När Anna Snellman studerade till sjukskötare vid Novia i Vasa fick hon höra att det skulle finnas jobb för henne överallt.
Då hon blev färdig sjukskötare i december 2024 möttes hon ändå av ett rekryteringsstopp vid Österbottens välfärdsområde, på grund av sparåtgärder.
Efter ett kort vikariat vid Vasa centralsjukhus under julen var hon arbetslös i två månader. Hon fick sedan ett nytt vikariat för våren och sommaren, men osäkerheten gnagde.
– Jag trivdes bra i Vasa och hade fina kollegor där. Men de kunde inte lova något om hösten för någon av vikarierna. Det var jobbigt att inte veta hur framtiden ser ut.
Under sommaren sökte hon jobb och svensk legitimation, det vill säga den behörighet som krävs för att jobba som sjukskötare i Sverige.
Snellman sökte olika jobb i Sverige och en av dem var en fast anställning som sjukskötare på en kirurgisk avdelning på Sunderby sjukhus som ligger mellan Luleå och Boden.
Ungefär en vecka senare var hon på en intervju via Teams och fick jobbet direkt.
– Jag tyckte att det var helt otroligt att jag fick jobb så snabbt.
”Hur kan det vara så stor skillnad mellan Sverige och Finland?”
Flyttlasset gick i september. 22-åriga Anna Snellman trivs i Sverige men kan tänka sig att flytta tillbaka om några år – om arbetssituationen i Finland förbättras.
– Jag flyttar inte tillbaka till Finland om det inte finns något arbete för mig där. Hade jag fått en fast anställning eller ett längre vikariat i Vasa hade jag stannat.
Frustrationen över situationen är påtaglig.
– När jag började studera sa alla att det skulle finnas jobb överallt. Sedan blir man färdig och sitter hemma arbetslös. Hur kan det vara så stor skillnad mellan Sverige och Finland? frågar Anna Snellman.
Finland tappar sex finländare per dag, men invandringen kompenserar
Anna Snellman är långt ifrån ensam om att ha tagit steget att flytta utomlands. Mer än var tredje 18–34-åring överväger att flytta utomlands för att arbeta, visar en enkät från arbetslöshetskassan YTK som gjordes i oktober.
Projektledaren Magnus Enlund vid Migrationsinstitutet, fokuserar på finlandssvenskarnas flyttrörelser. Han säger att det inte är något nytt att unga söker möjligheter utomlands. Enligt honom är trenden ändå något oroväckande.
– Ungefär 20 finländare flyttar utomlands per dag, varav fyra är svenskspråkiga. Ungefär fjorton av dem kommer tillbaka, varav två är svenskspråkiga. Det betyder att Finland förlorar ungefär sex personer varje dag, men det kompensenseras med invandringen, säger han.
Att så många svenskspråkiga flyttar utomlands handlar enligt Enlund bland annat om att det finns långa traditioner av svenskspråkiga utvandrare som har skapat starka kontaktnät utomlands. Samtidigt är nätverken och släktbanden också något som lockar många att återvända.
Enligt Statistikcentralens uppgifter är utvandringen från Finland vanligast bland personer i åldern 25–34 år. Enligt siffrorna flyttar fler kvinnor än män utomlands.
”Känns inte lockande att komma tillbaka”
Korsholmsbördiga Vöråbon Alexander Lasén, 27, är en annan finlandssvensk som har valt att flytta utomlands. Han flyttade till Norge redan år 2022 för att studera geografi.
Han tar nu en magisterexamen i Europastudier i Trondheim. Han jobbar deltid i en matbutik för att finansiera studierna, eftersom han inte längre får studiestöd från Finland.
Lönen från deltidsjobbet räcker för en student, men det blir inga extravaganser. För att få ekonomin att gå ihop med hyra och mat jobbar Lasén minst två dagar i veckan. Innan flytten till Norge jobbade han heltid i en mataffär i Vörå.
Den svaga finländska arbetsmarknaden gör att han inte planerar att återvända till Finland.
I stället förbereder han sig redan för ytterligare en flytt till ett nytt land och en ny stad. I januari ska han utföra sin praktik i Köpenhamn hos Föreningarna Nordens förbund.
– När man läser nyheterna om arbetsmarknaden i Finland känns det inte lockande att komma tillbaka. Jag har vänner och familj som blivit permitterade eller som förlorat jobbet, säger Lasén.
För Lasén, som säger att han alltid varit dålig på finska, är även språket ett hinder.
– Just det finska språket känns lite extra oövervinneligt, det är en tröskel för att komma tillbaka.
”Sorgligt att Finland förlorar kunnig arbetskraft”
Magnus Enlund vid Migrationsinstitutet säger att i synnerhet svenskspråkiga orter är sårbara om fler flyttar bort.
– Vi behöver kunnigt folk. Det behövs strategier på längre sikt för att få folk att trivas lokalt. Det gäller också att forma attityder så att både nyinflyttade och de som bott här länge vill fortsätta bo i en tilltalande miljö.
Det enda som kunde locka Alexander Lasén tillbaka till Finland är familj och vänner. För att arbetsmarknaden ska vara attraktiv krävs mer än bara ett jobb.
– Ett välbetalt och flexibelt jobb där man kan balansera arbete och fritid skulle kunna locka, särskilt om jag får tid för vänner och familj och en lite lugnare vardag.
Lasén tycker det är sorgligt att Finland förlorar kunnig arbetskraft, men ser också möjligheter om de som flyttar väljer att återvända med nya erfarenheter.
– Men man borde göra mer för att få tillbaka dem efter några år utomlands.
Har du själv funderat på att flytta utomlands för jobb eller studier? Vad skulle få dig att stanna kvar eller återvända till Finland? Kommentera!