En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
Finland är känt för att vara bra på att förebygga förlossningsskador. I bland annat Sverige talar man om ”det finska greppet”, ett handgrepp där man stödjer mellangården för att minska risken för bristningar vid förlossning.
Om man ändå har fått bristningar som inte läker är det svårt att få hjälp. Svenska Yle har varit i kontakt med 27 kvinnor från hela Finland som känner att de blivit lämnade ensamma med sina symptom efter förlossningen.
I den här artikeln berättar två av kvinnorna om sina erfarenheter av att leva med förlossningsskador. En av dem födde barn för över sju år sedan och lider än i dag av besvären. Hon vet fortfarande inte vilka skador hon har. Den andra kvinnan åkte fyra år efter sin förlossning till Sverige för att få en diagnos.
”Jag kände mig lurad”
Saini Suutari kände sig lurad efter sin förlossning.
– Visst talade man om att man kan få bristningar. Men jag hade fått för mig att de sys ihop, och så återhämtar man sig.
Vid hennes förlossning användes en sugklocka, vilket ökar risken för bristningar. Barnmorskan sydde flera stygn. Efter förlossningen fick Suutari ett papper där det stod att hon bör träna sina bäckenbottenmuskler.
I Finland talar man inte öppet om besvär i underlivet efter en förlossning. Suutari minns fortfarande hur instruktören under ett pilatespass uppmanade henne att inte prata om sina upplevelser med kompisen bredvid.
Saini Suutari är en av de kvinnor som medverkar i Svenska Yles dokumentär Förlossningsskadad. De har alla försökt få hjälp med sina problem, ofta i åratal.
Många har känt sig ensamma och upplever att vården inte tar dem på allvar.
Så här beskriver kvinnorna sina förlossningsskador:
”Fortsätt att leva som vanligt”
Suutari började känna av symptom ett par månader efter förlossningen.
– Det kändes som om inälvorna skulle rinna ut. Jag fick smärtor och en tyngdkänsla i bäckenbotten. Jag har alltid varit en aktiv person, och nu var det till och med svårt att gå.
Efterkontrollen innebär oftast ett kort besök hos en allmänläkare några månader efter förlossningen, och det vanligaste rådet till nyförlösta kvinnor är bäckenbottenträning. Men om man har trasiga muskler hjälper inte träning.
Några månader efter förlossningen besökte Suutari en gynekolog som är specialiserad på framfall. Han försäkrade henne att det inte finns någon anledning till oro och att allt troligen återgår till det normala.
Men problemen fortsatte. När Suutari äntligen fick göra det efterlängtade besöket vid Kvinnokliniken på HUS, hade barnet hunnit fylla nästan ett år.
Mötet med gynekologen var en omskakande upplevelse.
Efter undersökningen uppmanade gynekologen Suutari att fortsätta leva som vanligt, eftersom gynekologen inte hade upptäckt något framfall eller några andra avvikelser.
– Jag brast ihop, grät och frågade varför symptomen bara fortsätter och varför jag inte kan leva normalt, berättar Suutari.
Hon fick rådet att prova fysioterapi. Men besvären fortsatte trots fysioterapi.
Mammor söker information på sociala medier
För några år sedan hittade Saini Suutari för första gången information om förlossningsskador på sociala medier. På Facebook och Instagram diskuteras vilken hjälp mammor har fått för sina symptom och många berättade att man kan få hjälp i Sverige.
Suutari började misstänka att hon har en förlossningsskada som man helt enkelt inte lyckats diagnostisera i Finland. Symptomen som de andra beskrev lät bekanta.
– Det kändes otroligt att jag själv var tvungen att gräva fram all information. Varje blivande och nybliven mamma borde få information om det här av vårdpersonal, men i Finland pratar man inte om muskelskador, säger hon.
Tyngdkänslan i bäckenbotten försvann aldrig. Än i dag påverkar symptomen bland annat hennes löpning. Hon oroar sig också för att symptomen kan förvärras i klimakteriet.
För några år sedan gick Suutari till en privatläkare som diagnostiserade ett lindrigt bäckenbottenframfall. Det skulle ändå inte opereras inom den offentliga vården. Hon misstänker att framfallet inte ensamt räcker för att förklara symptomen.
Suutari planerar nu att söka sig till Sverige för noggrannare undersökningar.
– Många kvinnor har fått veta att de har muskelskador i bäckenbotten först efter att de har undersökts i Sverige, säger hon.
Det råder delade uppfattningar bland gynekologer i både Sverige och Finland om när en så kallad mellangårdsrekonstruktion är till hjälp. Det är en operation i området mellan anus och slida för kvinnor som lider av symptom efter förlossningsskador. I Sverige genomförs och registreras operationen oftare och mer rutinmässigt än i Finland.
Korrigerande operationer görs också i Finland, men mer sällan. Finska läkare är mer återhållsamma till dem och betonar eftertanke.
Suutari hoppas att ingen ska behöva bli lämnad ensam med sina symptom, liksom hon blev.
Saini Suutari tycker att det är dags att öppet tala om förlossningsskador:
En vagnpromenad runt Tölöviken kändes övermäktig
Julia är en av många finländska kvinnor som redan har sökt sig till Sverige för att få en diagnos.
Hon anser att det är ett allvarligt misslyckande inom hälso- och sjukvården att kvinnor som drabbats av förlossningsskador inte får den hjälp de behöver i sitt hemland.
– Om Finland ska vara ett välfärdsland kan vi inte ha ett hälso- och sjuvårdssystem där folk måste åka utomlands för vård, och bara de som har råd kan få den vården.
Julia berättar om sina erfarenheter med bara sitt förnamn, eftersom det handlar om känsliga hälsouppgifter.
Julia märkte att allt inte stod rätt till när hon promenerade hem från ett närliggande kafé några veckor efter förlossningen. Det kändes som att alla hennes organ höll på att falla ut genom underlivet.
Upplevelsen var obehaglig, men framför allt skrämmande, eftersom Julia inte alls var förberedd på att någonting kunde vara fel. Hennes förlossning några veckor tidigare hade gått bra.
– Jag lämnade sjukhuset med beskedet att allt hade gått naturligt och fint och att jag bara hade fått en liten skråma som syddes med några stygn, säger Julia.
Symptomen som hon kände under sin första promenad försvann inte. Innan Julia födde barn dansade hon salsa och gjorde långa friluftsvandringar regelbundet. Nu kändes till och med en vanlig vagnpromenad runt Tölöviken övermäktig.
När knipövningar inte hjälper
Julia försökte få hjälp på hälsocentralen, hos fysioterapeuter och gynekologer. Ingen kunde avgöra vad som var fel.
– Det har varit mycket frustrerande för mig att gå till fysioterapeuter som ger mig olika knipövningar. Det gjorde ingen skillnad, säger Julia.
Det var först när hon började läsa svenska webbsidor och följa en svensk fysioterapeut som bloggar om bland annat bäckenbottenbesvär som hon började misstänka att hon har en förlossningsskada.
Efter fyra år fick hon till slut en remiss till specialiserad sjukvård i Jyväskylä.
Hon ville inte längre undersökas vid Kvinnokliniken. Hon hade tappat förtroendet för HUS efter att Patientförsäkringscentralen avslagit hennes skadeanmälan om att vården missat hennes bristningar vid förlossningen.
De grundade sitt beslut på sjukhusets svar, där sjukhuset ifrågasatte att Julia hade fått värre skador än de som upptäcktes direkt vid förlossningen.
I Jyväskylä kunde gynekologen med 3D-ultraljud bekräfta skadorna, men inte hur omfattande de var. Julia fick ett utlåtande som gav henne rätt att åka utomlands för noggrannare undersökningar.
Hon ansökte om ersättning för vård utomlands från Folkpensionsanstalten (FPA) och fick ersättningen beviljad.
Allt fler finländska mammor åker till Sverige
Det finns inga exakta siffror på hur många finländare som åker till Sverige för diagnos eller operation. Av de 27 kvinnor som Svenska Yle pratat med har 15 åkt till Sverige för en diagnos. Sju av kvinnorna har genomgått en mellangårdsrekonstruktion i Sverige.
Enligt den privata kliniken Cmedical i Stockholm har antalet finländska patienter ökat kraftigt det senaste halvåret.
Så här beskriver kvinnor hur de blivit bemötta av vården i Finland:
Vill bli opererad i Sverige
I november 2025 åkte Julia till Stockholm för att ta reda på hur omfattande hennes skador var.
Julia får höra att det finns hjälp att få för hennes skador:
På Karolinska universitetssjukhuset konstaterades att Julia har förlossningsskador som kan åtgärdas med kirurgi, det vill säga en mellangårdsrekonstruktion. Enligt gynekologen satt inga muskler i mellangården ihop.
Julia vill bli opererad i Sverige, eftersom hon upplever att vården där har mer rutin.
– Den läkare jag pratade med i Finland sa inte direkt hur många sådana här operationer som görs, bara att det är väldigt ovanligt, säger Julia.
Hon väntar fortfarande på att FPA behandlar hennes ansökan om utlandsstöd för en operation. Ifall det blir ett nekande svar, betalar Julia själv en operation på en privatklinik. Hon tror att det kostar kring 4 000-5 000 euro.
Förutom att Julia fick en noggrannare diagnos på Karolinska, har också bemötandet varit avgörande för att hon vill genomgå operationen i Sverige.
– Den svenska fysioterapeuten sa att målet är att jag kan återuppta mina hobbyer och leva gott. Det är de vackraste och mest hoppingivande ord jag har hört, och ett praktexempel på attitydskillnader mellan Sverige och Finland.