Andelen sjukpensionärer under 35 år ökar.
Sabina, som här uppträder enbart med förnamn på grund av ämnets känsliga natur, är en av dem. Svenska Yle känner till den intervjuades identitet.
Hon har sedan tonåren haft psykiska problem som gör att hon inte klarar av att studera eller arbeta.
Hon beskriver sin skolgång som mycket kämpig. Hon klarade grundskolan med nöd och näppe och gick aldrig någon gymnasie- eller yrkesutbildning.
För några år sedan gick hon en kurs på ett kvällsgymnasium och fick bra feedback från läraren. Men att studera var stressigt. Efter många år utanför skolvärlden är det svårt att hitta en fungerande studieteknik.
– Det var väldigt krävande och jag hade överlag svårt med min funktionsförmåga, säger Sabina.
Hon konstaterar att hon just nu inte har det som krävs för att klara av arbets- eller studielivet utan skräddarsydda lösningar. För tillfället tillbringar hon mycket tid hemma för sig själv.
– Jag har svårt att gå ut om jag inte måste göra något eller har en bestämd tid att passa. Jag har en del dagverksamheter, men de är för det mesta relaterade direkt till min psykiska hälsa.
Har jag blivit ett hopplöst fall?
Sabina har varit beroende av olika stöd från Folkpensionsanstalten (FPA) sedan hon var i tonåren.
Under de senaste åren har hon levt på rehabiliteringsstöd, en slags tidsbegränsad sjukpension.
I höstas fick hon ett meddelande från FPA där hon uppmanades kontakta dem om hon ville fortsätta med rehabiliteringsstödet. Om inte skulle stödformen ändras till fortlöpande sjukpension. Det hade hon inget emot.
Beslutet väcker ändå oro.
– Det var en lättnad, men har jag blivit ett hopplöst fall? Det är en skrämmande tanke.
Samtidigt vet hon att vissa av hennes diagnoser är så utmanande att det inte är sannolikt att hon kan börja arbeta eller studera inom en snar framtid.
– Jag kan tänka mig att de fattade beslutet för att jag inte har kommit ur den här gropen helt och hållet.
Tröskeln för att bevilja sjukpension har inte sänkts
Antalet unga sjukpensionärer ökar igen efter en kort minskning under åren 2021 till 2022, vilket oroar Folkpensionsanstalten. I fjol fick var femtionde person under 35 sjukpension.
Att sjukpensionärerna blir fler beror inte på att tröskeln för att bevilja sjukpension har sänkts, säger Karoliina Koskenvuo, forskningsprofessor på Folkpensionsanstalten.
Tvärtom har det genomförts en kedja lagändringar med syfte att säkerställa att rehabiliteringsbehovet utreds.
Målet är att personer ska styras till yrkesinriktad rehabilitering i stället för sjukpension, säger Koskenvuo.
Kraven för att få den rehabiliteringsformen har ändå höjts under den här regeringsperioden, vilket har lett till att färre unga får förmånen.
Det är viktigt att följa effekterna av det här, säger Koskenvuo, eftersom antalet unga som får den typen av rehabilitering hänger ihop med hur många som får sjukpension.
Kraven i arbetslivet ökar
De vanligaste anledningarna till att personer under 35 år får sjukpension är psykiska sjukdomar, psykiska syndrom och beteendestörningar. Hit hör intellektuell funktionsnedsättning, som är den allra vanligaste orsaken.
– Naturligtvis har olika psykiska störningar funnits även tidigare. Det kan ha skett förändringar i diagnostiken, till exempel en ökning av neuropsykiatriska diagnoser och adhd-diagnoser, säger Koskenvuo.
En bidragande faktor till att fler får sjukpension i dag är enligt Koskenvuo att kraven i arbetslivet har ökat.
Arbetsuppgifter som personer med till exempel intellektuell funktionsnedsättning klarar av har blivit färre. Många jobb kräver i dag digital kompetens, vilket utestänger vissa grupper.
Attityder bland arbetsgivare och i samhället spelar också stor roll för ungas möjligheter. Om tiden utanför arbetslivet blir långvarig ökar risken för permanent sjukpension, säger Koskenvuo.
En färsk undersökning från arbetspensionsförsäkringsbolaget Ilmarinen visar också att ansökningarna om sjukpension har ökat bland unga som är arbetslösa eller har svårt att ta sig ut på arbetsmarknaden. En osäker början på karriären är en riskfaktor.
Alla presterar inte på samma nivå
Sabina tycker det vore bra om det fanns mer anpassade lösningar för personer med nedsatt arbetsförmåga, både i arbets- och studielivet. Själv har hon aldrig haft något arbete.
Hon tror att många andra i liknande situation som hon skulle gynnas av ett mer accepterande och tillmötesgående klimat när man försöker komma ut i arbetslivet.
– Arbetsgivare borde ta hänsyn till att man har andra behov och andra förmågor. Det kan inte förväntas samma prestation och samma nivå av produktivitet av alla. Alla fungerar inte på samma sätt och har inte samma utgångsläge, säger Sabina.
För att ha något att göra om dagarna har hon nu kontaktat en svenskspråkig förening som erbjuder psykosocialt stöd. Tidigare fick hon hjälp från den svenskspråkiga ungdomsverkstaden Sveps.
Just att få stöd på svenska är ett stort plus.
– Det är regelbunden verksamhet med socialt umgänge, på mitt modersmål. Det skulle vara trevligt att känna lite samhörighet och inte vara så isolerad, utanför och annorlunda.