När författaren och aktivisten Emma Holten i sitt hemland Danmark läste en artikel om hur kvinnorna sågs som ett underskott, det vill säga ansågs kosta samhället mer än de producerade, väcktes en ilska och en förundran över hur orättvist lönsamhetskalkylerna drabbade hälften av landets befolkning.
– För mig är boken ett demokratiskt projekt. Jag vill ge vanliga medborgare en självtillit att ifrågasätta ekvationerna som vi blir presenterade, säger Emma Holten.
Kvinnorna förtjänade för lite i förhållande till sina män.
De var ofta borta från arbetslivet på grund av graviditeter eller sjuka barn och dessutom utnyttjade de oftare dyra vårdtjänster som ytterligare gjorde dem till en beklaglig förlustaffär för samhället.
Kvinnor ansågs i artikeln helt enkelt vara andra klassens individer som inte bidrog till det ekonomiska välståndet, utan snarare snyltade på sina mäns inkomster och andra ”skötsamma” medborgare som inte jämt och ständigt var upptagna med att passa barn, åldringar och sjuka.
– Många ekonomiska modeller hävdar att den offentliga sektorn är en börda för ekonomin, medan mervärdet skapas av den privata sektorn.
Ekonomernas oinskränkta makt
Men hur hamnade vi i ett läge där ekonomernas ord och beräkningar blev lag och sunt förnuft, något skumt och tvivelaktigt?
Emma Holten skriver i sin bok Underskott - omsorgens ekonomiska värde (översättning: Djordje Zarkovic) om hur ekonomin och ett affärsmässigt lönsamhetstänkande kommit att genomsyra samhällets alla delområden.
– Ekonomerna vill ha ett mekaniskt system som följer naturlagarna. Samhället ses av dem som en fabrik, säger Holten.
Det verkar finnas en utbredd uppfattning att marknaden är rättvis och att dess mekanismer automatiskt reglerar alla missförhållanden.
Holten vågar vara av annan åsikt och påpekar i sin bok att marknadskrafternas segertåg bygger på en roffarmentalitet och en snedvriden uppfattning om att värde endast kan mätas i pengar.
– Vi tror att siffror inte ljuger, men siffror ljuger hela tiden.
Om ekonomer brukar sägas att de vet vad saker kostar, men inte vad de är värda.
Denna brist blir uppenbar i Emma Holtens bok, när hon påpekar hur vanligt det är att ekonomer blundar för allt det som inte direkt kan prissättas, men som ändå är ovärderligt för de flesta av oss.
Är det pengarna som gör oss lyckliga? Eller är vi trots allt benägna att välja bort kosingen och istället satsa på omsorg, fritid, vänner, sömn, välbefinnande eller kärlek?
Prislapp på kärlek?
Dessvärre är det inte alltid särskilt lätt att mäta värdet på en konstupplevelse, en kyss, en god natts sömn eller en hisnande naturupplevelse.
Ändå är det för många just dessa små saker som gör livet värt att leva, inte plånbokens tjocklek eller aktieportföljens tyngd.
– Vi har skapat en värld som belönar dem som tänker på sig själva och straffar dem som tänker på andra.
Emma Holten förespråkar helt enkelt en ekonomi med större moral och en medkänsla som motverkar ett förakt mot de svaga och en misstro mot allt det som är annorlunda.
– Att ta hand om människor kräver kompetens och styrning.
Ett samhälle kan inte drivas som ett företag eftersom samhället är betydligt mer komplext och sällan uppfyller de kraven på likriktning och effektivitet som gör ett enskilt företag framgångsrikt.
Människorna (åtminstone flertalet) drivs inte heller av ett själviskt egenintresse, utan för många är det viktigare att ens närmaste har det bra.
Omsorg och medkänsla är ord som i Emma Holtens bok ges tyngd och företräde. I den bästa av världar skapar vi ett samhälle som just värdesätter omsorg, medkänsla och välbefinnande.
Världens lyckligaste folk
Finländarna har sju år på raken utkorat sig till världens lyckligaste befolkning och det är naturligtvis smickrande att år efter år stoltsera med en första plats.
Samtidigt kan man undra om det ändå finns en hel del inbakad masochism i finländarnas sätt att bedöma graden av lycka, när de samtidigt tvingas underkasta sig krav på lönsamhet, effektivitet eller ännu ett statligt sparkrav i miljardklassen.
– Vi är smarta, innovativa, välbeställda och glada, men vi håller på att montera ner allt det som gör oss glada, säger Emma Holten.
Visst går det säkert att legitimera vissa sparkrav och nedskärningar, men Emma Holtens bok är en hälsosam påminnelse om att ekonomer och finansministrar ofta glömmer människan, när de stirrar sig blinda på sina kalkyler.