Hemma på ön Pettu, som i dag hör till Salo stad, är Mikael Herlin ofta den man ringer när något behöver fixas.
Han är en verklig mångsysslare som kör färjan till ön, plogar vägarna, sysslar med skogsarbete och jobbar med olika byggprojekt.
– Jag tror man är tvungen att vara mångsysslare om man ska leva där, säger Herlin.
Herlin är född och uppvuxen på Pettu på 1970-talet och minns tiden innan ön hade färjeförbindelse.
Då var de fast bosatta främst fiskare, småbrukare och skogsarbetare. Resorna till fastlandet för att handla i Bromarv eller Ekenäs var ett äventyr.
– Det hände att vi band ihop varandra då vi promenerade över isen ifall någon skulle trilla i. Ibland drog man också med sig en båt. Om isen brast åkte man båt en bit i stället, berättar Herlin.
Från Sverige tillbaka till ön
Som sjuåring flyttade Herlin med sin mamma till Luleå och bodde sedan i Sverige i 35 år.
Drömmen om att en dag återvända levde kvar. Den blev verklighet när han fick möjlighet att köpa sina morföräldrars gård på Pettu.
I dag är han en av öns fast bosatta invånare.
En ö som har förändrats
Ön Pettu hade tidigare också egen skola, men den stängde i början av 1960-talet. Då var Pettu en del av självständiga Finby kommun (på finska Särkisalo).
Färjan kom på 1980-talet och med den kom också sommargästerna. Med 150 sommarstugor har livet på Pettu förändrats enormt sedan Herlins barndom, främst till det bättre menar han.
Sommargästerna behöver service och skapar på det viset jobb på ön. De har också skapat en ny sorts gemenskap som Herlins morfar sammanfattade med glimten i ögat:
– Det är bra med sommargästerna. Om man blir påkörd är det bara att ropa så kommer en läkare, ropa en gång till så kommer det en jurist, brukade han säga, säger Herlin.
I dag har Pettu ett tiotal hushåll med fast bosättning året runt.
Den privata Pettufärjan är en livlina för alla på ön, men också en stor ekonomisk och arbetsmässig börda för öborna som driver den själva.
Lyssna på hela samtalet i Veckans gäst med Mikael Herlin här.
Vem vill du höra som Veckans gäst?