Hur ska man till exempel hantera en släkting som år ut och år in tar upp gamla oförrätter på familjefesterna, i stället för att kunna umgås med alla snälla människor som deltar i kalaset?
Eller en kompis som inte förstår att det är dags att gå hem från bjudningen, fast värdinnan gäspar stort och försöker antyda att det är dags att hoppa i pyjamasen.
Bland annat det funderar vi på i veckans avsnitt av Relationspodden. Vi återvänder också till ett av våra favoritämnen: hur man ska hantera avundsjuka.
Min vän är jätteavundsjuk och kommenterar ofta saker som andra gör eller har på sig i en negativ ton. Som om de gjort henne illa genom att åka på semester, till exempel. Hennes kommentarer genomsyras alltid av missunnsamhet. Hon har till och med erkänt att hon kan vara avundsjuk på mig. Varför kan man inte bara vara glad för andras skull? Jag försökte ta upp saken till diskussion en gång men hon ignorerade mig. Vad kan man ens göra? Jag vill fortsätta ha henne som vän, men orkar snart inte mer.
Frustrerad kvinna
Hannah svarar:
Avundsjuka är någonting väldigt naturligt. Jag är också avundsjuk titt som tätt, men jag har insett att känslan går att använda som en spegel.
När jag knorrar över att någon kompis lagt ut en selfie från gymmet och jag reagerar med ett surt ”jasså minsann, är man en sådan där gymbrud nu, ojoj så duktigt”, kanske det egentligen bottnar i att jag önskar att jag själv lyckades träna oftare. Det har alltså mera med mig än med kompisen att göra.
Man kan ju inte uppfostra vuxna människor, men man kan ifrågasätta. Till exempel säga: ”Men varför irriterar du dig på det där, hon har ju mycket högre lön än vi, så det är väl naturligt att hon bor i ett fint hus”?
Om väninnan inte fattar vad du syftar på måste du ju fundera på om du orkar fortsätta umgås med någon som drar ner både energi och humör.
Eva svarar:
Jag undrar om inte väninnans beteende bottnar i osäkerhet. Så där höll jag också på i tonåren när jag kände mig töntig och osäker, då försökte jag höja mig själv genom att prata illa om folk med mina kompisar.
Det låter som att ni hamnat i otakt i er jargong, hon kanske tror att det ska stärka er vänskap att ni talar illa om folk, medan det tvärtom skjuter undan dig.
Jag tycker det skulle vara schysst mot din kompis att vara ärlig. Du har tydligen försökt tala med henne och den gången ledde det ingen vart, men försök igen: ”Jag blir illa till mods när vi talar illa om folk, kan vi prata om något annat?”
Om du vill att er vänskap ska bestå kanske du rent av måste ta upp saken till diskussion igen, även om hon kanske blir sur eller stött till en början.
Flera dilemman diskuterar vi i veckans podd!
