Finländska fredsorganisationen CMI är en av dem som jobbar hårt för fred i Sudan, som har skakats av oroligheter sedan diktatorn Omar al-Bashir störtades för sex år sedan.
Men något lätt arbete är det inte, trots att också USA:s president Donald Trump nu har engagerat sig.
– Det är svårt att motivera parterna att sluta strida när de inte vet hur framtiden ser ut, säger koordinator Lisa Boström på CMI.
Till en början såg det bra ut. Folkets protester bar frukt och de rivaliserande fraktionerna i landets säkerhetsstyrkor enades om att få slut på enväldet i april 2019.
Men drömmen om demokrati blev kortvarig. Först vändes vapnen mot den civila oppositionen och sedan mot varandra.
Tiotusentals människor har dödats under de två senaste åren när militären SAF och paramilitära RSF har utkämpat ett bittert och blodigt inbördeskrig.
I skuggan av kriget fortsätter ändå strävandena mot fred.
Där kommer speciellt de sudanesiska kvinnorna att vara avgörande. Men också Trump kan ha ett avgörande finger med i spelet.
USA:s utrikesdepartement har redan tidigare deltagit i flera försök att få i gång en diplomatisk process, utan resultat.
Det var ändå ett besök i Washington av Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman som fick Trump att fatta personligt intresse för konflikten.
Under sitt besök bad bin-Salman Trump åstadkomma fred i Sudan, något Trump genast lovade göra trots att konflikten tidigare inte ”funnits på hans kartor”.
Sådana utspel kan öppna upp för diplomati, men de kan också förvärra läget på marken. Hittills har Trumps uppmaningar till omedelbar vapenvila klingat för döva öron.
Initiativet från Trump kan ändå tolkas som att det nu finns en ökad internationell vilja att stoppa kriget.
Inblandning utifrån försvårar fredsarbetet
Kriget präglas starkt av externa intressen.
Grannländer som Egypten, och regionala makter som Förenade Arabemiraten och Saudiarabien engagerar sig diplomatiskt.
Samtidigt anklagas de för att stödja och beväpna de stridande sidorna och spä på kriget för att främja sina egna intressen.
– För att få en bestående lösning i Sudan måste vi få någon sorts överenskommelse på alla nivåer, säger Boström.
Om någon aktör inte är en del av den större lösningen är risken stor att de börjar strida igen, förklarar hon.
Ingen diplomatisk lösning i sikte
I dag finns det ingen fungerande formell fredsprocess i Sudan.
Då är det redan ett resultat att några samtal alls förs, konstaterar Boström.
CMI:s arbete består just nu av att föra samman olika politiska och civila grupperingar för att diskutera både hur man ska få ett stopp på kriget, och hur man ska kunna återgå till en politisk process.
– Men också för att diskutera de större underliggande frågorna som är olösta efter revolutionen.
Boström lyfter fram viktiga, än så länge olösta frågor: Hur ska en ny grundlag se ut? Ska Sudan vara en sekulär stat eller inte? Och vad ska hända med dem som begått brott och övergrepp under kriget och under al-Bashirs diktatur?
– De här mötena som CMI och liknande organisationer ordnar är de enda platserna där sudaneserna själva kan diskutera landets framtid.
Därför är kvinnornas roll avgörande
Boström lyfter upp de sudanesiska kvinnornas roll i att skapa förutsättningar för fred.
– Kvinnorna var en mycket stor del av revolutionen 2018 och har också haft en traditionellt stark och aktiv roll i samhället.
CMI jobbar i dag specifikt med att stärka deras deltagande när en riktig fredsprocess väl kommer i gång.
CMI har till exempel ordnat möten där sudanesiska kvinnor har diskuterat hur man ska bestämma vem som ska representera kvinnogrupper och kvinnliga politiker i framtida fredssamtal, säger Boström.
– De har också diskuterat gemensamma prioriteringar och utvecklat en Kvinnornas Agenda för Sudan.
Löften om förhandlingar kan leda till mer våld
Boström ser både hopp och risker i USA:s nya engagemang.
– Den här processen kan leda till enighet bland de externa aktörerna, som kan pressa de stridande parterna att komma till förhandlingsbordet.
Men konfliktens historia visar varnande exempel, fortsätter hon.
Varje gång man planerar fredssamtal trappas striderna och lidandet på marken också upp, då båda sidor vill skaffa sig ett övertag innan man sätter sig vid förhandlingsbordet.