Borgås issports­föreningar tror slutet är nära om de blir utan hemmaishallar

Att riva ishallarna i Kokon innan de ersättande lokalerna byggs skulle vara ett dråpslag för Hunters Juniors och Porvoon Taito­luistelijat.

Ishockeyjuniorer tränar på isen.
Borgås konståkare och ishockeyspelare är besvikna på förslaget om att riva de gamla ishallarna innan de nya ishallarna är klara. På bilden tränar Hunters juniorer. Bild: Mikael Kokkola / Yle

Issportsföreningarna har räckt över var sitt ställningstagande till Borgå stadsfullmäktige. Det är som svar på ett av förslagen som staden presenterade den 29 januari, om hur man kunde banta ner kostnaderna för nya Kokon idrottscentrum.

Genom att riva de gamla ishallarna redan innan de nya blir klara kunde man enligt stadens beräkningar spara 3–4,5 miljoner euro. Det skulle dock betyda att hallarnas användare förvisas till tillfälliga lokaler och ishallar på andra orter i ett eller två år.

För idrottsföreningarna som använder ishallarna kom förslaget som en total överraskning.

– Budskapet har alltid varit att de gamla ishallarna ska finnas kvar tills de nya går att använda, säger Virpi Sormunen, ordförande för ishockeyföreningen Hunters Juniors.

Några personer rör sig på en parkering framför två ishallar.
Ishallarna i Kokon. Konståkarna och ishockeyspelarna tränar här nästan året om. Bild: Malin Valtonen / Yle

Tillsammans har Hunters Juniors och Porvoon Taitoluistelijat omkring 700 medlemmar varav de allra flesta är barn. Det är inte bara idrottare som satsar högt, utan föreningarna erbjuder hobbyverksamhet för barn i alla åldrar till exempel via sina skridsko- och ishockeyskolor.

– Det handlar inte bara om att spela ishockey, utan om att få barn och unga att röra på sig mångsidigt, säger Sormunen.

Risk för att många slutar

Teija Kuustonen som är vice ordförande för konståkningsföreningen Porvoon Taitoluistelijat säger att det råder stor oro och ovisshet bland medlemmarna och deras familjer.

– Vår uppfattning är att många antingen skulle sluta eller flyttar till andra orter där det finns bättre förutsättningar att träna, säger Kuustonen.

Virpi Sormunen är inne på samma linje: om det blir alltför svårt att utöva sin hobby så kommer många att sluta. Föreningarna kan inte samla in pengar om de inte kan ordna matcher, tävlingar och evenemang, då blir avgifterna dyrare för familjerna. Inte heller de som satsar på allvar blir kvar om träningsmöjligheterna är dåliga.

Sormunen tror svårigheterna kan leda till en ond cirkel och i värsta fall till att föreningens verksamhet måste läggas på paus medan hemmaishallarna är ur bruk. Om medlemmarna sökt sig någon annanstans kan det sedan ta många år innan man kommer i gång igen.

Ishockeyjuniorer tränar på isen.
Ungefär trettio barn börjar årligen i Hunters ishockeyskola. Om föreningen måste lägga ner och börja om från början så tar det 14 år innan man får ihop ett U18-lag, räknar Virpi Sormunen. Bild: Mikael Kokkola / Yle

Tillfälliga lokaler fungerar inte

Stadens förslag om att använda tillfälliga bubbel- eller presenninghallar, eller att boka istider i andra kommuner, är ingen hållbar lösning.

– Om vi då är i en presenninghall, så är det i praktiken en täckt utomhusrink utan övriga faciliteter. Då försvinner en viktig del av träningen, säger Teija Kuustonen.

Att värma upp och träna också utanför isen är viktigt för att minska skaderisken. Dessutom skulle säsongen bli mycket kortare då man inte kan hålla isen i skick medan det är varmt ute.

Virpi Sormunen påpekar också att mer av tränarnas fokus skulle gå till att trygga säkerheten än till att lära ut motoriska färdigheter om man måste ta in en grupp små barn i olämpliga lokaler.

Fulla idrottshallar i andra kommuner

Ishockeyspelarna och konståkarna i Borgå får inte heller plats i andra ishallar i regionen. De är antingen helt fulla, eller har enbart olämpliga istider att erbjuda.

– Det finns inga lediga tider förrän efter klockan 21 på kvällen. Det är inte lämpligt för våra förskolebarn och andra små, och inte heller för de lite äldre för de ska ju också till skolan, säger Teija Kuustonen.

Att försvåra utövandet av barnens hobbyer och samtidigt öka koldioxidavtrycket genom längre träningsresor och energikrävande täckta uteishallar går tvärt emot stadens målsättningar, påpekar Hunters Juniors i sitt ställningstagande.

– Vilka ska använda de nya ishallarna och vem byggs de för om föreningarna måste lägga ner sin verksamhet? undrar Virpi Sormunen.