Nu har Borgånejden en egen symfoni­orkester: ”Fantastisk möjlighet för eleverna”

Borgånejdens musikinstitut grundade en symfoniorkester i september – och siktet är redan inställt på en första konsert i november.

En symfoniorkester med unga medlemmar under en övning.
Symfoniorkestern övar i Borgånejdens musikinstitut i WSOY-huset i Borgå. Bild: Åsa Thodén / Yle

För elever och lärare vid Borgånejdens musikinstitut är det här stort.

– Vi har pratat om en symfoniorkester i 15 år, och nu finns den. Det är väldigt fint för musikinstitutet och en fantastisk möjlighet för eleverna.

Det säger Antti Hartikainen som fungerar som dirigent för orkestern. Själv är han oboist och spelar till vardags i Nationaloperans orkester, men det här är något speciellt.

– Jag har spelat i professionella orkestrar i 30 år, men att få vara dirigent för de här ungdomarna och eleverna känns som det kanske viktigaste jag har fått göra.

En man i mörk tröja dirigerar en orkester (som inte syns på bild).
Antti Hartikainen är kapellmästare för den nya symfoniorkestern. Bild: Åsa Thodén / Yle

Enligt Hartikainen är det viktigt att ett musikinstitut har en symfoniorkester. Det fungerar som ett visitkort och som ett mål för eleverna att sträva mot.

– Det är det som syns utåt, och det som publiken helst vill komma och lyssna på, konstaterar han.

Symfoniorkestern vid Borgånejdens musikinstitut grundades i september och består av drygt 40 av institutets elever från Borgå, Lovisa, Sibbo och Askola.

Tjajkovskis Svansjön ska framföras på symfoniorkesterns första konsert den 24 november.

Yngst är Ida Ljung som är 10 år och Ilona Hiidensalo som är 11, båda från Borgå. De har varit med länge i musikinstitutets verksamhet, Ida har spelat cello i fem år och Ilona har spelat violin i sex år.

Att de nu får spela i en symfoniorkester tycker de är toppen.

– Det är roligt. Jag tycker att det låter fint när det är så många olika instrument. Så där stort och massivt, säger Hiidensalo.

Också Ljung påpekar att det låter helt annorlunda när man har med också annat än stråkinstrument.

– Det blir en helt annan känsla. Det låter ”mycket”, säger hon. Mycket olika toner och mycket annorlunda ljud.

En ung flicka med långt blont hår och vit tröja spelar cello.
Cellisten Ida Ljung är 10 år och symfoniorkesterns yngsta medlem. Bild: Åsa Thodén / Yle

Det finns också mycket att lära sig när man spelar i en symfoniorkester. Man lär sig lyssna på de andra, man lär sig att själv komma in i rätt tid, man lär sig hur dirigenten gör och allt möjligt tekniskt, säger Ida Ljung.

– Ibland är det svårt, men hur svårt det är beror på stycket och på hur mycket man övat.

Enligt Ilona Hiidensalo är det svårare att spela i en orkester än att spela solo.

– Förstås måste man tänka på rytmen också när man spelar solo, men det är inte så jättenoggrant. Här i orkestern måste man ta hänsyn till alla och lyssna på alla.

En ung flicka med långt blont hår spelar violin.
Ilona Hiidensalo har spelat violin i sex år och tycker det är roligt att få spela med i symfoniorkestern. Bild: Åsa Thodén / Yle

Konsert på Konstfabriken i november

Som bäst har flickorna – och hela orkestern – siktet inställt på symfoniorkesterns första konsert. Den ska ges den 24 november på Konstfabriken i Borgå, och på programmet står då bland annat Tjajkovskij, Sibelius och Järnefelt.

Det finns fortfarande en del att finslipa, men det ska nog bli bra, säger Antti Hartikainens högra hand, biträdande dirigenten Heikki Hämäläinen, själv cellist och cellolärare.

– Det har gått bra hittills. Det finns förstås mycket som vi måste öva på eftersom det här är helt nytt för alla, men vi lär oss hela tiden och det kommer att bli bara bättre och bättre.

En man i lila tröja spelar cello.
Celloläraren Heikki Hämäläinen spelar med i orkestern och fungerar också som biträdande kapellmästare. Bild: Åsa Thodén / Yle

Det största problemet för orkestern just nu har ändå ingenting med musiken eller framförandet att göra. Det gäller namnet på orkestern, som en månad före den första konserten fortfarande inte finns.

– Nej, vi har ännu inget riktigt namn. Vi har ett jobbnamn, Sinffis, men det är inte officiellt, säger Hartikainen.

– Det kan hända att vi borde jobba med namnet tillsammans med eleverna, påpekar Hämäläinen. Det skulle vara fint om de också fick vara med och bestämma och få med sin signatur.