Bara för någon vecka sedan återvände Laura Einsalo från sin senaste vandringsresa till Abisko i norra Sverige. Tillsammans med tre vänner besökte hon nationalparken som är känd för sin storslagna fjällnatur och sina unika vandringsmöjligheter.
Under fem dagar vandrade sällskapet en sträcka på 65 kilometer, främst längs omarkerade rutter. Terrängen med sina snåriga dalar och steniga berg var relativt svår, vilket måste beaktas vid planeringen av rutten.
Sällskapet rörde sig mestadels uppe i kalfjällen, ovanför trädgränsen, och övernattade i två tält på ungefär 1 000 meters höjd.
– Vi såg några glaciärer och gick över några vattendrag. Under dagarna märkte vi också hur ruskan började synas i naturen. Det var underbart.
”Varför måste det vara så svårt?”
Laura Einsalo har alltid levt ett fysiskt aktivt liv med bland annat cykling, paddling och klättring som hobbyer. Nyligen har hon också utbildat sig till vildmarksguide.
Under de tio senaste åren har hon blivit en riktig vandringsentusiast, men så har det inte alltid varit.
– Tidigare tänkte jag att vandring är tråkigt. Det var bara något man måste göra för att nå ett mål. Jag kände mig långsam och dålig och tänkte: Varför måste det vara så svårt?
För att råda bot på sin osäkerhet tog Einsalo tjuren vid hornen och åkte iväg på en ensamvandring till Skottland. Hon vandrade den 154 kilometer långa rutten West Highland Way som går från Milngavie strax utanför Glasgow till Fort William i de skotska högländerna.
– Det var min egen pilgrimsfärd. Jag hittade min egen takt att vandra och märkte att jag inte alls var så långsam. Det var en otroligt fin rutt.
För Laura Einsalo blev vandringsresan en ögonöppnande tur på många plan.
– Jag tänkte att nu har jag tid att fundera på livets stora frågor medan jag vandrar. Men istället funderade jag på när jag ska stanna på lunch eller att nu har jag lite ont i foten. Simpla, enkla tankar, vilket egentligen var väldigt skönt.
Under vandringen övernattade Einsalo för det mesta i tält och bar nästan all mat med sig.
Även om hon vandrade ensam var det en av de mest sociala vandringarna hon någonsin gjort, eftersom hon mötte så många trevliga människor längs vägen. Många av dem hon träffade håller hon fortfarande kontakt med.
Behöver inte vara i toppform
Efter Skottland har det för Laura Einsalos del blivit många vandringsresor genom åren. Hon har vandrat en hel del i Norden men också i länder som USA, Peru, Guatemala och Indonesien.
Fina vandringsupplevelser kan man också få i sin egen närskog, där är det bra att börja. Vandring passar alla oavsett ålder och man behöver inte vara i toppform, menar Einsalo.
– Åk inte genast på en enveckas vandring med 28 kilo på ryggen. Börja smått med några kilometer och ta med en ryggsäck med lite packning i. Pröva dig fram.
Bra och ändamålsenlig utrustning är bra att ha om man tänker vandra mer, men det är inget man behöver satsa stora summor pengar på direkt. I stället råder Einsalo nybörjare att låna eller hyra dyrare utrustning.
– Men fundera på vad du har på fötterna. Stick inte ut med splitternya vandringsskor till fjällen. Gå in skorna ordentligt innan, annars får du skavsår.
Under de tio åren som Einsalo aktivt vandrat i fjäll, skog och mark, har vandringen formats till en livsstil hon inte kan tänka sig att vara utan. Det är till fots ute i naturen hon finner lugnet.
– Man kommer jättesnabbt in i naturens rytm när man är ute och vandrar. Man vaknar när solen går upp och somnar när det blir mörkt. Man sover lätt över tio timmar per natt, vandrar och äter där emellan. Livet blir väldigt simpelt och det är det som är det bästa.
Vad får dig som gillar att vandra, kortare eller längre sträckor, att ge dig ut i vildmarken? Har du minnen från en oförglömlig vandring? Hur förbereder du dig inför en tur?
I Vega Lördag den 20 september klockan 9.03–11.00 pratar Kike Bertell om vandring och efterlyser dina tips och berättelser. Skriv om dina erfarenheter i formuläret nedan.
Formuläret är stängt! Tack till alla som deltog!