I år fyller Krukmakarmuseet, eller Keramikermuseet, i Somero 50 år. Det är ortens sista krukmakare Kalle Männistös krukmakeri. När han dog 1974 donerade hans barn krukmakeriet till hembygdsföreningen Somero-seura, och museet öppnades året därpå.
– Vi borde ha renoverat det för flera år sedan, men vi har så många museibyggnader i Somero, och så kom coronan. Men nu har vi äntligen fått pengar för att renovera museet, säger Marika Haapala, ordförande i Somero-Seura.
Krukmakartraditionen i Somero startade år 1869, då krukmakaren Johan August Roos från Ekenäs öppnade ett krukmakeri där. Det sägs att han hade undersökt lera på 17 orter, och kommit fram till att rödleran i byn Kultela i Somero var bäst för koppar, tallrikar och kärl.
Byn Kultela, där museet finns till, blev känd för sin förekomst av lera och lockade till sig krukmakare under en lång tid. Än i dag kan spår hittas från hantverkets guldålder. Bland annat flera av de kakelugnar som gjordes av familjen Roos finns kvar i några av ortens äldre hus.
I mer än 100 år verkade släkten Roos tillsammans med andra krukmakare i Kultela. Som störst var verksamheten på 1920-talet då det fanns fem krukmakerier i byn. De sysselsatte krukmakare, men också gesäller, lärjungar och återförsäljare.
En av Roos lärjungar var Kalle Männistö, som förde vidare traditionen i sin egen verkstad fram till sin död.
Kalle Männistö byggde själv sitt krukmakeri år 1932 i Kultela längs Tavastländska Oxvägen. Hans kärl såldes vida omkring, men med tiden blev det allt mindre intresse för keramik och hantverk.
I år hålls Krukmakarmuseet öppet bara några dagar. Det är ett litet museum som du snabbt och lätt hinner besöka, säger Haapala. Men museet visar hur viktigt hantverket var. Det förstår många inte i dag.
Marika Haapala upplever att de utställda verken i Krukmakarmuseet har ett stort kulturellt värde i Somero, speciellt eftersom de berättar historien om krukmakarna som inte riktigt längre finns på samma sätt som tidigare.
– Vi som hembygdsförening är stolta över de verk som vi har här inne. Det finns inte så många krukmakare nuförtiden, jag känner inte en enda i Somero som både kan det här och gör det varje dag.
