Finland var tvunget att avstå från Porkala som en följd av kriget med Sovjetunionen. I bakgrunden fanns Sovjetunionens långvariga dröm om att kunna spärra av Finska viken vid dess smalaste ställe för att skydda det dåvarande Leningrad, dagens St. Petersburg.
Att ha fienden så nära inpå var på många sätt skrämmande. Enligt Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet, utgjorde Sovjetunionens närvaro ett stort militärt hot mot Finland.
– Rädslan och misstanken om att kriget på riktigt inte var slut mellan Finland och Sovjetunionen var mycket stark då i september–oktober, säger Meinander och syftar på början av Porkalaparentesen.
Porkalaområdet var vid den här tidpunkten ett bördigt jordbrukslandskap, bara några tiotals kilometer ifrån Helsingfors. Att lägga upp en militär bas så nära huvudstaden var oroväckande.
– Deras artilleri skulle ju lätt ha kunnat beskjuta huvudstaden, till exempel.
Beslutet
Nyheten om Porkala lästes upp i radion den 19 september 1944. Vapenstilleståndsfördraget hade samma dag undertecknats i Moskva.
Medborgare! Den 19 september 1944 kommer att i vår historia bevaras som en den tunga prövningens dag för vårt folk
Tjänsteförrättande statsminister Ernst von Born
”Som en tredje territoriell fråga må nämna Porkala uddes och det därtillhörande betydande vatten- och jordområdets utarrendering till militär stödjepunkt åt Rådsförbundet för en tid av 50 år, något som härdande går ut över en förnämlig kulturbyggds månghundrade hem och välskötta gårdar.”
Det fanns spekulationer om vilket område som Sovjetunionen skulle komma att ta, men valet av Porkala var oväntat.
– Man hade inte alls tänkt sig att det skulle bli Porkala, utan man hade spekulerat om att Sovjetunionen skulle kräva ut arrendering av Hangö udd, vilket var fallet 1940 till 1941, säger Meinander.
I avtalet hade det slagits fast att Porkalaområdet, 1 000 kvadratkilometer stort, skulle vara tömt den 28 september 1944, vid midnatt.
Gränsen gick från havet via Esboviken till Bobäck, söder om Hvitträsk och genom Humaljärvi, vidare norr om Sjundby och via Malm, Solberg samt Rådkila tillbaka söderut till havet.
Drygt 7 000 personer bodde på området år 1944 och på tio dagar skulle de, deras egendom och deras cirka 8 000 djur evakueras.
Arrenderingen gällde för 50 år, till år 1994.
Sovjetunionen på bakgården
Porkalaområdet, med Kyrkslätt centrum som centralplats för militärbasen, var en vit fläck på Finlands karta. Man kunde visserligen från och med november 1947 åka tåg genom området, men med fönstren täckta och ett strängt rådande fotograferingsförbud.
Området var självförsörjande och hade förutom över 20 000 soldater också en civilbefolkning på cirka 10 000 personer.
Här fanns allt man behövde – butik, skola, biograf och sjukhus. Hit kom sovjetiska unga för att avtjäna sin militärplikt och det hölls idrottstävlingar, konserter och danskvällar.
I ryska arkiv har man senare hittat uppgifter om liv och leverne på militärbasen och många invånare trivdes bra där och hade till exempel fina barndomsminnen från kälkåkning i Jorvas.
Ett överraskande besked
På 1950-talet blev Sovjetunionens kontakter västerut mildare, bland annat på grund av Stalins död år 1953. Politiskt blev ett återbördande av Porkalaområdet plötsligt möjligt – trots att det ursprungligen var tänkt att Sovjetunionen hade stannat kvar i närmare 40 år till.
Samtidigt var det dyrt att driva militärbasen och militärstrategiskt var Porkala inte längre lika viktigt. Finland hade också lyckats stabilisera sin ekonomi och betala bort sitt krigsskadestånd, vilket var ett viktigt moment för Sovjetunionen.
I september 1955, exakt elva år sedan evakueringen, kom man överens om ett återlämnande. Det skulle ske några månader senare, i januari 1956.
Redan i december tog man bort de luckor som täckt fönstren på de tåg som åkte igenom området.
Idag rullade tågen genom Porkalaområdet utan förbommade fönster. Första gången sedan september 1944 för drygt elva år sen...
Enzio Sevón, reporter 1955
Den 26 januari 1956 klockan 13.00 undertecknades överlåtelseprotokollet på Sovjetunionens ambassad i Helsingfors.
Porkala blev igen en del av Finland samma dag klockan 15.00.
Vid gränsen följde reportrar med då klockan blev tre och militär, ortsbefolkning och journalister väntade på att den rödgula bommen till det stängda Porkalaområdet äntligen skulle lyftas.
Nu är klockan tre. Gränsbevakningsmannarna flyttar bort taggtrådsgrinden och NU stiger bommen.
Henrik Cederlöf, reporter på plats 26.1.1956
Återseende och återuppbyggnad
Den sovjetiska militären gav sig av, och in marscherade istället finländska soldater som röjde upp.
– Det var en stor mediehändelse när de första tågen anlände till Kyrkslätts tågstation, och där stod ännu ”Kyrkslätt” skrivet med kyrilliska bokstäver kvar, säger Meinander.
På plats fanns det mycket att göra. Området hade använts för stridsövningar och andra militära aktiviteter, bostadshusen var i dåligt skick och åkrarna oplöjda.
Också ortsborna kunde så småningom återvända hem och kavla upp ärmarna.
– Det finns många finländare och Porkalabor som har levande minnen av det ögonblicket då man återvände – kanske ganska få som kommer ihåg det ögonblick då man tvingades lämna sitt hem, men sådana finns också kvar, säger Meinander.
Idag
År 2026 har det gått 70 år sedan återlämnandet, men parentesen sägs ha lämnat bestående spår i trakten.
De fysiska spåren gräver man ännu i. Arkeologen Jan Fast har lett projekt där lämningar dokumenteras.
På själva årsdagen blir det festprogram i biblioteket Fyyri och i Sankt Mikaels kyrka i Kyrkslätt.
På biblioteket Fyyri öppnar också en fotoutställning om hur det såg ut på Porkalaområdet i juli 1956, innan återuppbyggnaden påbörjades.
På Yle Arenan hittar du dokumentärserien Porkala – röster från parentesen med självupplevda historier, historiskt bildmaterial och iscensatta händelser.
Bland annat här kan du läsa mer om de olika historiska skeendena.
Hör mer om Museet Degerby Igor som sedan år 1997 återger de historiska händelserna åren 1944-1956 för tusentals besökare per år. Degerby var förr en egen kommun men utgör idag en del av Ingå. Ingå, Kyrkslätt och Sjundeå berördes alla av Porkalaparentesen.