När vi träffas på gymmet har Anna-Lena Backman redan hunnit värma upp ordentligt.
– Jag har cyklat femton minuter och rott tio minuter på roddmaskinen, berättar hon.
Hon har gått på gym i snart 20 år, men hennes träningssätt har förändrats med tiden. Tidigare deltog hon i de ledda gymnastikgrupperna, men efter pandemin övergick hon till att träna självständigt.
Det skaffades mer träningsapparater till gymmet så den fria golvytan blev mindre.
– Jag tyckte att det inte riktigt fanns utrymme att göra rörelserna ordentligt, så jag tänkte att jag skulle prova att träna med apparater och tyngder på egen hand i stället, säger hon.
Mycket stöd av personlig tränare
Nu tränar hon två till tre gånger i veckan. Varje pass är ungefär en och en halv timme, inklusive uppvärmning och tänjning. Hon är noga med rutinerna och följer olika träningsprogram som en PT (personlig tränare) har satt ihop till henne.
Anna-Lena Backman har haft tillgång till PT både via gymmet och genom en tävling hon vann i höstas, där huvudpriset var två pass med en PT.
– Hon har lärt mig nya saker igen, berättar Anna-Lena entusiastiskt.
När hon började med den personliga tränaren var hennes mål tydligt.
– Jag har sagt att jag vill tänja på mina muskler. I och med att jag har varit borta så länge från de ledda grupperna, där tänjningar alltid ingår, ville jag att hon skulle göra ett program med tänjningar.
De har också tillsammans gått igenom nya apparater i gymmet som Backman inte prövat tidigare. Men alla övningar passar inte lika bra.
– De flesta rörelser är bra och trevliga men vissa magrörelser får jag ibland jätteont av och blir lite svimfärdig. Orsaken vet jag inte och inte vet PT:n heller, säger hon.
Även om Anna-Lena Backman har många kompisar på gymmet föredrar hon att träna ensam.
– Jag har jättemycket kompisar här och det är ju socialt att gå här. Men om man pratar glömmer man att göra rörelserna rätt.
Hon har egentligen aldrig haft några krämpor, som hon behövt träna bort, och det är hon tacksam för.
Den goda hälsan kan delvis förklaras av generna – hennes pappa blev 101 år och var både vital och rörlig hela livet.
Balansen behöver tränas
Vid vårt besök i gymsalen visar Anna-Lena några av sina favoritövningar. Hon lyfter fyrakiloshantlar i olika rörelser för armarna och använder en apparat där hon gör roddrörelser som stärker musklerna i övre ryggen. I den har hon 37,5 kilogram som motstånd.
Varje övning gör hon i tre serier om tolv till femton repetitioner.
Eftersom balansen blir sämre med åldern för de flesta lägger Anna-Lena Backman extra fokus på balansövningar. Från de ledda timmarna har hon lärt sig många övningar som hon nu kan göra på egen hand.
– Jag gör balansövningar genom att stå på ett ben. Hemma händer det att jag hör på radio, och när det spelas musik dansar jag i köket, berättar hon glatt.
En favoritövning för balansen är flygplansövningen, där man står på ett ben med händerna rakt ut horisontellt och lyfter det ena benet bakåt, så högt man kan.
Trots sin regelbundna träning har hon märkt att både styrkan och balansen avtar med åren.
– Jag plockar mycket bär på hösten i skogen och om terrängen är ojämn kan det hända att jag faller. Det lustiga är att om jag börjar falla klarar jag inte av att korrigera balansen utan faller omkull. Jag kan inte längre kontrollera mina muskler som förr, säger hon.
Efter träningen kan jag gå med lätta steg och känner att jag kunde göra vad som helst
Anna-Lena Backman
Det är känslan efter träningen som driver henne att komma tillbaka gång på gång.
– När jag går hem genom parken går jag med lätta steg och jag känner att jag kunde göra vad som helst. Jag känner mig som en ny människa och det känns så härligt, säger hon.
För Anna-Lena Backman har träningen blivit en livsstil. När hon blir sjuk och måste ta paus känner hon sig otålig att komma tillbaka.
– Jag är kanske lite våghalsig ibland i det fallet, man borde ju bli ordentligt frisk först, säger hon.
Efter en veckas frånvaro känner hon tydligt skillnad i kroppen: hon blir sjukare i musklerna än normalt.
Uppmanar alla att hålla musklerna i form
Hon har varit på en Inbody-mätning på eget initiativ för att kontrollera att hon inte har skadligt bukfett runt inre organen. Resultatet var gott, men hon fick rådet att äta mer protein för att bygga upp musklerna.
Hennes väninnor brukar kommentera hur bra hon håller sig i form, och några väninnor har hon till och med inspirerat att börja träna, även om det inte skett på senare tid.
När hon besöker läkare blir de ofta förvånade över hennes goda form men hon behöver väldigt sällan besöka läkare.
När hon blickar framåt fem år är planen klar – om hon får vara frisk kommer hon att fortsätta träna som tidigare.
För någon som är 55–60 år och funderar på att börja har hon ett tydligt budskap:
– Rör på dig och håll musklerna i skick, för det behöver du i livet, säger Anna-Lena Backman bestämt.
Efter träningspasset går hon hem för att njuta av en kaffekopp, en smörgås och en frukt. Det är en ritual hon ser fram emot varje gång hon har varit på gymmet, som hon helst besöker på förmiddagen.
