Klimatmötet började bra. Ordförandelandet Brasilien tog till en ny strategi för att försäkra sig om resultat.
För att få en mjukare start på mötet försökte Brasilien undvika kontroversiella diskussioner.
Tanken var att de svårare frågorna skulle diskuteras senare i mindre informella grupper för att man skulle ha bättre chanser att komma överens.
Men att skjuta upp svåra frågor till senare är aldrig en bra idé på klimatmöten, som är kända för att dra ut på tiden och för att det uppstår gräl in i det sista.
Dessutom vägrade förhandlare från arabländerna delta i diskussioner i mindre grupper med de länder som vill fasa ut fossila bränslen.
Inte bra att vara otålig
Brasilien ville också ha snabba resultat. Redan på onsdagen under mötets andra vecka hade ordföranden satt en tidsfrist för en första överenskommelse.
Men att vara otålig är inte heller en bra idé när det gäller klimatmöten.
Brasilien underskattade helt enkelt hur komplicerat det skulle vara att få ihop en överenskommelse. Speciellt i den fråga som blev en av de viktigaste på mötet, den om en utfasning av fossila bränslen.
Det faktum att fossila bränslen inte ens nämndes i ett slutdokument från ett klimatmöte förrän för två år sedan i Dubai visar hur svår frågan är.
Slutavtalet från mötet var tänkt att skapa global konsensus kring en rad klimatåtgärder. Men det slutliga dokumentet undvek helt att nämna fossila bränslen, den främsta drivkraften bakom klimatförändringen.
Inte heller gick kraven på att minska alla länders utsläpp ännu mer än de redan har lovat igenom.
Länderna uppmanas bara i slutdokumentet att leva upp till löftena i sina klimatplaner. En besvikelse för dem som redan nu känner av klimatförändringens förödande kraft.
Inte tillräcklig insyn i förhandlingarna
Brasilien hade inför mötet lovat att ingen ska lämnas utanför beslutsprocessen och att varje röst ska höras.
Och landet gjorde stora ansträngningar för att det skulle bli verklighet, det ska sägas.
Men trots det lämnades både civilsamhället och ursprungsfolken utanför det verkliga beslutsfattandet.
Precis som på tidigare klimatmöten pågick stora delar av förhandlingarna bakom stängda dörrar, med enbart representanter från statliga delegationer.
Det betydde att civilsamhället inte kunde följa förhandlingarna.
Olje- och kolproducerande länder dominerade
Trots att över 80 länder gick ihop och stenhårt krävde att en plan för hur fossila bränslen ska fasas ut finns med i mötets slutdokument, var det än en gång de olje- och kolproducerande länderna som fick dominera mötet.
Det syntes också i det stora antalet lobbyister från fossilbränsleindustrin som fanns på plats.
Ilskan var stor över att ordföranden Brasilien verkade lyssna mer på oljeländerna än på dem som drabbas värst av klimatförändringen.
Än en gång gick vinst före människor. Money talks, pengarna har makten.
Brasilien försökte rädda ansiktet genom att lova att en plan för att fasa ut fossila bränslen som ska tas fram utanför klimatmötet.
Men en sådan plan har inte samma tyngd som ett avtal som har godkänts av alla länder på mötet.
En vinst för ursprungsbefolkningar
Ursprungsbefolkningarna kämpade ändå med näbbar och klor för sina rättigheter.
Rekordmånga hade tagit sig till klimatmötet och var synligare än tidigare med enorma demonstrationer och andra aktioner.
Genom att vägra ge upp var de avgörande för att man under mötet kom överens om att utveckla en mekanism för rättvis omställning för arbetare, ursprungsbefolkningar och samhällen.
Mekanismen ska hjälpa dem övergå till ekonomier baserade på förnybar energi.
Också u-länderna fick en liten vinst. Nämligen att det ekonomiska stödet för att hjälpa dem att anpassa sig till klimatförändringen ska tredubblas.
U-länderna, som drabbas värst av klimatförändringen, har i åratal krävt att de rika länderna ska ta sitt ansvar och hjälpa dem ekonomiskt.
Om u-länderna skulle ha åkt hem tomhänta skulle det ha setts som ett enormt svek och potentiellt undergrävt framtida klimatförhandlingar.
Turkiet och Australien måste göra det bättre
Årets klimatmöte var en verklighetskontroll över hur splittrade världens länder är över vad man ska göra åt klimatförändringen.
Nästa år måste man göra bättre ifrån sig.
All uppmärksamhet riktas nu mot nästa års klimatmöte som hålls i Turkiet, men med Australien som ordförande.
De båda länderna måste visa klimatledarskap och se till att mötet blir inkluderande, så att alla röster hörs, och att avgörande åtgärder vidtas för att få bukt med klimatförändringen.
Ingen press, Turkiet och Australien.
Lotte Krank-van de Burgt är utrikesredaktör på Svenska Yle med specialkunnande i klimat. Mötet i Brasilien var det sjunde klimatmötet hon rapporterade från.