Iranierna som bor i Österbotten får inte kontakt med släktingar och vänner, förutom några få och sporadiska textmeddelanden som slinker igenom.
Vi har träffat två av dem för att diskutera den nuvarande situationen. En, Shäri, väljer att uppträda med bild och sitt förnamn. Hon bor sedan 12 år tillbaka i Finland och har senast varit i Iran för sex år sedan, när hennes son skulle få ett iranskt pass.
Den andra kallar vi här för ”Nika”. Hen representerar de många utbytesstuderande som bor i trakten. De är faktiskt i majoritet bland de flera hundra iranier som just nu lever i Österbotten. Nika vill inte heller bli fotograferad eftersom hen är rädd att hens släktingar i Iran råkar ut för repressalier (redaktionen känner till Nikas riktiga namn).
De två berättar att så gott som all internettrafik ligger nere för fjärde dagen i rad i Iran. Deras släktingar och vänner har deltagit i protesterna och situationen förvärrades snabbt.
Miljontals protesterar
Den lilla informationen de har kommer mestadels via Elon Musks nätverk av Starlink-satelliter, som är mycket dyra att använda och dessutom förbjudna i Iran. Men det tycks vara klart att miljontals iranier är ute för att demonstrera mot den nuvarande regimen.
– Det demonstreras i över hundra städer runtom i Iran, berättar Nika. De flesta följde oppositionsgruppen INC:s (Iran National Council) och deras talesman, den forna kronprinsen Reza Pahlavis uppmaning att bege sig ut på gatan.
Shäri kan bekräfta Nikas uppgifter. Hon har fått ett par meddelanden av en kusin.
– Den sista informationen jag fick var från Teheran och Lorestan-området, som finns sydöst om huvudstaden, samt Khuzestan som finns i söder vid gränsen till Irak. Läget är lika spänt överallt. Människorna är ute på gatorna från eftermiddagen och sedan under hela natten. Armén skjuter skarpt och många människor har dött.
– Det sista jag hörde från min familj var att de ska bege sig ut på gatan, berättar Nika. Det var för fyra dagar sedan och det var också det sista jag hört av dem. De for ut för att visa sitt stöd för demonstranterna. Jag är förstås väldigt orolig.
– Det här gäller inte bara mig utan alla iranier som bor utanför Iran. Jag talade med folk som bor i Frankrike och Italien och alla är lika rädda om de sina. Vi försöker alla febrilt få information om det som pågår inne i Iran just nu. Det enda vi vill höra just nu är att våra anhöriga är friska och vid liv.
Inte bara ekonomiska problem
När Nika senast har varit i Iran märkte hen att priserna hade gått upp väldigt mycket.
– Allt kostar numera lika mycket som i Finland, men lönerna är väldigt mycket lägre. Det är väldigt svårt för människorna att klara ekonomin.
Men hen berättar också att människorna hade blivit mycket modigare.
– Jag besökte huvudstaden och såg många kvinnor komma ut ur tunnelbanan utan huvudduken hijab. Jag talade också med många människor under min vistelse och alla berättade att de har fått nog av regimen och att de styrande borde träda åt sidan. För mig blev det väldigt klart att det snabbt kommer att hända någonting eftersom allt hade blivit så mycket värre.
– Det fanns också stora problem med vatten- och elförsörjningen. Vi hade inget vatten på nätterna och på dagarna stängde man av elen för två eller tre timmar åt gången. Det finns också stora miljöproblem. I de stora städerna har vi dessutom enorma problem med luftföroreningar.
Shäri berättar att över sju miljoner människor numera lever i extrem fattigdom.
– Ta till exempel vår familj. De var en del av den välmående medelklassen, förklarar hon. De försökte hålla skenet uppe väldigt länge, men nu har de blivit väldigt mycket fattigare.
Både Shäri och Nika säger att den nuvarande regimen inte har något större stöd bland befolkningen. Högst en tredjedel, tror Shäri. Det är svårt att veta exakt eftersom det inte finns några fria val i landet.
Länge leve kronprinsen
Båda pratar sig varma för Reza Pahlavi, den sista shahens son, kronprinsen som de har börjat kalla för Shah Reza II. De säger att han har ett stort stöd inom befolkningen och tror att han är den enda som skulle klara av nationens omvandling från en diktatur till en demokrati.
– Vi vet att inte allt var bra under den sista shahens tid, säger Shäri. Men vi var en del av västvärlden, vi kunde resa vart vi ville och vi hade en mycket bättre ekonomi. Även om det inte alltid rådde politisk frihet fanns det ändå en stor personlig frihet.
– Tre viktiga slogans som man hör ute på gatorna är ”Död åt diktatorn!”, ”Länge leve kungen!” och ”Pahlavi kommer att komma tillbaka!”, berättar Nika. Plus ”Frihet, frihet, frihet!”
Hen säger också att människorna nu är beredda att offra sina liv för fosterlandet i större utsträckning.
– Man ser dem stå framför armén som skjuter på dem, men de viker inte en tum. Våra liv är inte viktiga, det är viktigt att Iran kommer att befrias.
Båda två betonar att de inte levde under shahens tid, men att deras släktingar berättar för dem hur mycket bättre de hade det då. Men många av dem ville ha större politiska friheter och var med i revolutionen. Idag finns det många som ångrar det djupt. Vi trodde på ett bättre liv men vi hade fel, säger de. Och vi gjorde fel.
Revolutionen äter upp sina egna barn, skrev den franska publicisten och första politiska journalisten Jaques Mallet du Pan 1793 i en essä om den Franska revolutionen. En sanning som tyvärr blev verklighet också i Iran.
På frågan om de kan tänka sig flytta tillbaka till Iran ifall demokratin etableras svarar Shäri med tårar i ögonen:
– Om jag skulle vara ensam skulle jag till hundra procent återvända. Men jag har ett barn som är fött i Finland och kommer att växa upp här. Men jag har hört av många iranier att de kommer att flytta tillbaka om Iran blir av med det religiösa styret. Jag kan tänka mig att åka tillbaka när min son har blivit vuxen, men just nu skulle det räcka för mig att kunna besöka mitt hemland ett par gånger om året. Det skulle vara fint.