Det nya lagförslaget har orsakat mycket huvudbry för Linda Åkerlund som är programansvarig vid Åbolands Teaterskola, verksam i Pargas och Åbo.
Teaterskolan erbjuder barn och unga undervisning i teater inom ramen för grundläggande konstundervisning.
– Om lagen går igenom som sådan nu krävs mer pengar, annars kan vi inte fortsätta med grundläggande konstundervisning. Det finns inte resurser för att fördubbla timantalet, säger hon.
Lagen om grundläggande konstundervisning förnyas från och med början av 2027.
Grundläggande konstundervisning är inte ett begrepp många svänger sig med till vardags. Det handlar ändå om så pass bekanta saker som musikinstitut, konstskolor och dansskolor och ges i nio konstämnen med egen lagstiftning och läroplan.
Systemet är unikt för Finland och ska ge barn och unga möjlighet till examen och grund för fortsatta yrkesstudier.
Det nu aktuella lagförslaget är särskilt problematiskt för mindre aktörer, ofta på landsbygden, eftersom verksamhetskraven skärps och pengahanteringen ska övervakas noggrannare.
Krav på fördubblad mängd undervisningstimmar
I dag finns två lärokurser: allmän (500 timmar) och fördjupad (1 300 timmar). Den allmänna lärokursen har kommit till som ett parallellt system för att ge möjlighet att ha en kulturhobby som inte är lika krävande. Samtidigt kan man ändå utnyttja de system och resurser som finns inom den grundläggande konstundervisningen.
Systemet har varit splittrat, då skolorna erbjuder olika konstämnen och olika lärokurser.
Nu föreslås att de två lärokurserna slås ihop till en, med 1 000–1 500 undervisningstimmar, för att göra systemet mer enhetligt.
Det här innebär till exempel att man börjar spela trumpet när man börjar i grundskolan och tar sin instrumentexamen ungefär när man går ut gymnasiet.
Det innebär utmaningar för mindre skolor som tidigare bara erbjudit 500 timmar, eftersom de måste fördubbla undervisningen utan ökade resurser.
Det här oroar Linda Åkerlund, då fler timmar kräver fler lärare och större lokaler.
– För att kunna erbjuda dubbla timmar skulle också terminsavgifterna behöva höjas. Det är problematiskt, särskilt när barnfattigdomen ökat. Skulle avgifterna höjas mycket finns det många som inte skulle ha möjlighet att vara med, säger Åkerlund.
Eftersom kommunerna också har ansträngd ekonomi, är det osannolikt att de kan öka sitt bidrag.
Det är speciellt mot slutet av undervisningsperioden, när eleven börjar nå gymnasieålder, som de förhöjda avgifterna skulle bli aktuella. Då finns en stor risk för att man hoppar av sin hobby, tror Åkerlund.
– Skulle avgifterna höjas hemskt mycket finns det många som inte skulle ha möjlighet att vara med, säger hon.
Alla behöver inte erbjuda grundläggande konstundervisning
Johanna Selkee är sakkunnig vid Kommunförbundet och satt med i expertgruppen som beredde lagförslaget. Hon är medveten om kritiken mot lagförslaget.
Hon säger att det är svårt att säga det här snällt, men ändå rakt: Alla behöver inte erbjuda grundläggande konstundervisning.
– Då jag talat med olika små aktörer har jag märkt att alla inte alltid har förståelse för vad det innebär att ordna grundläggande konstundervisning. Det räcker inte med ivriga lärare som är kunniga inom sitt fält och villiga att undervisa i ett konstämne, säger Johanna Selkee.
– Det vi vill förmedla till de lokala kulturskolorna är nu det här: Behöver all undervisning verkligen vara grundläggande konstundervisning? Man kan finansiera hobbyverksamhet med hjälp av kommuner och elevavgifter – kan det inte vara lika värdefullt och gott, och också tjäna barn och unga väl?
Lagförslaget innehåller en del andra principiella och konkreta förändringar.
Hittills har 90 procent av finansieringen för grundläggande konstundervisning varit reserverad för musik, men går lagförslaget igenom som sådant, blir det en ändring på det här.
För att få statlig finansiering kommer skolorna enligt lagförslaget att behöva visa hur många elever de undervisar, och hur många elever som avlägger slutexamen. I nuläget är det många elever som hoppar av utbildningen före slutexamen.
I det nya systemet behöver läroanstalterna satsa ännu mer på kvalitativ undervisning: det räcker inte enbart att ha många elever, eleverna ska också vilja prestera något och få ett slutbetyg. Finansieringen är kopplad till det här.
Tillgänglighet är ett problem
En målsättning med lagen är ökad tillgänglighet, men Linda Åkerlund vid Åbolands Teaterskola ser brister:
– Det står inget om pedagogiska lösningar för barn med specialbehov eller hur det ska finansieras.
Johanna Selkee på Kommunförbundet säger att också nuläget är rätt omöjligt med tanke på tillgänglighet, eftersom utbudet är så ojämnt över hela landet. Man måste börja någonstans, menar Selkee.
Det finns stora regionala skillnader i vad som erbjuds. I huvudstadsregionen och i större städer erbjuds betydligt mer än bara en kurs i ett ämne. På mindre orter är utbudet slumpmässigt.
– Jag förstår kritiken, men min motfråga är den här: Hur ska vi ordna grundläggande konstundervisning så att vi bevarar möjligheten för barn att lära sig tillräckligt för att kunna fortsätta som proffs, som ändå är grundidén med hela systemet?
Arbetsgruppen föreslår 10 miljoner euro extra till grundläggande konstundervisning, men budgeten är inte fastslagen. När pengarna inte längre automatiskt går till musikinstitut, är skolorna tvungna att organisera sig på nya sätt.
– Jag får meddelanden från skolor och kommuner som nu diskuterar sammanslagningar, säger Selkee.
Funderingar på sammanslagning i Pargas
Precis så har Åbolands Teaterskola gjort. Där funderar man på samarbete och eventuell sammanslagning med de övriga kulturskolorna i regionen.
– Vi har redan ett fint samarbete. Det diskuteras en sammanslagning, men även om vi slår oss ihop finns inte mer pengar. För att dubbla timmarna behöver alla skolor dubbla resurser, säger Åkerlund.
Åbolands ungdomsförbund, som står bakom teaterskolan, kommer att lämna in ett utlåtande om lagförslaget.
Att basera finansiering på det är svårt när det krävs 1 000 timmar. Den mängden är tio år av en ung persons liv.
Linda Åkerlund
– En bra ändring vore att införa etapper med intyg eller betyg efter 500, 1 000 och 1 500 timmar. Om finansieringen delvis bygger på antal utexaminerade kunde även de som avlagt 500 timmar tas i beaktande i detta fall, säger Åkerlund.
På så vis skulle Åbolands Teaterskola kunna fortsätta vara en del av den grundläggande konstundervisningen, och möjligen via samarbeten kunna lotsa sina elever vidare när den lärokurs man kan erbjuda i Pargas tar slut.
– Det är inte så många som examineras från fördjupad lärokurs. Att basera finansiering på det är svårt när det krävs 1 000 timmar. Den mängden är tio år av en ung persons liv. Om man kunde räkna dem som gått sex–sju år vore det bra – det betyder också någonting, säger Åkerlund.
För artikeln har också Sanna Saarinen på Musikläroanstalternas förbund samt Monica Martens-Seppelin och Katja von Wendt på Sydkustens Ordkonstskola intervjuats.