Det faktum att lokala litauer deltog i det nazistledda folkmordet på Litauens judar har länge varit en svår sak att hantera för den litauiska befolkningen.
Den allmänna historiebeskrivningen har framhållit att litauerna själva var offer för en brutal rysk-sovjetisk ockupation som började under andra världskriget och upphörde först i början av 1990-talet.
Det har däremot talats relativt lite om de över 200 000 judiska dödsoffren under den fyraåriga tyska ockupationen trots att de uppskattas ha varit tre gånger fler än de litauer som dödades under hela den femtioåriga sovjetockupationen.
Ett nyöppnat museum om judendomens historia i Litauen försöker nu ändra historieskrivningen och visa hur stort det judiska inslaget i Litauen var och att en del litauer medverkade i Förintelsen.
Inget annat land i Europa fick en så stor andel av sin judiska befolkning dödad under Förintelsen som Litauen. Enligt olika beräkningar mördades mellan 92 och 95 procent av de litauiska judarna.
Före det var det judiska samhället i Litauen nästan lika stort som det finlandssvenska i Finland i proportion.
I flera fall hjälpte lokalbefolkningen de tyska trupperna med dödandet.
– Orsaken till att Förintelsen kunde organiseras och äga rum i Litauen fanns också inom vårt eget samhälle. Det fanns olika former av antisemitism och tendenser att skapa stereotypier av andra, påpekar utrikesminister Kęstutis Budrys.
– Det är ett mycket känsligt ämne. Men det är ett historiskt faktum vi inte kan ignorera, säger Jolanta Mickutė, undervisningschef på The Lost Shtetl Museum i Šeduva i norra Litauen.
Museets namn syftar på ordet shtetl som är jiddisch och användes för judiska småstäder, byar eller andra judiska boendegemenskaper som existerade i Östeuropa före Förintelsen och hade en utpräglad judisk identitet.
I Litauen fanns det omkring 200 shtetl av olika storlek där det judiska livet var centralt. I Šeduva och flera andra shtetl utgjorde judarna en majoritet.
De största städerna Vilnius och Kaunas hade likaså en stor judisk befolkning.
Efter att museet i Šeduva öppnade i höstas har besökare kommit fram och medgett att man i familjerna nog känt till vilka personer i byn eller staden som deltog i dödandet av de lokala judarna, säger Mickutė.
Museet har lockat fram mörka minnen.
– Det är mycket som undertryckts i familjeminnena och som man gärna låtit falla i glömska, säger professor Violeta Davoliūtė vid universitetet i Vilnius.
Hon är expert på judendomens historia och Förintelsen i Litauen.
– Det är svårt att i dag börja tala om saker som är obekväma, smärtsamma och skamliga. Svårigheten är speciellt stor då landet upplever ett geopolitiskt hot från Ryssland och kraven på nationell enighet är höga.
Under sovjettiden ville myndigheterna inte lyfta fram enskilda folkgruppers lidanden under andra världskriget. I den sovjetiska ideologin var alla folk i Sovjetunionen likvärdiga offer för tyskarnas framfart.
Judarnas öde försvann därför från skolundervisningen och samhällsdebatten. Senare generationer litauer fick inte nödvändigtvis veta någonting alls.
Senare då Litauen frigjorde sig från Sovjetunionen kom fokus nästan helt att hamna på den sovjetiska terrorn och litauernas frihetskamp.
– Det var en period då det mest handlade om litauernas lidande, deportationer och repression. De judiska rösterna exkluderades, framhåller professor Davoliūtė.
Enligt henne fanns det visserligen en del lokala aktivister som intresserade sig för den judiska historien, men det var inget stort fenomen.
Det var först i mitten av 1990-talet som Förintelsen började dyka upp i den allmänna debatten.
De främsta orsakerna var dels påtryckningar från västländerna och dels att ättlingar till de dödade litauiska judarna började resa till Litauen för att hitta spår av sina släktingar.
– Ofta hittade de ingenting, säger Davoliūtė.
Trots att frågan inte längre förtigs är det inte sagt att de yngre generationerna känner till vad som hände.
För den lilla judiska folkspillra på ett par tusen personer som finns kvar i Vilnius finns det olika uppfattningar om det här är ett problem eller inte.
– För mig personligen är det inte det. Men om du frågar mina far- och morföräldrar skulle de nog säga att det är ett problem, säger den unga judiska studeranden Naomi Koc i Vilnius.
Enligt henne är dagens ungdomar mer intresserade av livet här och nu.
– De ställer sällan frågor om Förintelsen. Men om de gör det frågar de om min familj. Och de blir vanligen mycket chockade då jag berättar vad som hände dem, säger Koc.
Trots att hon förnekar att den allmänna ovetskapen är ett personligt problem för henne säger hon sig ändå vara ledsen för att folk i allmänhet inte vet hur stort det judiska samhället var.
– Jag har beslutat att inte anklaga någon, säger Koc.
Litauen är i dag ett land där de katolska litauerna är i klar majoritet. Till skillnad från de baltiska grannländerna Lettland och Estland utsattes Litauen aldrig för omfattande förryskning under sovjetockupationen.
Då Sovjetunionen kollapsade 1991 var ungefär en tredjedel av invånarna i Lettland och Estland rysktalande, men i Litauen var deras andel under tio procent.
Andelen polacker var nästan lika stor och på landsbygden runt huvudstaden Vilnius var en klar majoritet polacker.
Det finns över 100 kyrkor i Vilnius med omgivning och bara i den gamla stadskärnan finns det 28. Största delen av kyrkorna överlevde världskrigen och den religionsfientliga sovjetregimen.
Det gjorde däremot inte synagogorna.
Strax före andra världskriget beräknas Vilnius ha haft upp till 135 synagogor och judiska bönehus. Största delen av dem har förstörts och i dag finns bara en fungerande synagoga kvar.
De litauiska synagogorna ödelades dels under naziockupationen och dels under den påföljande sovjetiska ockupationen.
Det dåliga samvetet för folkmordet på judarna har påverkat Litauens inställning till Israel och landet har intagit en lindrigare hållning än många andra europeiska länder som de starkt Israelkritiska Irland och Spanien.
Speciellt efter att kriget i Gaza utbröt har Israel sökt stöd bland de baltiska länderna, samt i Tyskland som likaså har dåligt samvete för judeförintelsen.
Både Israels president Isaac Herzog och utrikesminister Gideon Sa’ar var på officiella besök i Litauen i somras.
Enligt den litauiska utrikesministern Kęstutis Budrys sätter Litauen nog press på Israel då det gäller den utsatta civilbefolkningen i Gaza och Västbanken.
Men Litauen har också förståelse för Israels sits eftersom bägge länder har fientligt sinnade länder i sitt grannskap och har säkerheten som högsta prioritet, framhåller han.
- Jag kan inte döma dem då de eliminerar sina fiender med hård hand, säger utrikesministern.