Inne i garaget står en markdrönare som snart ska lastas med förnödenheter till ett frontförband.
– Den stora fördelen med markdrönare är att de kan bära mycket mer än en människa och samtidigt är de billiga om man jämför med en soldats liv, säger mekanikern Den.
Han tillägger att drönarna är mindre än de fordon som fienden räknar med att se, som terrängbilar eller pansarfordon.
– De kan gömma sig under träd eller buskar och bakom byggnader. Därför löper de mindre risk att bli utslagna av till exempel attackdrönare.
En timme senare körs drönaren upp på en släpvagn och körs ut ur garaget. En bit bort på en mörk åker rullar den ned från släpvagnen och kör ut i mörkret. En stund senare skickar gruppen ut en drönare till.
Drönarna styrs från en källare där två unga förare sitter i bekväma fåtöljer framför varsin skärm. Drönarna rullar fram längs vägar och stigar i lugn takt. På en av skärmarna syns en soldat under en kort stund, han vinkar åt drönaren och försvinner ut i mörkret.
Markdrönare kan nå fram till ställningar som är för farliga för bilar.
Flera timmar senare når den första drönaren fram. Soldater stiger fram ur mörkret och tar emot lasten.
Utnötningskrig under drönarhot
Rysslands anfallskrig mot Ukraina har blivit ett brutalt utnötande ställningskrig där himlen över slagfältet domineras av drönare.
Spaningsdrönarnas kameror kan fånga upp all rörelse och identifiera mål för artilleri och attackdrönare.
Infanterisoldaterna gömmer sig i skogsområden och i nedgrävda ställningar. Så länge de stannar i sina ställningar är de relativt trygga, men öppen mark kan snabbt bli en dödsfälla.
– Det har blivit svårare att rotera soldater till och från deras ställningar eftersom de största förlusterna sker under rotationen. När en soldat sitter i en välskyddad del av sin ställning löper hen betydligt mindre risk att träffas, säger kompanichefen Zuro vid armekåren Chartija.
Under det senaste året har drönare som styrs genom fiberoptiska kablar blivit allt vanligare. De här drönarna styrs inte genom sändare och kan därför inte stoppas med störningssignaler. De kan nå tiotals kilometer bakom fronten.
– Tidigare var det möjligt att mer eller mindre köra fram till ställningarna, men nu finns det så många drönare att alla förflyttningar görs till fots. Det är mindre riskfyllt och du kan ta dig fram tryggt, säger soldaten Yaroslav.
– De fiberoptiska drönarna har förändrat slagfältet. De kan flyga mycket långt, att köra är inte ett alternativ. Det är bättre att gå, säger soldaten Yaroslav.
Provisioner levereras med drönare
Det fjärde kompaniets befälspost är gömd i en övergiven villa i norra Charkivregionen. Stämningen är avslappnad, befälen är klädda i träningskläder och talar lågmält framför väldiga bildskärmar.
På en av skärmarna syns tre ryska soldater ute på ett fält. Kort därefter attackeras de av en ukrainsk fpv-drönare, som styrs av en pilot med vr-glasögon kopplade till drönarens kamera. Två av soldaterna blir liggande på marken. Den tredje flyr in i en skogsdunge.
Inne i befälsposten väcker händelsen ingen större reaktion. Någon kommenterar att den flyende soldaten måste ha ätit något opassande eftersom han fick så bråttom in i skogen.
Sedan återgår alla till att studera skärmarna. Kompaniets överfältväbel Singl förklarar vad som syns på skärmarna.
– En provisionsleverans är på väg, vi gör rekognosering framför våra ställningar. Vi förstår var fienden befinner sig, men rekognosering följer på rekognosering så att säga. På den övre skärmen ser vi hur provisionerna levereras till våra killar.
Den här leveransen görs med en stor flygande drönare som kan bära upp till tolv kilo. Singl säger att drönarna sparar liv.
– Det är numera mycket svårt att köra ett fordon till en punkt där folk kan ta emot leveransen. Det är omöjligt på grund av risken att förlora liv. Det är naturligtvis bättre att förlora en drönare än ett liv, säger han.
Långa tider vid fronten
Den nya verkligheten betyder också att soldaterna ofta tvingas vänta länge på att kunna rotera ut från sina ställningar.
– Jag skulle säga att det är en stor förändring. En del killar går ut och stannar i fyra dagar, medan andra har tvingats stanna i 90 dagar. Men de vet att det är bättre att stanna där det är tryggt och där de har stadiga värn som de grävt själva, säger Singl.
Dmitro är en av soldaterna som tvingades stanna vid fronten i 90 dagar. De tre månaderna var tunga, speciellt eftersom förbandet hade brist på vatten under långa perioder.
– Vädret var sådant att vi var tvungna att hålla ut. När vädret ändrades uppstod en möjlighet och då tog de oss ut därifrån. De kunde naturligtvis ha gjort det tidigare om det varit dimma eller regn, men mitt under sommaren är det mycket svårt, säger han.
Vi träffar Dmitro en bit bakom fronten i Charkivregionen. När soldaterna roterar bort från fronten får de en kort vila – efter det går tiden till övningar.
Chartija är känt för att satsa på sina soldaters träning och vidareutbildning. Det gäller både nya rekryter och erfarna soldater.
Dagens övning är en längre marsch. Under rutten övar soldaterna också att snabbt ta skydd från drönare och ge första hjälpen.
Tränar sex dagar i veckan
Kompaniets chefsergeant Vlad säger att soldaterna tränar sex timmar om dagen, sex dagar i veckan.
– Övningarna är så nära riktiga stridsoperationer som möjligt. Kriget utkämpas nu mest med drönare och det finns därför mindre behov av skjutövningar och taktiska övningar. Men det finns ett större behov av fysisk träning. Soldater i strid tvingas numera gå 20 kilometer eller mer. Därför satsar vi på att utveckla vår fysiska uthållighet, säger han.
Vlads kompanichef, Val, understryker vikten av träning. Han säger att Chartija arbetar enligt Natos standard.
– Det pågår ständig planering på flera nivåer, första, andra och tredje. Om något inte går enligt plan övergår vi genast till nästa plan.
– I den här sortens situationer ska soldaterna inte behöva lära sig. De ska ha lärt sig att ta de här besluten, de ska vara så inövade genom träning att de kan agera automatiskt, säger Val.
Val bekräftar att de fiberoptiska drönarna har påverkat kriget, men samtidigt är det endast en i en lång serie av förändringar.
– När det gäller fiberoptik så är det kriget som leder till modernisering. Kriget förändras varje sex månader. Fiberoptiken har naturligtvis påverkat oss, men jag vill inte säga exakt hur.
Trots all teknologi står infanteriet fortfarande kvar i centrum av kriget.
– Så länge som infanteriet står kvar, så länge det står stadigt. Infanteriet avgör allt. Vi är de första som möter fienden öga mot öga.