguez sitter kvar tillsammans med centrala figurer inom Maduroregimen.
– Man siktar alltså inte på att göra en omvälvande regimförändring. Det pågår en kontrollerad, gradvis övergång. Rodríguez har sagt att hon är Maduro trogen och står för det traditionella. Men man gör det som USA vill.
Den viktiga oljan
Att USA har skurit av Venezuelas oljeexport till Kuba har mycket stor betydelse, påpekar Uggla.
– Att Kuba hittills har fått köpa mycket subventionerad olja från Venezuela har hållit regimen under armarna, både gällande den egna energiförbrukningen, men också för att de har kunnat återexportera olja och därmed få in hårdvaluta.
Tumskruven vrids åt
– Kuba producerar knappt någon egen olja. Energimixen är väldigt beroende av importerat bränsle, och nu har den venezuelanska livlinan försvunnit. Dessutom har amerikanerna pressat också andra länder, framförallt Mexiko, att minska på oljeexporten, säger Uggla.
Trump hotar länder som levererar olja till Kuba med sanktioner, trots att FN-chefen António Guterres varnar för att bristen på olja kan leda till en humanitär kollaps.
– Resultatet ser vi direkt. Det har varit stora strömavbrott på Kuba under en lång tid, men nu har de omfattande avbrotten ökat i stora delar av landet.
Den kubanska regeringen har meddelat om nödåtgärder, bland annat fyra dagars arbetsvecka för statligt ägda företag och restriktioner för bränsleförsäljning. I söndags varnades flygbolag för att leveranser av flygbränsle upphör för en tid, enligt en tjänsteman vid ett europeiskt flygbolag.
Regimen har hållit sig stark
Uggla bedömer att smärtgränsen är nära, men att den kubanska regimen samtidigt är stark.
– De har genomlevt sex årtionden av amerikansk blockad, och har förberett sig på detta. Regimen är väldigt effektiv och repressiv. Det finns också en ideologisk övertygelse som förmodligen är starkare än den i Venezuela.
Uggla påpekar att det inte finns någon organiserad opposition i Kuba, till skillnad från Venezuela där María Corina Machado leder en stark politisk rörelse.
– På Kuba har oppositionen krossats och i de flesta fall skickas oppositionella i exil eller fängelse. Det som finns är folkliga protester mot sakernas tillstånd, men inte i någon organiserad form.
Utan hjälp utifrån
Fredrik Uggla konstaterar att Kuba inte är det land som det var på sextiotalet då kubanerna försökte exportera revolution, finansiera och träna gerillagrupper i Latinamerika och hade en nära relation med länder som Sovjetunionen och Algeriet.
– I dag har både Ryssland och Kina visat sig ointresserade av att hjälpa Kuba. Den ryska reaktionen på kommandoräden i Caracas var ju också väldigt dämpad. Ryssland är knappast intresserat av en konflikt med USA i Kuba. Kuba står väldigt mycket utan allierades hjälp.
Kubas ekonomi nära kollaps på många plan
Frågan är om kubanerna kan stå emot den amerikanska oljeblockaden. Uggla drar en parallell till nittiotalet:
– Fram till nittiotalet levde Kuba mycket på olja och varor från Sovjetunionen. Detta avbröts i början av 90-talet, och kubanerna levde under svåra förhållen under hela 90-talet. En stor del av befolkningen emigrerade och det förekom också protester.
Uggla konstaterar att regimen överlevde detta, och att det är möjligt att de klarar av nuläget också.
– Men nu är det värre, eftersom landet är så nedgånget och har varit det länge. Frågan är hur länge befolkningen härdar ut utan att vända sig mot regimen, säger Fredrik Uggla och fortsätter:
– Vi ser inga tydliga tecken på att regimen tänker förändra någonting. Ungefär en fjärdedel av invånarna har emigrerat, men det har inte fått regimen hittills att att byta fot på något sätt.
Strategiskt tänkande – eller bara Trumps idé om ”en deal”?
Kuba har ingen olja eller andra naturresurser som man kan komma åt, men däremot finns där andra möjligheter.
Det vore en seger för Trump om regimen störtas, men det är också möjligt att han kan tänka sig ”en deal”, till exempel så att regimen fortsätter men i en form som i stor utsträckning följer USA:s vilja.
– Den som talat mest om detta är USA:s utrikesminister Marco Rubio, själv son till kubanska flyktingar, flyktingar från Castroregimen. Hos Rubio och hos en stor del av de republikanska väljarna i Florida finns det en väldigt avog inställning till den nuvarande kubanska regimen.
– Men det är möjligt att Trump är nöjd med mindre, delvis möjligtvis på grund av hans stora intresse i livet; hotell, turism och liknande, säger Uggla.