På torsdagen står Finland värd för den internationella OSSE-konferensen som ordnas i Finlandiahuset.
Enligt utrikesministeriet är målet med konferensen dels att fira att det är 50 år sedan Helsingforsslutakten undertecknades 1975, och dels påminna världen om det arbete som OSSE gör och varför det är viktigt.
Finland har bjudit in representanter för OSSE:s deltagande stater, partnerländer, OSSE:s sekretariat och parlamentariska församling, civilsamhället och internationella organisationer att delta.
En organisation med stort ansvar
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE, på engelska OSCE) är världens största regionala säkerhetsorganisation, med 57 deltagande stater från Europa, Centralasien och Nordamerika.
Ordförandelandet för OSSE byts årligen, 2025 är Finland ordförande med utrikesminister Elina Valtonen på posten.
En av OSSE:s mest kända verksamheter är oberoende övervakning av val i medlemsländerna. OSSE skickar regelbundet observatörer för att övervaka valkampanjer och valprocesser för att se till att de går rätt till.
Utöver det här arbetar man också aktivt med medling i konflikter mellan grupper, ger stöd till utveckling av rättsväsende, fria medier och skydd av minoriteter.
Man utbildar och ger råd till statliga institutioner och det civila samhället, främjar mänskliga rättigheter genom undervisning och dialog och seminarier, och stödjer mijöskyddsprojekt.
Dessutom försöker man också bistå med att bekämpa korruption, penningtvätt och organiserad brottslighet genom att exempelvis utbilda domare och polis i länder där det behovet finns.
OSSE:s insatser hämmas av konflikter mellan medlemsländerna
OSSE:s roll och arbete har försvårats betydligt på grund av Rysslands anfallaskrig mot Ukraina och de ansträngda kontakterna med väst på grund av detta.
Eftersom OSSE:s arbete bygger på koncensus mellan de 57 medlemsländerna har Ryssland kunna blockera beslut de inte gillar. Ryssland har också anklagat organisationen för att vara för västorienterad och partisk i sina bedömningar.
OSSE har dessutom en liten budget i förhållande till dess ansvarsområden. Budgeten är även den beroende av godkännande av alla medlemsstater, vilket i och med Rysslands aggressionskrig i Ukraina har blivit en allt större utmaning.
Det här gör att OSSE får svårt att sköta sina uppdrag och att planera nya projekt.
Det råder också delade meningar om OSSE:s faktiska möjlighet att påverka eftersom de inte har någon verkställande makt eller militär. De måste förlita sig på att medlemsländerna följer de direktiv och rekommendationer som organisationen lägger fram.
Från KSSE till OSSE
OSSE har sin grund i en serie konferenser under senare delen av 1900-talet. Dessa ordnades för att öka samarbetet mellan väst- och östblocket under perioden efter andra världskriget då spänningarna mellan Sovjetunionen och västblocket var som värst.
Konferensen för säkerhet och samarbete i Europa (KSSE) 1975, som hölls i det då nybyggda Finlandiahuset, var kulmen på en rad sammankomster som hölls under åren 1973–1975. Bland annat höll man samtal i Genève i Schweiz där mycket av förarbetet till Helsingforsslutakten gjordes.
Initiativet till en dialog med väst togs av Sovjetunionen 1972 efter att det förts diskussioner om det sedan 1950-talet.
Officiellt var anledningen att man ville ha ett samtal om de geopolitiska spelreglerna i Europa efter andra världskriget eftersom det saknades ett ordentligt avtal om fred.
Västmakterna var dock skeptiska eftersom man såg de sovjetiska trevarna som ett försök att göra landvinningar i östra Europa efter kriget officiella och permanenta.
Samtidigt såg man det också som en möjlighet att öppna en dialog och lätta på de politiska och militära spänningarna som rådde.
Det var inte alls självklart att Finland skulle få stå värd för konferensen. Att det blev så är till en inte obetydlig del tack vare president Urho Kekkonen, ambassadör Jaakko Iloniemi och hans stab. De fick jobba hårt för att övertyga världen om att Finland var rätt land för jobbet.
Kekkonen såg här möjligheter att befästa Finlands neutralitet och närma sig Norden och väst, trots att man befann sig i Sovjetunionens skugga.
Mötet i Helsingfors har setts av en av höjdpunkterna i Finlands och Kekkonens balanspolitik mellan öst och väst.
Bland de mest uppmärksammade gästerna vid konferensen i Helsingfors var Sovjetunionens ledare Leonid Brezjnev och USA:s president Gerald Ford.
I samband med konferensdagarna fick många av statsöverhuvudena också möjlighet att mingla och prata med varandra under mera avslappnade former på hotellet och restaurangen Fiskartorpet i Munksnäs.
Den 1 augusti 1975 avslutades konferensen med undertecknandet av den så kallade Helsingforsslutakten, en multilateral överenskommelse som stipulerade regler och principer för fredlig samexistens mellan väst och öst.
En satirisk dokumentärfilm, med namnet The Helsinki Effect, om arbetet med Helsingforsakten släpptes tidigare i år.
Filmen kommer också att visas för deltagarna i samband med jubileumskonferensen 2025.
Slutakten blev en spricka i Sovjetmuren
Konferensen betraktades initialt som en stor framgång för Sovjetunionen, som ansåg att konferensen befäste dess inflytande över Östeuropa.
Samtidigt sågs klausulerna som handlade om mänskliga rättigheter som en formalitet av Sovjet, något man gått med på för att visa sin kompromissvilja, men som man i praktiken inte hade någon avsikt att efterleva.
Man använde konferensen flitigt i tidningar och media som ett propagandaverktyg, där man ville visa att väst böjt sig för Sovjetunionen.
Men i takt med att informationen spreds blev också många sovjetryssar och medborgare i sovjetstaterna bekanta med slutakten.
Sporrade av aktens ställningstagande för mänskliga rättigheter och att Brezjnev formellt förbundit sig till den bildades grupper som tog på sig att dokumentera och sprida informationen till väst om de missförhållanden som rådde i Sovjetunionen.
Även om det finns olika åsikter om hur stor effekt konferenserna och samarbetet i det stora hela hade, så anses Helsingforsslutakten vara en bidragande faktor till att Sovjetunionen upplöstes.
Genom att sprida tankar och idéer om mänskliga rättigheter och öppna upp ett samarbete mellan öst och väst blev den sovjetiska centralmakten tvungen att mjuka upp kontrollen över Sovjetunionen, vilket slutligen ledde till dess fall 1991.
Efter att unionen upplöstes omvandlades KSSE från att vara en sammankomst till att bli en mera permanent organisation. 1995 bytte man namn till OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.