Vid årsskiftet trädde den nya lagen om funktionshinderservice i kraft. Den efterlängtade lagen skulle leda till att servicen riktas enligt konstaterat behov, i stället för diagnos.
Men lagen behöver preciseras ytterligare, anser regeringen under ledning av Petteri Orpo (Saml), för att se till att endast de som faktiskt behöver specialtjänster får dem.
Tanken är att hälsobesvär som dyker upp på äldre dagar inte ska ge rätt till funktionshinderservice.
Målet är att spara 20 miljoner euro per år, vilket i praktiken betyder att färre människor ska ha rätt till speciallagens avgiftsfria tjänster, såsom färdtjänst och personlig assistans.
Tolkningen av vem som har rätt till olika tjänster ska ändras, men frågan är juridiskt knepig.
Ett försök gjordes förra hösten, men på grund av tidspress och överbelastning i social- och hälsovårdsutskottet, beslöt man att skjuta på lagändringen.
Hör vissa sjukdomar till vanligt åldrande?
Det handlar om att införa en ny, så kallad livsskedesbestämmelse i lagen.
Paragrafen ska hjälpa socialarbetare att skilja på vad som är ett normalt behov för en viss ålder, och vad som ska ses som en begränsning i funktionsförmågan.
I förslaget ingår livsskedena barndom, ungdom, vuxenliv och ålderdom.
Experter är oroliga för att villkoret ska leda till diskriminering mot barn och äldre som befinner sig i en utsatt position.
Varför är skillnaden viktig?
Funktionshinderservicelagen ger subjektiv rätt till service. Det betyder att välfärdsområdet måste ge hjälpen.
Om lagen förändras kommer allt fler att flyttas över till den allmänna socialvårdslagen. Det betyder att:
- Tjänsterna är avgiftsbelagda, det vill säga personen betalar själv.
- Tillgången till tjänsterna är beroende av budgeten, alltså anslagsbunden. Om pengarna tar slut i välfärdsområdet kan servicen utebli.
- Tjänsterna är mer begränsade, fokuserar på vård och omsorg och garanterar inte funktionshinderlagens mål om ett självständigt liv.
”Handlar om stöd att klara vardagen”
Tidigare ströks paragrafen om livsskede för att den stötte på patrull i grundlagsutskottet, som ansåg att den var för vagt formulerad.
Men nu är den tillbaka, vilket oroar Vanessa Westerlund vid intresseorganisationen FDUV, som har granskat regeringens proposition.
Westerlund säger att det redan blivit svårare för personer med funktionsnedsättning att få den service de har rätt till, särskilt på svenska.
Svenska Yle har rapporterat om barn med autism som redan i nuläget blivit utan en mängd olika tjänster i västra Nyland. I stället hänvisas de till allmänna tjänster och ansvaret faller på föräldrarna.
– Att i det här läget ytterligare begränsa tillämpningsområdet skulle vara helt fel, säger Westerlund.
Westerlund poängterar att det handlar om verkligt utsatta personer som inte klarar av sin vardag utan stöd och hjälp.
– Du kan ha en personlig assistent som hjälper dig med dina dagliga sysslor och hygienen. Du kan ha färdtjänst som gör att du kan ta dig till jobbet och dina fritidsaktiviteter, för att du inte kan använda kollektivtrafik, säger Westerlund.
Å andra sidan vill välfärdsområdena se att lagen formuleras mer exakt, så att de får tydligare regler för vem som ska beviljas vilken service.
Men Westerlund är orolig för att välfärdsområdena inte har tillräckligt med kunskap och förmåga att beakta specialbehoven.
Hur ska man till exempel avgöra om synnedsättningar, som vanligtvis kommer i äldre ålder, är en del av vanligt åldrande?
– Välfärdsområdena har redan stora ekonomiska utmaningar och därför är vi oroliga för att de ser lagändringen som en möjlighet att spara, med konsekvensen att personer med funktionsnedsättning blir utan nödvändigt stöd i strid med lagens syfte, säger Westerlund.
FN anser att lagen är diskriminerande
Också FN har kritiserat regeringens planer och säger att bestämmelsen om livsskede är diskriminerande på grund av ålder.
I sin granskning av hur Finland lever upp till FN:s funktionsrättskonvention, finns det en särskild rekommendation som avråder regeringen från att lägga till bestämmelsen i lagen.
Vid Social- och hälsovårdsministeriet säger man att FN:s kritik har beaktats i lagförslaget, bland annat genom att lägga till en definition av begreppet livsskede.
Lagen behandlas som bäst i social- och hälsovårdsutskottet. Avgörande är om grundlagsutskottet ger grönt ljus i frågan.
Vad tycker du om att vissa sjukdomar kan börja klassas som vanligt åldrande och därmed inte ge rätt till särskild service? Motivera i kommentarsfältet.