Sim­undervisningen i skolorna varierar beroende på var du bor – dyrt och krångligt för vissa skolor

Sommarens dystra drunkni­ngs­statistik har lyft diskussionen kring barns simkunnighet. Skolorna har begränsade möjligheter att ordna simundervisning under skoltid.

En person med orange simmössa simmar i en bassäng.
Även om simundervisning ingår i läroplanen kan det vara utmanande för skolor att ordna tillräckligt med simlektioner. Bild: Antti Haanpää

Elise Kurtén är rektor för Sirkkala skola och har följt hur Åbo stad under flera års tid skurit ner på simundervisningen i staden.

I Åbo ordnar staden några simturer per år för elever i årskurs 1, 3 och 5, vilket innebär att staden står för bassängbokning, busstransporter och simlärare.

– Det har minskat radikalt. Tidigare ordnades simlektioner för alla årskurser, säger Kurtén.

Vid Sirkkala skola besöker de äldre eleverna också Samppalinna utomhusbad under hösten i samband med gymnastiken. Men för de yngre eleverna är det rent praktiskt svårt att hinna med simundervisning under en gymnastiklektion. Därför är man tvungen att förlita sig på den undervisning staden erbjuder.

– Jag hoppas verkligen att staden inte skär ner ytterligare i timmarna, säger Kurtén.

Elise Kurtén, rektor vid Sirkkala skola, sitter vid sin dator och ler mot kameran.
Elise Kurtén önskar att Åbo stad kunde erbjuda mer simundervisning åt stadens elever. Bild: Maj Lundström/Yle

Rekommendation: 6 simlektioner per årskurs

Efter flera drunkningsolyckor i sommar inleder Undervisnings- och kulturministeriet nu en utredning för att stärka simundervisningen i skolan i hopp om att förbättra simkunnigheten bland barn och unga.

Enligt läroplanen hör vattenvaneövningar och simning till den grundläggande utbildningen i Finland. Målet med gymnastikundervisningen i årskurserna 3–6 är att eleverna ska uppnå tillräcklig simkunnighet för att kunna röra sig i vatten och rädda sig från vatten.

Det är i första hand kommunens bildningsväsende som ansvarar för arrangemangen kring skolornas simundervisning. Finlands Simundervisnings- och Livräddningsförbund rf rekommenderar sex simlektioner varje år för elever i årskurs 1–6. I höst införs nya rekommendationer i skolor som bland annat inkluderar klädsim, riskhantering och livräddning.

För en del skolor kan det vara utmanande att ordna tillräcklig simundervisning eftersom förutsättningarna varierar stort på olika orter.

– Med en tydligare lagstiftning skulle variationerna mellan orter och skolor minska, säger Kurtén.

Undervisningen varierar mellan orter och skolor

På Kimitoön besöker alla elever i Dalsbruks skola och Kimitonejdens skola regelbundet simhallen i Kasnäs. Enligt rektor Britt-Mari Norrbacka har det varit relativt lätt att ordna simundervisning i och med att simhallen ligger så pass nära.

– Vi har ett fungerande system men vi kunde säkert lägga in några simlektioner till. Om alla ska nå kravet på att simma 200 meter, och klassas som simkunniga, behöver vi fler lektioner än de vi har i dag.

Britt-Mari Norrbacka i sitt kontor
Britt-Mari Norrbacka är tacksam över att de har tillgång till en simhall på orten. Bild: Amanda Ölander / Yle

Om man däremot inte har en simhall på orten kan det vara knepigare att ordna simning för eleverna.

Klasserna i Kirjala skola i Pargas besöker simhallen i grannorten S:t Karins några gånger per termin. Men konkurrensen om tiderna är hård i och med att S:t Karins prioriterar ortens egna skolklasser. Tf rektor Annika Johansson konstaterar att skolan får de tider som finns kvar.

I både Pargas och Kimitoön försöker skolorna också utnyttja närheten till havet under hösten. De besöker stränder om vädret tillåter.

– Vi gör vårt bästa och har ett fungerande system i vår skola. Men simundervisningen kräver mycket resurser med transport och simlärare, säger Johansson.

En kvinna som står i ett klassrum.
Rektor Annika Johansson ordnar regelbundet simlektioner för skolans elever i S:t Karins simhall. Bild: Privat.

Svårt få en del att delta i undervisningen

Även om skolan erbjuder simundervisning är det inte sagt att alla elever deltar i den. För en del elever kan det exempelvis kännas obekvämt att simma om man har mens.

En del avstår också på grund av kulturella och religiösa skäl, speciellt om undervisningen ordnas gemensamt för både flickor och pojkar.

– För våra muslimska elever kan religionen innefatta en del regler som innebär att vissa elever inte deltar i skolans simundervisning. Men det är frågan om väldigt få, säger Elise Kurtén.

I Impivaara simhalls 50-metersbassäng ryms man både att simma och vattenlöpa.
Blandade grupper kan vara en av orsakerna till att vissa elever inte deltar i simundervisningen. Bild: Linus Hoffman/Yle

Särskilt i högstadieåldern är det ibland svårt att locka en del elever till simhallen.

– Vi har gjort lite anpassningar och på olika sätt försökt tillgodose elevernas behov genom att exempelvis ordna separata simhallsbesök för flickor och pojkar, säger Britt-Mari Norrbacka.

Vårdnadshavarna bär huvudansvaret

Trots att det står i läroplanen att skolan ska erbjuda simundervisning är rektorerna överens om att det huvudsakliga ansvaret ändå ligger hos vårdnadshavarna.

Annika Johansson har lagt märke till att simkunnighet bland förstaklassare har dalat på grund av att barn inte går i simskolor i lika stor utsträckning som tidigare.

– Det är hemmens uppgift att lära barnen simma redan innan skolstart. Vi kan hjälpa till, men det är vårdnadshavarnas ansvar, säger Elise Kurtén.