När den ikoniska Vogue-profilen Anna Wintour förra veckan meddelade att hon tänker gå i pension var det många som associerade till filmen The devil wears Prada (Djävulen bär Prada) från 2006.
Meryl Streeps version av den strama chefredaktören Miranda Priestly som sprider skräck i modevärlden har blivit något av en modern klassiker.
Filmen som regisserades av David Frankel var baserad på en roman av Lauren Weisberger, som hade egen erfarenhet av att jobba som Wintours assistent.
2013 utkom Weisbergers uppföljare Revenge wears Prada, men i skrivande stund är det inte klart om det är den texten som kommer att ligga till grund för den nya filmen.
Klart är ändå att det även denna gång är Aline Brosh McKenna som ska stå för manuset.
Det här vet vi nu
I väntan på att de innehållsmässiga svängarna ska klarna kan vi konstatera att David Frankel återvänder till regissörsstolen och att samtliga stjärnor från den förra filmen tackat ja till att medverka.
Det innebär att Meryl Streep gör sin första filmroll sedan 2021, medan Anne Hathaway och Emily Blunt återvänder till rollerna som bidragit till att göra dem till fixstjärnor på Hollywoodhimlen.
I det här skedet är bägge vana vid att agera affischnamn och figurera i Oscarssammanhang.
Bägge har dessutom hunnit utmärka sig som utmärkta sångare – Hathaway fick en birollsoscar för sin insats i Les Misérables 2012 och Blunt uppmärksammades stort för sin huvudroll i den nya versionen av Mary Poppins 2018.
Meryl Streep hade redan på 1980-talet sjungit i filmsammanhang, men det var först med Mamma Mia som kom två år efter The devil wears Prada som den breda publiken insåg att även hon kan bära ett sångnummer.
Vid sidan av den namnstarka kvinnliga trion återvänder också Stanley Tucci till sin gamla roll som Miranda Priestlys högra hand Nigel.
En ny stjärna som kliver in i glittret är Kenneth Brannagh, som enligt uppgift ska göra rollen som Priestlys make.
Inget nytt på modefronten?
Den som såg The devil wears Prada 2006 och har följt diskussionerna om mode och kroppsideal sedan dess har antagligen insett att det finns aspekter som inte har åldrats särskilt väl.
Att framställa Anne Hathaways Andy som lätt överviktig och skämta om den fixering vid ätande som Emily Blunts Emily visar prov på känns i dagens läge minst sagt obekvämt.
Å andra sidan kan man fråga sig om modevärlden och idealen i sig har förändrats, eller om man bara talar mera lågmält om hur modellerna håller sig ”i form”.
Hur som helst ska det bli intressant att se hur man förvaltar arvet efter en av det tidiga 2000-talets stora framgångar. Boken översattes till 23 språk och filmen spelade in över 300 miljoner dollar.