Biståndet till många länder har minskat den senaste tiden och följderna av det här syns också konkret, konstaterar antropologen och Kimitobon Jan-Marcus ”Masse” Hellström, som för tillfället arbetar med poliovaccineringar för Unicef och är bosatt i staden Maputo i Moçambique.
Hellström har i många år jobbat med vaccineringar i olika utvecklingsländer. Han berättar att det var tack vare sin far som han blev intresserad av att börja jobba med de här frågorna.
– Då jag var tio år flyttade vi till Somalia där min far ledde ett tuberkulosprojekt. Då anlitade han antropologer för att ta reda på varför vissa människor tar vaccin och hur de har behandlat tuberkulos förut och så vidare. De här antropologerna var häftiga typer, tyckte tioåriga Masse, så jag tänkte att jag skulle bli antropolog, säger Hellström.
Efter gymnasiet utbildade sig Hellström till antropolog. Han har senare specialiserat sig på att leda arbetet vid olika sorters epidemiutbrott, speciellt polioutbrott. Sedan våren 2022 ansvarar han för Unicefs poliovaccineringar i Moçambique. Målet är att vaccinera alla barn i Moçambique mot polio.
– Polio är en ganska lömsk sjukdom, för det finns inget botemedel. När du en gång har fått polio kan du bli invalidiserad eller i värsta fall dö. Det finns också ett väldigt stort mörkertal av personer som har polio och som inte visar några symptom, men som fortfarande kan sprida sjukdomen, säger Hellström.
”Vi vaccinerar närmare arton miljoner barn på fem dagar”
Under de senaste åren har moçambikiska staten med hjälp av Världshälsoorganisationen WHO och Unicef genomfört tretton vaccinationskampanjer. Totalt har 144 miljoner doser vaccin tagits in till landet.
– Nu är vi i slutskedet, vi har gjort vår sista kampanj och nu väntar vi på en evaluering för att se om vi har lyckats med vårt mål eller inte, säger Masse Hellström.
Om en polioepidemi bryter ut gäller det att arbeta snabbt och vaccinera så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Men för att det här ska lyckas krävs noggrann planering.
– Vi vaccinerar närmare arton miljoner barn på fem dagar och då har vi ungefär 30 000 vaccinationsgrupper som gör det. Det stora arbetet är att se till att allt material kommer till rätt plats, att vaccinerna hålls i rätt temperatur och så vidare, säger Hellström.
Hellström konstaterar att vaccineringsrundorna verkligen är ett samarbete mellan många olika instanser och involverar byaledare, ungdomar, politiker, läkare och sjukskötare.
– Vi involverar alla och lite till. Vid alla polioutbrott ges vaccinerna via droppar eftersom det då är möjligt att vaccinera många på kort tid. Det innebär också att vaccinationerna kan skötas av personer som inte har medicinsk utbildning.
Efter varje vaccinationsrunda görs en utvärdering av vad som fungerade bra och vad som kunde förbättras till nästa gång.
”Kimito är vår bas”
Även om Masse Hellström och hans tolvåriga son Theodor bor utomlands en stor del av året är han mån om att de också ska ha ett hem i Finland. Därför har familjen också en bostad i Kimito.
– Vi har turen att ha många hem, men Kimito är vår bas. Nu är vi tyvärr där bara på somrarna, men när vi blir klara med den här kampanjen kanske vi flyttar hem igen. Det har jag i och för sig sagt att jag ska göra i säkert tjugo år, men vi får se hur det blir, säger Hellström.
Hur viktigt är det att ha ett hem i Finland?
– Det är nog väldigt viktigt. Jag har också växt upp i östra Afrika, bland annat i Moçambique, och då hade vi inget eget hem i Finland. Det är skönt att veta att det finns ett ställe som är ens eget att komma hem till, säger Hellström.
För tillfället går sonen Theodor i en liten skandinavisk skola i huvudstaden Maputo och trivs bra. Det råkar vara samma skola som Masse Hellström gick i när han var liten.
Hellström konstaterar att vardagen på många sätt ser ut på samma sätt både i Moçambique och Finland med skola och jobb, och oro för ekonomin och de egna barnen.
– Samtidigt bor vi ju i ett av Afrikas fattigaste länder. Det syns i gatubilden att det finns tiggare och så vidare. Ute på fältet ser du också rejäl fattigdom. Därför brukar jag ofta ta med mig min son, så att han får se att det finns en annan verklighet än de höga husen, fina restaurangerna och poolerna i Maputo, säger Hellström.
”Rent konkret får människor det sämre”
Under den senaste tiden har biståndet till många länder minskat kraftigt och det här märks också tydligt i Moçambique.
– Rent konkret, och det här säger jag som privatperson och inte som någon som jobbar för Unicef, får människor det sämre. Det finns inte längre pengar till att transportera laboratorier eller att lokalisera eventuella epidemiutbrott på landsbygden, också själva sjukvården har blivit sämre, säger Masse Hellström.
Hellström ser det också som beklagligt att både Finland och Sverige valt att minska sitt bistånd. Förutom att människor får det sämre anser han att beslutet skadar både Finlands och Sveriges rykte.
– De har varit här sedan 1975 och det är en verksamhet som byggts upp under många år, men genom det här beslutet förlorar länderna en diplomatisk kontakt och kännedom om hur det ser ut söder om ekvatorn i Afrika, säger Hellström.
Samtidigt konstaterar Hellström att man med tiden säkert kommer att hitta nya lösningar.
– Det är oftast i kriser som människor kommer på de bästa idéerna. Det är väl det som kommer hända här också. Men det tar tid innan de hittas, säger Hellström.