– Vi kommer alltid att räcka USA handen i samarbetets tecken, sa Tysklands förbundskansler Friedrich Merz då han i slutet av januari redogjorde för regeringens utrikespolitik.
Han gick in på de allt kyligare världspolitiska vindarna och kritiserade USA bland annat för tullhoten, men han valde att inte en endaste gång nämna vare sig Grönland eller president Donald Trump vid namn.
– Att från europeisk sida kommentera till exempel den svåra inrikespolitiska situationen i USA strider mot det allt överskuggande målet att på något sätt försöka få amerikanerna att hålla fast vid stödet till Ukraina, säger Stephan Bierling vid universitetet i Regensburg.
Bierling, professor i internationell politik och transatlantiska relationer, hyser inga illusioner om att Europa i nuläget skulle kunna stå på egna ben, och det präglar umgänget med Trump och USA.
Att vinna tid är budet.
– Det finns inget alternativ, framför allt inte i Tyskland. Vi måste leva med en värld där de starka gör vad de vill, säger Bierling.
– Vi har helt enkelt spelat så länge under vår viktklass att vi inte ens med en ökning av försvarsutgifterna kan kompensera för det på kort sikt. För att garantera vår egen säkerhet lever vi i flera år under tvånget att inte förlora amerikanerna.
Europeisk styrka överdrivs
Enligt Stephan Bierling är det helt klart att försvarsalliansen Nato tog stor skada av Donald Trumps hot mot Grönland.
Att man kunde nå en viss lösning i frågan hade enligt honom ändå inte så mycket med europeisk styrka och målmedvetenhet att göra.
– Vi har sett en hel del ryggdunkande från tysk och europeisk sida. Som mer avgörande än de europeiska ekonomiska hoten ser jag ändå det att man sökte kontakten med de transatlantiska krafter som fortfarande finns i USA och som ogillar Trumps fantasier om att annektera Grönland.
– Det är den här vägen vi borde gå och de här kontakterna borde vi utnyttja, säger Stephan Bierling.
Ingen lojalitet att vänta
För Tysklands del är situationen nu ändå lite annorlunda än vad den var under Donald Trumps första fyra år som president.
Då var Tyskland ständigt måltavla för Trumps verbala angrepp, även om en del av den kritik Trump presenterade var mycket befogad, till exempel den om bygget av gasledningen Nord Stream 2.
Stephan Bierling ser att den återhållsamhet som nu trots allt eventuellt finns, kan hänga ihop med Friedrich Merz.
– Den konservativa Merz, med bakgrund i näringslivet, är en person som Trump på något sätt kan relatera till, vilket till exempel inte var fallet med den långvariga förbundskanslern Angela Merkel.
– Och så är han inte heller sin företrädare Olaf Scholz. Scholz var mycket omtyckt i Washington och inte minst av Trump.
Att räkna med någon lojalitet från Trumps sida är enligt Stephan Bierling ändå helt onödigt.
– Nej, han överger alla. Också tyskarna, oberoende av vem som är kansler. Men Merz har i alla fall något av en chans att göra sig hörd.
Stannar de amerikanska soldaterna?
Under Donald Trumps första mandatperiod var de amerikanska soldaterna stationerade i Tyskland ett ständigt återkommande tema.
Trump ville dra bort stora delar av trupperna, vilket ändå aldrig blev av.
Enligt Stephan Bierling kan det nu vara av en viss betydelse att amerikanska styrkor är kvar i Europa.
– Trump har skadat Nato massivt och det är osäkert om USA längre skulle uppfylla förpliktelserna i artikel fem och komma till undsättning om Ryssland anfaller till exempel Estland.
Enligt Bierling kan situationen ändå vara en annan om amerikanska soldater dödas som en följd av ett ryskt anfall mot ett europeiskt Natoland. Då kan kravet bli att man agerar.
– Man kan känna en viss säkerhet så länge vi har de här så kallade snubbeltrådsstyrkorna. Om amerikanska soldater dödas, tror jag att det väger tyngre än vad Trump babblar på och basunerar ut.
– En mycket avgörande fråga blir alltså om USA håller kvar sina styrkor i Europa, säger Stephan Bierling.