I Thomas Brunells poetiska verk En gudalik komedi vandrar diktjaget genom ett äldreboende i tre våningar under tre olika tidsperioder som anspelar på de tre avdelningarna i Dante Alighieris klassiska verk Den gudomliga komedin från början av 1300-talet.
I Brunells verk utspelar sig ”Helvetet” strax efter första världskriget och det finska inbördeskriget, ”Prövningarnas rum” tar avstamp i slutet av 1990-talet, och ”Paradiset” är ett slags utopisk framtidsvision som utspelar sig år 2045.
Thomas Brunell berättar att han första gången kom i kontakt med Dantes verk när han studerade svensk litteratur på Helsingfors Universitet på 1990-talet, men att man då i första hand koncentrerade sig på den första delen i Den gudomliga komedin, det vill säga ”Helvetet”.
– Det var först långt senare som jag läste hela verket. Och nu under arbetet med mitt eget diktverk läste jag om boken på nytt.
Under olika perioder av livet har Brunell, som är utbildad specialskötare, arbetat inom vård och omsorg.
Efter en paus på tjugo år återvände han år 2019 till arbetet inom äldrevården, och alla de visuella intrycken han fick av möten med människor pockade på att bli beskrivna:
– Först och främst tänkte jag på alla de här helvetiska lidandena, som också finns hos Dante. Under alla år som jag jobbat inom äldrevården har jag sett och upplevt sådant som faktiskt kan beskrivas som rätt helvetiskt.
Brunell poängterar att han har tystnadsplikt, och är noga med att anonymisera gestalterna i sitt diktverk:
– Jag använder mig ju på olika sätt av sådant som jag har sett och hört, och i förordet konstaterar jag också att det som finns med i boken skulle ha kunnat hända i verkligheten, till och med de allra värsta, tyngsta och svåraste porträtten av lidande som finns beskrivna i boken.
Från mörker till glimtar av ljus
Under arbetet med boken var Thomas Brunell väldigt strukturerad:
– Jag gjorde upp kartor, och jag hade flera block fulla med anteckningar. Jag skissade upp de olika våningarna och de 27 olika rummen som finns i boken, och fyllde rummen med sådant som jag ville ha med. Jag ville ha med ett brett spektrum av äldre i behov av vård, som människor med psykogeriatriska sjukdomar, somatiska svårigheter och demens.
Allt är inte lidande, mörker och misär i En gudalik komedi. Verket bär undertiteln ”en visionsberättelse”, och under berättelsens gång sker en utveckling mot någonting ljusare, konstaterar Brunell.
Han berättar att han ville skriva fram en utveckling från det lidande som finns i den första avdelningen, ”Helvetet”, till glimtar av ljus som finns i den tredje och sista avdelningen, ”Paradiset”, genom att fokusera på blicken och iakttagandet samt synen på vård:
– I den första avdelningen ser man de äldres lidande, men man gör ingenting för att avhjälpa det. I den andra avdelningen, som heter ”Prövningarnas rum” kommer de små men väldigt betydelsebärande handlingarna in. Här har jag plockat in den brittiska sjuksköterskan Florence Nightingales vårdprinciper – även om hon inte nämns i texten. Som att vård ska skiljas från medicinsk vård, att det ska finnas ett behagligt ljus i rummet där man utövar vård, det ska inte finnas buller och man bör iaktta god hygien.
Det går inte att ge en jättegod vård om man saknar tid. Det är en ganska omöjlig ekvation.
Thomas Brunell
I den tredje och avslutande delen ville Brunell gestalta delaktighet:
– Om man vill få till stånd en verklig förändring, liten eller stor, så måste det finnas ett delande. Att man på något sätt lever sig in i en annan människas situation, har förmåga till empati och delar det som den gamla går igenom. Man kan inte stiga in i någons skinn eller stövlar, men man kan öva sig i att dela den vårdverklighet som den gamla befinner sig i.
Bok som underlag för diskussion
På senare tid har det varit mycket prat om olika nedskärningar inom vård och omsorg, och med tanke på det centrala temat i En gudalik komedi undrar jag om Thomas Brunell skulle beskriva sitt diktverk som ett politiskt diktverk och ett inlägg i samhällsdebatten?
Brunell vill ogärna beskriva sin bok som politisk. Hans avsikt med En gudalik komedi har inte varit att kritisera äldrevården. Däremot önskar han att man i högre grad skulle diskutera äldrevården idag:
– Även om min bok är en fiktiv berättelse tror jag att här finns underlag för tankar kring och diskussioner om hur man kan förbättra vården och hur man kan förhålla sig till människan som man vårdar.
Thomas Brunell lyfter också frågan om tid och tidsbrist:
– Det går inte att ge en jättegod vård om man saknar tid. Det är en ganska omöjlig ekvation. Det måste finnas ett lugn, eller åtminstone ett låtsaslugn, för att de verkligt bra sakerna ska hända.
Thomas Brunell är en stor vän av musik, inte minst klassisk musik, och jag är nyfiken på vilket musikaliskt instrument han skulle beskriva sitt diktverk som:
– Jag vill nog tänka det som lite mer än ett instrument i så fall. Det får vara något som har att göra med kammarmusik, en liten trio kanske? I vilket fall som helst borde där vara en flöjt. En flöjt som visar på det ljus som jag försöker gestalta i ”Paradiset”.
Lyssna på hela intervjun med Thomas Brunell om En gudalik komedi:
Poesi som ger prov på språklig briljans
När läsarjuryn (Gunnar Högnäs, Annika Rönnblad, Martin Karlsson och Tilda Forss) samlades för att diskutera Thomas Brunells diktverk En gudalik komedi lyfte man bland annat fram Brunells språkliga briljans och hans förmåga att nagla fast läsaren:
– Jag trodde först att det här inte är en bok för mig, men jag blev genast trollbunden och berörd och läste boken i en sittning, konstaterar Annika.
Lyssna på läsarjuryns diskussion om En gudalik komedi:
