MILANO
Ni vet den där känslan när det är kaos hemma, och så ringer någon och säger att den kommer på oväntat besök om en kvart.
Fokusera på det nödvändigaste. Bädda sängen. Panikfyll diskmaskinen och tvättkorgen. Plocka snabbt upp allt som ligger och skräpar, tryck in det i redan överfulla skrubbar. Jaga de största dammråttorna. Öppna dörren och se avslappnad ut.
Välkommen till OS i Milano Cortina 2026.
Minuterna innan portarna öppnades användes rätt också här. Visst blev det premiär i den nya skandalomsusade hockeyhallen i stadsdelen Santaguilia. En lyckad sådan.
Måljublet tjöt i öronen
Efter åratal av förseningar och frågetecken var allt som behövde vara klart i skick, och Italien och Frankrike kunde öppna damernas ishockeyturnering i den nya hallen. Vilket är det mer än vad som kan sägas om virusdrabbade damlejon i den andra hockeyhallen tvärs över staden.
Toaletterna och rulltrapporna fungerade som de skulle. Försäljningsställen erbjöd triangelsmörgåsar och hamburgare. Köerna blev aldrig orimliga trots utsålda läktare.
Och viktigast av allt: Hockeyn var utmärkt. Rivalerna Italien och Frankrike bjöd på en underhållande duell inför en imponerande högljudd publik. När hemmalaget gjorde sina mål smärtade det bokstavligen i öronen.
Allting bra, så länge som man inte skrapar på ytan. Som en av de ansvariga för medieläktarna uttryckte saken när jag kom till hallen: ”Du vill inte gå backstage.”
Vilket jag naturligtvis tog som en uppmaning att göra just det, och bakom ytan är det allt annat är stiligt. Öppna fel dörr och du hittar bråte och damm och lösa kablar.
Kolla åt fel håll och det ser mera ut som en sliten industrilokal än en skinande ny hockeyhall.
Mitt under pågående match snurrade städpatruller runt i arenan och försökte putsa bort byggrester enligt bästa förmåga.
Och medieutrymmena i källaren blir ”eventuellt klara nästa vecka”.
För att inte tala om omgivningen utanför hallen, rent konkret en jättelik byggplats.
Hemmafansen var lyckliga
Allt detta var absolut ingenting som de italienska supportrarna på plats brydde sig om.
– Jag är ingen vän av att OS ordnas här, men jag gillar verkligen den här arenan. Den är väldigt vacker, säger Marcello på plats i publikhavet.
– Jag gillar stämningen, och jag gillar stilen i arenan, jag tycker om den, säger Alessia.
Den tredje hockeyvännen i sällskapet slår antagligen huvudet på spiken när han nöjt beskriver den italienska mentaliteten.
– Vi tar vår tid på oss, men saker blir klara tills det gäller. I sista minuten, men vi fixar det, säger Andrea.
– Visst syns det att saker blev gjorda under de senaste dagarna, men de blev gjorda, och evenemanget är bra, konstaterar han.
Viktigt med många toaletter
Bara att hålla med. Italien vann med 4–1. För alla på plats en eftermiddag som kändes som ett litet stycke OS-magi. Och utan tvekan den italienska damishockeyns finaste stund hittills.
– Det är väldigt fint att ha en ny arena för hockey, och det är fint att allt blev klart i tid. Det finns en del att putsa, men stolarna är bekväma. Och det finns gott om toaletter, det är också viktigt, säger Sabine som själv spelat ishockey i 14 år, och har en syster i det italienska landslaget.
– Tyvärr är ishockey för damer inte lika välkänt i Italien som det är i Finland. Förhoppningsvis kan den här turneringen få sporten att växa i vårt land.
Och ärligt talat, vad är väl lite byggdamm i hörnen jämfört med det?
