Regnet öser ner över Lovisa. På Lurens sommarteater blir både scenen och vridläktaren dyblöta.
– Göm er inte där under. Det är bra att ni vänjer er vid vattnet, ropar regissör Johan Aspelin och lockar fram sina skådespelare som försökt söka skydd.
Det är dags för ännu en repetition av musikalen Fame. Hela våren har det glada gänget repeterat, och nu ligger premiären bakom knuten. Fredagen den 27 juni gäller det.
Skådespelarna tar några försiktiga steg ut på den våta scenen. Själva kulisserna är mer anspråkslösa i år än vad man är van vid att se på Lurens, men skådespelarna själva står i stället för färg och energi.
Filmen Fame kom ut 1980 och Aspelins vision är originalet trogen. Det är färggranna kläder i neon, plastsmycken och mycket smink som gäller.
– Vi har inte behövt skriva om manuset, utan händelserna utspelar sig mellan 1980 och 1984. Pjäsen handlar om människor och deras drömmar och strävanden i livet. Det tror jag inte har förändrats så mycket, säger Johan Aspelin.
Johan Aspelin var själv med på scen då musikteaterutbildningen Tadam satte upp Fame år 2003, så han har en personlig relation till pjäsen.
– Det är en kliché att musikaler alltid ska vara tjo och tjim. Fame tar också upp svåra ämnen, och det går inte så bra för alla karaktärer i pjäsen.
Aspelin lyfter också fram att han är väldigt nöjd över att de på Lurens scen har riktiga ungdomar som spelar ungdomar.
Fame har många huvudroller, och i år kan flera nya ansikten ses på scenen. Men också många bekanta skådespelare från tidigare år har fått en chans att ta mer plats.
– Hela ensemblen gör ett otroligt fint jobb. Det har varit fantastiskt att jobba med dem, säger Johan Aspelin som nu regisserar för andra året i rad på Lurens sommarteater.
Mycket dans och sång att lära sig
Regnet har övergått i kvällssol när det är dags för paus i repetitionen.
– Det går superbra att öva även om det regnar, menar Amanda Heinonen som spelar Carmen Diaz.
– Nja, det är nog lite svårare, för man tappar lätt fokus, erkänner Alma Katz.
Trots att tjejerna, liksom sina rollkaraktärer, är intresserade av sång, dans och skådespeleri så spelar de inte sig själva.
– Nej, vi har ju nog karaktärer som vi måste hålla fast vid. Min karaktär har till exempel ett drogproblem, så det speglar nog inte verkligheten, säger Amanda Heinonen.
Alma Katz spelar Mabel Washington som går på danslinjen. Men det här med att dansa är ändå inte Katz styrka – påstår hon.
– Jag är inte så bra på att dansa, och jag har en solosång som går i gospelstil. Det var svårt att lära sig den för jag måste ta väldigt höga toner.
På repetitionen lyser Katz ändå, både när det gäller sång och dans, så kanske det ligger något i att övning ger färdighet.
Trots att Lurens säljer Fame som en pjäs för unga, så är det ändå skådespelarnas föräldrar som har den starkaste relationen till just den här musikalen.
– Jag kände till Fame-låten, men inte musikalen, säger Amanda Heinonen.
Alma Katz berättar att hennes mamma varit ivrig över att Lurens sätter upp Fame, för hon var ett stort fan av musikalen och tv-serien från 80-talet.
Men på frågan om vem de tycker ska komma och titta på Lurens version, så är svaret genast: alla!
Sista sommaren med gamla läktaren
Under föreställningarna av Fame är det sista chansen att sitta på den gamla vridläktaren från 1982. Efter att ensemblen går av scenen den 2 augusti ska läktaren rivas, och genast efter det börjar arbetet med att bygga en ny med tak.
Publiken ska ändå inte vänta sig några extra, nostalgiska snurr under pjäsen. Den här gången snurrar läktaren bara från kiosken till den gamla huvudbyggnaden och tillbaka.
Det ligger både logistiska och konstnärliga orsaker bakom det här.
För att få sätta upp Fame måste Lurens lova att de använder levande musik, vilket betyder att publiken får njuta av en orkester i år. Tyvärr betyder det också att scenen måste vara mer stationär.
Till vänster om scenen finns ett litet skjul där orkestern kommer att sitta och spela all musik live.
Med den nya läktaren lär det bli lättare att i fortsättningen ha liveband och ändå snurra på vridläktaren.
