I takt med att isen i Arktis smälter på grund av klimatförändringen kommer Alaska, Berings hav och Berings sund att spela en allt större roll när det gäller fartygstrafik i området.
Redan nu har mängden havsis i Arktis under sommaren minskat med nästan 50 procent sedan år 1980. Och fartyg korsar Arktis för att kapa veckor på restiden och kraftigt minska kostnaderna.
Men det finns bara två vägar till Norra ishavet havsvägen. Den ena är genom det så kallade GIUK-gapet mellan Grönland, Island och Storbritannien i norra Atlanten. Den andra är Berings sund, norr om Stilla havet.
Och i takt med att isen smälter och nya rutter blir möjliga för fartyg ökar säkerhetshoten.
Trafiken genom Berings sund har ökat explosionsartat
Den nordatlantiska vägen till Arktis är redan rätt väl skyddad av Natos tillgångar i och med att Storbritannien och de fem nordiska länderna alla hör till Nato. Däremot är Berings hav och Berings sund sårbara.
Enligt Marine Exchange of Alaska, en ideell organisation som övervakar fartygstrafiken, har trafiken genom Berings sund ökat dramatiskt sedan år 2010 från totalt 242 fartyg det året till 665 år 2024.
Trafiken längs den ryska kusten av sundet domineras av tankfartyg, bulkfartyg och fartyg som transporterar rysk flytande naturgas, LNG, till asiatiska marknader.
Längs Alaskas västkust består trafiken mest av bogserbåtar och pråmar som betjänar kustsamhällen. Men också bulkfartyg som transporterar zinkmalm från en gruva i regionen till smältverk runt Stilla havet.
– Mycket av sjötrafiken genom Berings sund är av privat karaktär, men drivs ofta av stora statliga företag i Kina eller Ryssland. Och ibland är det oklart vad avsikterna är med den ökade sjötrafiken. Är det bara för att spara tid och tjäna mer pengar, eller är målet något annat, säger Andreas Östhagen, forskningschef vid Fridtjof Nansens Institutt, ett oberoende norskt forskningsinstitut som forskar bland annat i Arktis.
Enligt Östhagen borde USA därför satsa mera på säkerhet och försvar i Alaska.
USA rekordsatsar på kustbevakningen
– Antalet gods-, tank-, forsknings-, kryssnings- och fiskefartyg kommer att öka, och det kräver att USA har kontroll, att man har kustbevakningsfartyg, övervakningskapacitet och fokuserar på det, säger Andreas Östhagen.
Han säger att den amerikanska kustbevakningen är helt central för att hantera de här utmaningarna.
Något som de amerikanska myndigheterna verkar ha insett. Ifjol somras blev det klart att USA gör en rekordstor investering på nästan 25 miljarder dollar i kustbevakningen.
En stor del av pengarna går till Alaska. Bland annat 300 miljoner dollar för att stationera en ny isbrytare i Juneau, vilket innebär en betydande uppgradering av Alaskas marina säkerhet, infrastruktur och kapacitet för sök- och räddningsinsatser.
Dessutom kommer flera nya Sikorsky-helikoptrar och Super Hercules övervaknings- och räddningsflygplan att stationeras på Kodiakön.
Investeringen syftar just till att hantera den snabbt ökande fartygstrafiken och nationella säkerhetsrisker i Arktis.
Det är också möjligt att USA kommer att öka sin militära närvaro i Berings hav och därmed också i Berings sund. Flera senatorer har rekommenderat att en nedlagd flottbas på Adak Island i Aleuterna återöppnas.
Kina och Ryssland verkar vara allierade men har olika intressen
Sedan år 2019 har Ryssland och Kina börjat hålla allt fler gemensamma militärövningar kring Alaska. Kinesiska och ryska bombplan och krigsfartyg har övat utanför Alaskas kust.
Genom övningarna tror man att länderna bland annat testar USA:s beredskap i området och utmanar USA:s inflytande i Arktis.
Ryssland vill också säkra sina norra sjöfartsleder och stärka sin militära position i området.
Robert Habeck, senioranalytiker vid Danish institute for international studies, säger att man måste komma ihåg att trots att Kina och Ryssland nu verkar vara nära allierade när det gäller Arktis har de inte samma intressen i området.
– I grunden kan man säga att Ryssland vill förneka västerländska länder tillträde till Arktis eftersom ryssarna är rädda att det skulle kunna användas mot deras egna intressen. Och kanske till och med i ett potentiellt krig är deras territorium inte säkert nog på grund av den smältande isen.
– Samtidigt vill Kina ha tillträde till Arktis eftersom sjövägen längs den ryska kusten, och potentiellt över polen om 20–30 år, är av avgörande betydelse eftersom den är mycket kortare. Så det finns en potentiell spricka i alliansen mellan Ryssland och Kina, säger Habeck.
Väst kunde splittra Ryssland och Kina
Enligt Robert Habeck kunde västländerna, om de använder sprickan klokt, kunna försöka splittra de två stormakterna. Historien visar att länderna inte litar på varandra. Också läckta rapporter från underrättelsetjänster styrker det här, enligt Habeck.
– Jag tror att klok diplomati och kloka handlingar nu kräver att vi hittar sprickan i isen, så att säga, mellan Ryssland och Kina och använder den till vår fördel.
Enligt Habeck kunde väst erbjuda Kina tillgång till Arktis och polarrutterna och sätta som villkor att tillgången försvinner om Kina går samman med Ryssland i ett potentiellt krig.
Det skulle enligt honom åtminstone öppna för förhandlingar och samtal.
– Det bästa möjliga vore att vi inte har den här diskussionen där alla säger ”isen smälter, sjövägarna blir möjliga”, utan att vi samlas som ett världssamhälle och hittar fredliga lösningar. Men vi måste vara medvetna om att Ryssland inte är inne på den vägen, och faktiskt tror jag inte att USA längre är det heller. De tror inte på gemensamma förhandlingar i FN. De tror bara på sin egen styrka, säger Robert Habeck.