Diskussionen om välfärdsområdenas ekonomiska läge har väckts till liv igen efter att Södra Karelens välfärdsområdes budgetförslag förra veckan konstaterades strida mot lagen.
I efterdyningarna av det beslutet krävde Svenska Folkpartiet förändringar i hur välfärdsområdena i framtiden ska finansieras.
Enligt kommunforskaren Siv Sandberg vid Åbo Akademi är läget i Södra Karelen det första exemplet på den knepiga sits flera välfärdsområden kan hamna i framöver.
– Välfärdsområdena finns i ett korstryck av olika förväntningar. De har ett lagstadgat krav att ge service till invånarna, samtidigt som de har ett lagstadgat krav att balansera sin ekonomi, säger Sandberg i Nyhetspodden.
Södra Karelens välfärdsområde valde att budgetera så att de inte balanserar sin ekonomi, utan istället tryggar den grundläggande servicen.
Enligt Sandberg är det här dilemmat inbyggt i välfärdsområdesmodellen och därför är det svårt att hitta en tydlig och enkel lösning.
För att lösa de här problemen krävs framför allt tid.
– När det gäller kommunsammanslagningar brukar man räkna med att det kan ta upp till tre mandatperioder, alltså upp till tolv år, innan modellen är på plats. Samma gäller med välfärdsområdena som bara funnits i tre år.
Men hur har man hamnat i den här situationen, och vilka fördelar har den nuvarande modellen?
Hör hela Siv Sandbergs analys i Nyhetspodden.
