Socialdemokraterna har sedan årsskiftet gått från kris till kris. I veckor har partiet tampats med nyheter om trakasserier och osakligt beteende mot riksdagsassistenter, och nu riktas blicken mot partiordförande Antti Lindtmans högra hand.
På onsdagen steg nämligen insatsen ytterligare då fokus hamnade på riksdagsgruppens ordförande Tytti Tuppurainen, den person som i slutändan bestämmer hur partiets riksdagsledamöter måste rösta kring viktiga lagförslag.
Partiledningen blånekar – varför?
STT publicerade på onsdagsmorgonen resultatet av sin enkät bland SDP:s riksdagsassistenter. Fem personer vittnar om att Tuppurainen har skrikit, förnedrat andra offentligt och fått folk att gråta.
Samma eftermiddag blånekade Tuppurainen under en presskonferens att hon skulle ha betett sig osakligt. Bredvid stod Lindtman, som uttryckte sitt fulla stöd för henne.
Vändningen är intressant. Då anklagelser om trakasserier veckan innan riktades mot riksdagsledamöterna Marko Asell, Kim Berg och Jani Kokko var det ett helt annat ljud i skällan. Tuppurainen fördömde då alla former av trakasserier och sa att tröskeln för att anmäla alla former av trakasserier och dåligt beteende ska vara låg.
Nu då anklagelserna riktas mot henne själv sa hon i stället att STT:s artikel är sårande och innehåller många påståenden som inte håller streck. Hon ber inte om ursäkt, anser inte att hennes beteende ska granskas och är inte redo att avgå från sin post som gruppordförande.
Tuppurainen skulle ha vunnit mycket på en annan attityd. I stället hade hon kunnat säga att hon inte har någonting att dölja, och att också hon granskas i den externa utredning som partiet har beställt på grund av uppståndelsen kring trakasserier och osakligt beteende mot riksdagsassistenter.
Lindtman fäster sig vid detaljer
Senare på kvällen upprepade Antti Lindtman i Yles program A-studion att det varken finns rim och reson i påståendena.
Hans taktik var att bevisa att påståendena är falska genom att fästa sig vid detaljer. Ett exempel han gav var att en källa hade sagt till STT att Tytti Tuppurainens assistenter byts ut hela tiden, men enligt Lindtman har hennes assistenter jobbat för henne i flera år.
Lindtman hänvisade också till att många av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna under dagen hade stött Tuppurainen. Över 30 anställda inom riksdagsgruppen skickade dessutom ett gemensamt uttalande där de intygade att de inte känner igen påståendena i medierna om gruppordförandens beteende.
Många av dem som skrev sitt namn under uttalandet är riksdagsassistenter. Vilken vikt ska vi ge en lista med 34 namn? Vilken assistent vågar låta bli att skriva under en sådan lista? Risken för att bli utfryst är uppenbar om man tackar nej.
Lindtman ville inte i A-studion besvara programledaren Matti Koivistos frågor, utan gick på med sitt mantra om att han anser att Tuppurainen är oskyldig.
Varför är partiordförande så beskyddande mot sin partikollega? Han kunde ha valt att gå ut och säga att också hennes beteende ska granskas i samband med att partiet gör sin externa utredning om trakasserier och dåligt beteende inom partiets riksdagsgrupp.
Kanske omröstningen nästa vecka om vem som ska fortsätta leda riksdagsgruppen skrämmer Lindtman. Partiet ska välja vem som ska leda riksdagsgruppen fram till nästa riksdagsval. Det är ett avgörande val för Lindtman själv.
Nu då Lindtman dessutom öppet har sagt sig stödja Tuppurainen blir tisdagens omröstning i förlängningen en ödesomröstning för honom själv som partiordförande.
Gruppdisciplin ett krav för SDP
Socialdemokraterna är ett stort parti där det har funnits en splittring mellan höger- och mer vänstersinnade SDP:are ända sedan Paavo Lipponens tid som partiordförande. Både Lindtman och Tuppurainen tillhör högerfalangen, medan den tidigare statsministern Sanna Marin stod längre till vänster.
Antti Lindtman har själv antytt att det kan finnas en maktkamp bakom anklagelserna mot Tytti Tuppurainen. Kanske ligger någonting i det.
Tuppurainen har i flera kvistiga omröstningar krävt att alla riksdagsledamöter måste rösta enligt partiets linje.
Ett exempel var ett utträde ur Ottawafördraget. Flera SDP:are uttryckte inför omröstningen en ovilja att rösta för ett utträde, men gruppordförande gav ingen lov att rösta emot partiets linje.
Ett annat exempel var en förlängning av gränssäkerhetslagen. Här var alla socialdemokrater tvungna att rösta för regeringens förslag om förlängning.
Jag ställde en gång en fråga till partiledningen om varför Socialdemokraterna inte tillåter sina riksdagsledamöter att rösta i enlighet med sitt samvete. Svaret var att SDP alltid ska visa en enad front utåt för att tydligt markera partiets politiska linje.
Ett annat argument var att SDP alltid ska agera som om partiet skulle vara i regeringen. Ett regeringsparti måste alltid ställa sig bakom sina egna propositioner i en omröstning. Enligt partiledningen måste ledamöterna förbereda sig på att det inte finns möjlighet att avvika från partiets linje.
Vi får se hur det går på tisdag. Om Tytti Tuppurainen får en motkandidat vet vi att det finns en kritisk falang inom partiet. Om Tuppurainen inte vinner omröstningen är det en klar signal att också partiordförande sitter löst.
Carmela Walder jobbar som nyhetsreporter och har som uppdrag att bevaka beslutsfattande i riksdagen.
Hur viktigt tycker du att det är att en riksdagsledamot röstar enligt partiets linje? Kommentera gärna!