När Israel och USA i somras bombade militära mål och kärnanläggningar i Iran motiverade de anfallen med att förhindra Iran att utveckla kärnvapen.
Vilken effekt bombningarna hade mot just det finns det inget entydigt svar på.
Det som står klart efter anfallen är att nationalismen ökade kraftigt i Iran. Och det är oberoende av om man är missnöjd med regimen eller inte.
Iran är övertygat om att landet utkämpar en kamp för sin självständighet, säger professor Vali Nasr, en av världens ledande Iranexperter vid Johns Hopkins University.
Han säger att västvärlden ofta misstolkar vad som driver regimen i Iran.
– Det är väldigt viktigt att inte fastna i idén att Iran för ett religiöst korståg mot väst. På många sätt liknar Irans agerande Rysslands, den typ av världsbild president Vladimir Putin har, där han ser Nato som ett hot och känner att han måste försvara rysk nationalism.
Nasr säger att den här synen på väst i allra högsta grad dominerar i vissa delar av Iran och bland eliten i landet.
– Väst måste förstå sin motståndare om de ska kunna föra en korrekt politik. Irans utrikespolitik drivs av en specifik syn på nationalism och nationell säkerhet, och en rädsla för USA.
– Den drivs inte av ideologi, eller av religion.
USA tenderar väl att snarare se sina motståndare som mer aggressiva än de är?
– Tja, frågan är om Iran egentligen framstår som aggressiv. En annan aspekt är att USA försöker placera sina motståndare i ett visst fack. Som att allt som rör Ryssland är Putin själv. I Iran placeras den högste ledaren ayatolla Ali Khamenei i samma fack.
Kärnprogrammet handlar inte om en bomb
Den djupt rotade rädslan för utländsk inblandning förklarar varför Irans kärnprogram har blivit landets viktigaste utrikespolitiska verktyg.
Vali Nasr säger att Irans kärnenergiprogram främst har fungerat som en förhandlingsbricka för att tvinga väst till förhandlingsbordet.
Det har handlat om att få lättnader i sanktionerna, inte om ett hemligt projekt för att bygga en bomb.
– Iran har inte följt i samma spår som Indien eller Pakistan, där de hade ett dolt program och en dag plötsligt hade en bomb. De har alltid haft ett öppet kärnprogram, säger han.
Kärnenergiavtalet från 2015 (JCPOA) var kulmen av denna strategi. Men när USA under president Donald Trump drog sig ur avtalet och återinförde sanktioner föll strategin ihop.
Iran reagerade med att bygga upp programmet på nytt. Nasrs bedömning är att de började anrika uran till högre nivåer för att återfå sin förlorade förhandlingsposition.
Han drar paralleller till kalla kriget: Målet var inte goda relationer med USA, utan en avspänning likt den mellan USA och Sovjetunionen. Avtalet skulle se till att båda parterna inte skulle korsa vissa röda linjer.
Trauman från historien formar Irans världsbild
Den iranska regimens defensiva hållning är ett direkt resultat av ett par hundra år av utländsk inblandning. Det är alltså inte underligt att regimen är i det närmaste paranoid, säger Nasr.
– Landet delades upp under 1800-talet och fick genomlida brutal imperialism, både rysk och brittisk. Under andra världskriget var Iran ockuperat. Sovjetunionens ledare Josef Stalin tog över norra Iran på samma sätt som Putin har tagit över delar av Ukraina.
Enligt ett avtal 1942 skulle de utländska trupperna lämna Iran senast sex månader efter krigsslutet. Då fanns också brittiska och amerikanska trupper i landet. Britterna och amerikanerna lämnade landet i mars 1946, men Stalin vägrade.
Enligt vissa bedömare började kalla kriget när USA:s president Harry S. Truman med ett hotfullt ultimatum fick Stalin att dra sig tillbaka ett par månader senare.
– Och sedan kom statskuppen 1953, som många iranier anser var en amerikansk intervention. Så den iranska nationalismen har vuxit fram ur en rädsla för väst: att väst vill skada Iran, och att Iran måste stå upp och trotsa väst, säger Nasr.
Ledaren ayatolla Khomeini ansåg inte att revolutionen drevs av islam
Vali Nasr
I kuppen störtades den folkvalda premiärministern Mohammad Mosaddegh. Konservativa iranska nationalister och religiösa ledare låg bakom den, men både brittiska MI6 och amerikanska CIA hjälpte till. Deras roll är fortfarande omtvistad.
– Och sedan kom den islamska revolutionen 1979 och den blev väldigt extrem. Ledaren ayatolla Ruhollah Khomeini ansåg faktiskt inte att revolutionen drevs av islam, utan av strävan efter oberoende från utländskt inflytande, menar Vali Nasr.
Efter revolutionen bildades Revolutionsgardet, en militär organisation för att skydda den islamska regimen. Revolutionsgardets ledare ser sig som nationens främsta försvarare och strategin har hittills varit att konstant visa USA motstånd i alla frågor.
Nasr säger att det här har fått förödande konsekvenser för befolkningen. De äldre generationerna har accepterat det här, men de yngre verkar inte vilja göra det.
– Iranierna betalar ett högt pris för landets utrikespolitik. Det är hårda sanktioner mot Iran, vilket leder till utbredd fattigdom. De som styr Iran är auktoritära, revolutionens veteraner.
Majoriteten av folket var inte födda under revolutionen 1979. Nasr menar att de ser den så kallade shahens tid helt annorlunda än vad ayatolla Khamenei gör.
– Khamenei minns shahen som en brutal, proamerikansk och alltför sekulär diktator. Den yngre befolkningen uppfattar att Iran hade det bättre då. Visst, det var också en diktatur, men det var friare och Iran var en del av världssamfundet.
De unga upplever också att regimen inte förstår deras situation.
– Varje gång det ställs krav på politisk frihet eller att kravet på slöja ska avskaffas, ser den högsta ledaren och Revolutionsgardet det som något annat. De ser inte det som genuina konflikter mellan folket och staten, utan som västerländska försök att iscensätta en sammetsrevolution, säger Nasr.
Nytt läge efter sommarens bombningar
– Efter allt som har hänt det här året måste Iran kalkylera om sin strategi i ett helt nytt Mellanöstern, vars form vi ännu inte ens känner till, säger Nasr.
Irans främsta förhandlingsbricka skadades avsevärt i USA:s bombningar, och enligt Vali Nasr tolkar regimen situationen som att dess överlevnad som nu står på spel.
– Det ligger inte i regimens natur att kapitulera. Om den kapitulerar skulle den, precis som i vilket annat land som helst, inte överleva. Så frågan är: Hur får de tillbaka sin förhandlingsposition för att återvända till förhandlingsbordet?
Irans president Masoud Pezeshkian sa nyligen att de kommer att bygga upp sitt kärnenergiprogram på nytt. Enligt Nasr finns det de som vill att landet också återuppbygger kärnvapenprogrammet, men det betyder inte att det kommer att ske.
– Det blir inte lätt eftersom de kan bli attackerade av Israel och USA igen – de saknar luftvärnssystem. Så svaret är att de kanske måste bygga luftvärnssystem, eller någon form av försvar först, och sedan kan de börja fundera på programmet.
Israels krig formar ett nytt Mellanöstern
Trots att Iran är militärt försvagat, anser Vali Nasr att Israels krig i Gaza har förändrat den diplomatiska dynamiken i regionen till Irans fördel.
– Politiskt har Israel gjort en felbedömning. Arabländerna ser nu Israel och Gaza som mycket viktigare än tidigare. Det skapas många nya relationer i regionen för tillfället. Det ger Iran ett nytt diplomatiskt spelrum.
Samtidigt har Europas inflytande minskat. I synnerhet Storbritannien, Frankrike och Tyskland upplevs ta order från Vita huset. Åtminstone just nu har det gjort dem irrelevanta som förhandlingspartner i diplomatiska frågor om Iran.