HUELVA, SPANIEN Gummislangar, kasserad plast från växthus, och lastpallar. Varje skjul, så kallad chabola, har sin egen karaktär.
Här precis intill jordgubbsfälten i Huelva, södra Spanien, har flera byar av hemlösa arbetare vuxit fram. Det är flera kilometer till närmaste butik, det finns inte rinnande vatten eller el.
Vissa av chabolaskjulen är fallfärdiga, en unken lukt avslöjar att det har regnat in. Andra chabolas är väl omhändertagna och invånarna har försökt göra dem till hem.
Ett uppochnervänt regnbågsfärgat paraply fångar uppmärksamheten. Det fungerar som en tratt för att samla regnvatten till en hobbyträdgård.
– Paprika, sallad, majs och tomat, räknar jordgubbsplockaren Valentina Ilieva upp.
Lastpallar fyller fönstergluggar som skurits ut i hennes plastväggar. En tv-antenn sticker upp vid gaveln, och solpaneler laddar batterier som förser hemmet med ström.
– Visst, jag vill ha ett hus. Men som fattig har man inte råd.
Valentina Ilieva berättar att hon har bott i chabolan i fyra år.
En industri värd miljarder
Spanien är Europas största exportör av jordgubbar och de allra flesta kommer från provinsen Huelva i södra Spanien.
Branschen, livsviktig för regionen, är ett enormt maskineri av entreprenörer som alla är beroende av en sak: snabb och billig arbetskraft.
När bären mognar måste de plockas direkt och för hand, så arbetskraftsbehovet är enormt. När säsongen är över försvinner behovet lika snabbt.
Lösningen är migrantarbetare. Arbetsavtalen som tecknas utomlands garanterar höga vinster för entreprenörerna, säger aktivisten Pepa Suárez, språkrör vid Mazagóns multikulturella förening.
Suárez förklarar att dessa arbetare är helt beroende av sina säsongskontrakt. Därför vågar de varken klaga på utebliven lön eller byta jobb. Det gör den till extremt tacksamma offer för exploatering. Obetald övertid är vardag.
De osynliga i slummen
Människorättsorganisationen APDHA räknar att omkring 5 000 människor bor i dessa skjulbyar när säsongen är i gång. De flesta är män från olika länder i Afrika och har kommit till Spanien i små båtar. Eftersom de saknar papper finns de inte i någon statistik.
– Om du inte är folkbokförd finns du inte över huvud taget, säger aktivisten Suárez.
Papperslösa migranter stängs ute från vård, bostad och arbete och blir helt osynliga för myndigheterna.
Många reser runt i landet enligt skördesäsongerna. Men vissa, liksom Valentina Ilieva, bor kvar året om.
Under lågsäsongen är det svårt att hitta jobb, men ibland kan man ha tur, berättar hon.
– I går kom en chef förbi för att anställa folk för att montera plast. Men det handlar bara om några enstaka dagar och det är bara arbete för män.
Det är en förmiddag mitt i veckan, och de som rör sig i bosättningen har inte jobb för dagen. Invånarna berättar gärna om sin situation, men de är motvilliga att ge intervjuer.
En kvinna från Marocko berättar att hon förlorade sin välutrustade chabola som hon bott i tio år i en brand för ett tag sedan.
Bränder varje höst
Maten lagas på gasspisar eller öppna eldar. Eftersom skjulen är byggda av brandfarligt material är bränder vanliga.
Det är oklart hur många av bränderna som är olyckor. Att de ofta inträffar på hösten, efter säsongen, har lett till obekräftade misstankar om att de kan vara anlagda för att rensa bort tomma chabolas.
I september och oktober 2025 drabbades samma bosättning i kommunen Palos de la Frontera av två bränder där över 120 chabolas förstördes.
De som får sina hem förstörda får sällan hjälp.
– Om mitt hus brinner ner här, om något brinner ner i mitt grannskap, då inkvarteras man i en gymnastiksal, ett hotell eller dylikt. Men det gäller inte för dem, säger Suárez.
Behöver papperslösa
De papperslösa migranterna är en liten del av arbetskraften i Huelvas bärindustri. De får ofta arbete en dag i taget när behovet är som störst. Trots det fyller de en viktig roll för bärproduktionen.
– När behovet är som störst går till och med de största och mest laglydiga entreprenörerna till slummen för att rekrytera papperslösa, säger forskaren Juan Castillo vid Universidad Pontificia Comillas i Madrid.
Castillo berättar att kommuner försökt riva de informella bosättningarna. Entreprenörerna, som har stort inflytande, är ändå beroende av den billiga och lättillgängliga arbetskraften som de erbjuder.
– Om agendan att avskaffa bosättningarna blir ett problem för jordgubbsföretagen – då ger man upp avskaffandet av bosättningarna, säger Castillo.
Kontrakt på 6 000 euro ger uppehållstillstånd
Kring chabolaskjulen möter man migranter som riskerat livet på en båtfärd över Atlanten till Kanarieöarna.
Väl framme på orter som Huelva på fastlandet, inser många att det kommer att dröja innan man kan skicka pengar hem till sina familjer.
Man kan jaga arbetstillfällen runt om i landet enligt säsongerna, eller stanna och hoppas på ströjobb.
Den som har varit i Spanien i några år och lyckats få en giltigt anställning får i regel uppehållstillstånd och kan arbeta lagligt.
Sådana avtal är svåra att få och kostar ofta pengar.
Arbetarna vittnar om att entreprenörer tar betalt för allt från folkbokföring till arbetserbjudanden. Under hösten 2025 greps en jordgubbsentreprenör misstänkt för att ha sålt arbetserbjudanden för kring 6 000 euro.
Svenska Yle har tagit del av bevismaterial som ledde till gripandet.
– Det är ett dödsspel. Om man inte dör i öknen, då kan man ta en båt. Och om man inte dör på båten, då kan man komma hit. Om man inte blir galen först, säger aktivisten Suárez.
Suárez har sitt fäste i Mazagón, en idyllisk by ett par kilometer från jordgubbsfälten.
Hon berättar att hon ibland ser migranter – de som inte klarade av det metaforiska spelet – som går runt i byn och talar med sig själva.
– När jag ser dem tycker jag hemskt synd om dem, säger Suárez.
Ingen vill äga ansvaret
Ur människorättsperspektiv finns många problem i Huelvas bärindustri. Bristande boendeförhållanden, olagliga anställningar, underbetalning, och exploatering, men som ingen vill ta ansvar för.
Trots att bevisen för exploatering är tydliga, vill ingen ta ansvar. När Svenska Yle söker de ansvariga myndigheterna och branschorganisationerna möts vi av tystnad. Alla skyller på varandra eller vägrar svara.
– Det handlar om en situation som är mycket lönsam för en rad aktörer, säger forskaren Castillo.
Bolagen gynnas av billig och lättillgänglig arbetskraft. Regionens ekonomi mår bra av att bären kan säljas billigare utomlands medan återförsäljare i andra länder, som Finland, är nöjda med en förlängd säsong med förmånliga bär.
– Alla parter deltar i att hålla situationen som den är, säger Castillo.
Kesko besökte 2025
Finländska Keskos inköps- och försäljningschef Nanette Karttunen skriver att Kesko besöker regionen minst vartannat år, senast våren 2025.
”I enlighet med vårt åtagande för mänskliga rättigheter respekterar vi alla internationellt erkända mänskliga rättigheter och förutsätter detsamma av våra samarbetspartner”, skriver Karttunen som svar på frågor kring återförsäljning av jordgubbar från regionen.
Enligt Karttunen strävar Kesko efter att fortsätta samarbete med leverantörer som lovar korrigera brister med motiveringen att det är den mest hållbara vägen till förändring.
”Om situationen i bedömningen ändå inte anses ge förutsättningar för ett fortsatt samarbete, kan det avslutas”, skriver Karttunen.
Gått mot det sämre
Jordgubbsplockaren Valentina Ilieva vittnar ändå om en förändring mot det sämre.
När hon började plocka jordgubbar i Spanien fanns ömsesidig respekt mellan arbetstagaren och arbetsgivaren.
– Vi kunde inte språket, vi kände inte till byn, vi visste inget. Chefen hjälpte oss, tog hand om oss, och köpte mat åt oss.
Men med åren har arbetsmarknaden, dynamiken och ekonomin förändrats.
– Nu har chefen bara respekt för sina förmän, sina närmaste. Ingen respekt för arbetarna.