När Emma Thompson och hennes dotter Gaia Wise tar emot pressen i vinterträdgården i ett av huvudstadens lyxigare hotell hänger förväntningarna som glittergirlanger i luften.
Det märks att filmvärldens kungligheter sällan besöker Finland.
– Ni är så underbart lugna. Här är det ingen som skriker: ”Emma, Emma, titta hit och titta dit”, utbrister Thompson med ett brett leende medan hon och dottern vant poserar framför planschen till Dead of Winter.
Lika vant som Thompson möter pressfotografer kastar hon sig in i räckan av intervjuer som pendlar mellan fem och åtta minuter.
För henne gäller det att visa intresse för frågor hon fått tusen gånger tidigare, för den som intervjuar handlar det om att fokusera på chansen att få tala med en tvåfaldig Oscarsvinnare som tolkat allt från klassiska roller till nyskrivna kvinnoporträtt i stil med 60-åringen som hyr en manlig eskort i Good Luck to You, Leo Grande (2022).
Och nu den karga Barb som helt oväntat hamnar i ett desperat läge.
Dead of Winter
Barb är en kvinna i 60-årsåldern som nyligen mist sin man och fått i uppgift att sprida ut hans aska vid sjön där de en gång förälskade sig.
Problemet är bara att sjön ligger mitt ute i vildmarken och att det råkar vara mitt i vintern. På vägen tvingas hon stanna vid en enslig stuga för att fråga om riktningen.
När hon i snön på gården ser en blodfläck inser hon att allt inte står rätt till och bestämmer sig snabbt för att ingripa. Det här är nämligen en kvinna som inte är rädd för att ta i.
Rädd för att ta i är inte heller Thompson som här ger sig in i en helt ny typ av roll, i en film som är en blandning av drama, thriller och action.
Hon har själv skrivit om hur hennes muskler under inspelningen ständigt påminde henne om att det inte är så lätt att bli actionhjälte vid 64 års ålder, även om hon understryker att hon inte siktar på att bli som Tom Cruise.
– Jag tänkte att det här är ett drama med inslag av nödvändig action. Men det är också en film om kärlek och sorg och jag älskar att det handlar om ett väldigt vanligt par, säger Thompson som tilltalades av rollkaraktärens tystnad.
Något som avviker från många av de repliksnabba intellektuella kvinnor hon spelat. Men den sparsamma dialogen övade hon å andra sidan desto mera på.
Thompson är nöjd med att ha lyckats med accenten och minst lika nöjd verkar hon vara med arbetet i Finland.
Gång på gång passar hon på att inflika positiva kommentarer om allt från mjukheten i de snöklädda landskap hon kände igen från uppväxtens Muminböcker till ett visst mått av karghet.
Kärleken till yrket
Snö och vinter utgör en vit tråd i Emma Thompsons koppling till Finland. 1997 besökte hon Helsingfors för att tillsammans med sin mor Phyllida Law lansera filmen Vintergästen.
Vi är överens om att det är fascinerande att Vintergästen nu följs av Dead of Winter – som dessutom lanseras i en vinterträdgård.
Fascinerande nog har även de skådespelande generationerna avlöst varandra och nu är det dottern Gaias tur att på allvar stiga in i det internationella rampljuset.
Enligt Thompson är det en lycka att vara flera generationer som delar samma yrke.
– Det jag lärt mig av min mor är att det här är ett jobb. Hon förväntade sig inte att bli känd, göra filmer eller vara med i tv och det har varken jag eller min dotter förväntat oss heller.
– Vi kan vårt jobb, men vi gör det inte för att bli kända och tjäna mycket pengar. Vi gör det för att det är det här vi vill göra! Och om jobbmöjligheterna en dag tar slut tänker jag ställa mig på torget och dra mina berättelser där!
När jag talar med dottern Gaia Wise frågar jag om det någon gång funnits en stund när hon tänkte att hon inte skulle bli skådespelare. Men då svarar hon skrattande.
– Det fanns ett skede när jag ville bli paleontolog eftersom jag älskade dinosaurier, men i övrigt har det nog varit ganska klart att äpplet inte fallit långt från trädet.
Filmen gav mor och dotter en möjlighet att utveckla rollkaraktären tillsammans eftersom de spelar samma person i olika tidsperioder.
Det är uppenbart att Gaia är lika imponerad som den ”vanliga” publiken av att se sin mamma in action. Och för vem som helst är det inspirerande att se hur lusten att berätta berättelser kan gå i arv – och att det krävs mer än lite snö och kyla för att få den att smälta bort.